• TheWhistle

    Vassa armbågar och kvinnliga härskartekniker

    Hur många av er upplevt er utsatta för konkurrens, vassa armbågar och kvinnliga härskartekniker i arbetslivet?

    Är det vanligt förekommande och om det förekommer - i vilka branscher är detta vanligast, tror ni?

    Arbetar i en ganska mansdominerad organisation och upplever att konkurrensen mellan kvinnor tycks extra påtaglig i denna typ av organisationer.

    Istället för systerskap finner man vassa armbågar, skitsnack, nålstick och härskartekniker.

    Samarbetet är svårt och man undanhåller varandra info, bjuder inte in varann till möten, förminskar varandras kompetenser, roller, insatser och ambitioner.

    Det här har gjort att jag nu har lagt benen på ryggen (direkt) när såna här tendenser har visat sig.

    Är det rätt att dra? Eller hur hanterar jag detta?

    (Ska tilläggas att jag verkligen ogillar konflikter.)

  • Svar på tråden Vassa armbågar och kvinnliga härskartekniker
  • Aurora Borrealis
    TheWhistle2 skrev 2020-03-09 13:19:08 följande:

    Extra känslig ja absolut.

    Förr hade jag många vänner (i alla åldrar, olika bakgrund och kön) Älskade att lära känna folk och beskrevs som varm, snäll, humoristisk och socialt begåvad.

    Idag har jag i princip utvecklat en social fobi.

    Isolerat mig och mår skitdåligt.

    Det stämmer också - osannolikt att det blir någon åtgärd.

    Jag har varit ny på jobbet och då är det inte lätt att opponera sig mot någon som har arbetat där i många år.

    Chefer tar inte parti.

    Jag lyfte med en av cheferna vid ett medarbetarsamtal att ?jag får det här bemötandet. Är det ok??

    ?Nä?! Fy så elakt!!? sa chefen bara och gjorde sedan inget. Ofta blir man själv utmålad som ett problem när man lyfter saker...


    Vad bra att chefen sa så och var på din sida. Du hade kunnat förklara att du inte vet hur du ska göra i situationen, att du inte trivs och frågat om chefen har något förslag. Det där är ju en chefsfråga. Mobbing är en facklig fråga om det inte löser sig. Oftast sker möten ihop. Mobbarna hade kunnat bli avskedade om du bett om chefens råd i samband med samtalet ni hade. Det gäller ju också att fortsätta driva frågan tills det blivit bättre. Jag tror verkligen att du kommer lära dig att stå upp för dig själv mer. För annars kommer du ju inte kunna överleva i arbetslivet alls om du inte börjar kämpa för dig själv. Säg ifrån. Be om hjälp till de som har makt att lösa situationen.
  • cosmicobolt

    En annan aspekt med härkartekniker är att få den utsatte att tvivla på sig själv, att få dig med retorik att tro att det är du som gjort fel. 


    Så passa dig för fan och övertänka detta, det kommer inte  att gynna dig. 


    Att rannsaka sig själv... va i helvete är det för en jävla pundad kommentar. 
    Det är ett jobb, man är anställd för att göra. Det ska inte vara något mer personligt än att, dessa saker skall utföras inom ditt arbetsområde. Är det en fråga relaterad till dina arbetsuppgifter som du ställer och behöver feedback på, så ska det fara av en feedback som ger dig alternativ till att lösa problemet och gå vidare. Så fort det blir negativt, där man märker att man inte kan gå vidare med arbetsuppgifterna, när folk börjar antyda, kommentera ditt arbete med personliga värderingar så har det börjat gå utför. 


    Alla människor rannsakar sig själv, det tillhör mognad. En person som inte rannsakar sig kör med härskartekniker och snackar skit bakom din rygg och ger hot. 


    Det är jävligt osunt och fel och kommer bara sabba arbetsmoral. 


    I arbetet stöttar man varandra, för att göra ett ännu bättre arbete, 


    Märker jag att det är ett sådant arbetsklimat, så slutar jag, jag är hellre arbetslös än att jobba på någon dårfabrik. 


    Nä det verkar som du är medveten om situationen, och det i sig gör en mer känslig för att du har nerverna på utsidan nu. Så för din egen hälsas skulle, dra där ifrån innan du finner dig på en plats där du är helt nedbryten och knäckt och inte vet hur du skall fungera.

  • TheWhistle2
    cosmicobolt skrev 2020-03-09 13:30:06 följande:

    Jag har jobbat med 3d, och hamnade i en grupp med en kvinna, chefen var, väldigt lättstryrd och märkte inte av hennes beteende och hur hon manipulerade till sig fördelar från honom. 

    Det tog ungefär en månad så började hon med sina diskreta härskartekniker. Droppen kom, när hennes kompis blev anställd in i gruppen. Då det blev mobbing. 

    Eftersom chefen också var kvinna, så gick det inte att ta upp problemet. Jag märkte att jag började må sämre och sämre, tills jag sökte en annan tjänst. 

    Och jag mådde mycket bättre igen. Det var som man gick och spände alla sina muskler hela tiden och kände ett osynligt finger på axel hela tiden. 

    När jag började på det andra jobbet, blev allt mycket bättre. 

    Så ja, är du konfrontationsrädd och känslig, så byt jobb direkt, för du kommer bara må sämre, och det kommer inte att bli en lösning genom att beblanda andra. Speciellt om din chef då är kvinna då kvinnor håller ihop. 

    Samt att det är en väldigt utdragen process och du kommer att bli utpekad och alla andra som sen får reda på situationen kommer att ställa sig bakom personen som kör härskar tekniken för att folk vill kunna arbeta.

    Så byt jobb. 

    Branchen jag jobbade inom var media kan man säga. Mer specifikt 3d. 

    Jag hade då, 12 års kompetens inom 3d, hon hade 2 år. Vilket hon inte klarade av. 

    Jag är i regel ganska bra med konflikthantering, dock så är just folk som kör med härskarteknik väldigt diskreta med det och riktar in sig på dom som är konkurrenter för dom. 

    Men detta var sjukt svårt. Jag hade möte med min chef, och frågade om han hade märkt någon spänning i gruppdynamiken. Men han sa att nä, allt fungerade så bra. 

    Då jag kände ok, den här killen är helt i det blå och det finns ingen poäng att fortsätta med detta då det kommer att kosta mig mer än någon annan. 

    Så märker du att någon kör med härskar teknik oavsett hur liten. Dra direkt. 

    För det kommer att eskalera och dessa psykfall är så farliga att det enda som man kan göra för att bli av med dom, är om dom råka ut för en allvarlig olycka. 

    Och det vill man inte heller, så bäst är att dra. Fort som bara faan. 

    Jag vet inte om du läst på om härskartekniker, hur insatt du är, men jag rekomenderar dig starkt att bli påläst om det, så att du vet till 100% att så är fallet så det inte är en missuppfattning. 

    Men i ditt fall låter det som det är ganska allvarligt. För om du skulle bränna ut dig pga av detta, så kommer ditt liv att bli förstört under en väldigt lång tid framöver och ingen kommer att bry sig om varför. Utan mer kommer att se dig som vek.

    Så ja, du är inne på helt rätt spår. Kör på det. Dra!


    Tack för väldigt kloka inlägg och tack för att du delar med dig. Jag är (tyvärr) väldigt insatt i härskartekniker.. Arbetar med management och har beteendevetenskap i botten och det kan vara därför jag ser det som sker här.

    Bruket av härskartekniker, vassa armbågar och hur man utmanövrerar varandra och vilka effekter det har på ledarskap, lagandan, arbetsgruppen och arbetsmiljön ... och för att inte tala om ekonomin till följd av sjukskrivningar och den ständiga personalomsättningen som blir...

    Det är farligt med människor som känner sig hotade av andras erfarenhet, så som du beskriver, och som tar till destruktiva metoder för att bemästra detta.

    Du har helt rätt i att det enda rätta är att dra, för det går aldrig att vinna. Du gjorde helt rätt.

    Och som jag frågade en annan skribent:

    Vet du hur denna chef/grupp har det idag?

    Jag har fått återkoppling efter en tid och det är att dessa individer ofta har utsatt andra också: antingen före eller efter dig. Det har ofta visat sig när man har skrapat lite på ytan. En chef blev dessutom av med jobbet och en annan är sjukskriven.

    Så precis som du skriver - så har härskarteknikerna antagligen då använts för att projicera och för att få en lättpåverkad själ att ta åt sig ...
  • velig13

    Jag funderar lite på det där med att dra när man blir utsatt.

    Jag håller med om att man förr eller senare behöver det, jag gjorde det själv. I mitt fall när jag fattade att jag var chanslös.

    Innan dess blev jag först sur och försökte bemötandet så gott jag kunde. Därefter försökte jag vara snäll och respektfull ( jag funderade på om det var något jag själv gjort för att förtjäna det hela) därefter tog jag upp det med chef. Inte jättetydligt men påpekade maktkamp, att jag var ensam och upplevde utanförskap mm.

    Fick inget gehör av kollegan, hon slutade inte. Chefen såg mellan fingrarna. Fattade då att det var kört och stack

  • cosmicobolt

    TheWhi­stle2

    I
    nga problem, ja men då vet du ju verkligen. 


     


    Nej, problemet för mig så gillade alla henne, officiellt. Utan hon kände sig hotad av mig och min erfarenhet och det slutade med att jag fick all fokus. Jag vet inte hennes bakgrund eller vad andra igentligen tyckte om henne. 


    Men eftersom det var ett gansk stort företag, där det igentligen bara var karriarister så var alla väldigt försiktiga med vad som sades och till vem så förmodligen så låg det något i luften redan när jag kom förmodligen från flera olika håll. 


    Men nej, jag vet inte hur situationen är där nu. 


    Men, jag vet ett annat fall inom länstyrelsen, där det är en person som använder sig av härskarteknik på hög nivå, som samlat på sig bevis material mot högt uppsatta inom avdelningen och utanför för att få sin vilja fram. 


    Den personen har sett till att 7 blivit sjukskrivna, och 5 slutat sitt jobb, eller sagt nej när dom fått veta att hen arbetat på avdelningen.


    Inte bara det, utan det är en person som är inte och luskar i andras personliga akter och gör lite som hen vill med dokument som endast en handläggare skall arbeta med under utredning. 


    Denna individ blev för flyttad efter väldigt många år när allt hade kommit fram, sen när avdelningschefen byttes ut, så ansökte hen igen och fick en anställning på samma avdelning igen. 


    Så nej, det finns ingen ändring där, utan dom gör mest rokader av personers positioner. Men det spelar ju ingen roll, då problemet fortfarande finns kvar på avdelningen som gör arbetsplatsen giftig. Till slut orkar inte folk, vissa går in i väggen, vissa blir anmälda av denna individ och blir märkta som själva mobbare. Som i själva verket är offren. 


    För du vet, folk känner folk. Och man skall passa sig på arbetsplatser. Det har jag lärt mig. Jag går in på ett jobb för att göra ett jobb, och inte skaffa polare eller vänner. Det i sig har en tendens att straffa sig också, men jag slipper iallafall råka ut för dessa sociopater.  Man håller sig undan deras radar. 


     


    Så vad jag vet och hört från andra som varit i värre eller i liknande situationer, så har dom alltid valt att byta jobb. 


    För min egen del, så blev jag så utsatt av en sådan sociopat, att jag blev brännmärkt.  


    Jag sökte ett annat jobb, och hr intervjuven tog 70 minuter, dom brukar max ta 40. Hon gillade mig och sa upprepande att jag var precis det dom sökte. 


    Sen så skulle jag träffat den person som skulle vara min chef om ajg fick jobbet. Men han kom sent, Men vi satt i över två timmar och snackade om jobb och de planer som han hade och hur han ville strukturera upp det. 


    När dom sedan frågade vad jag jobbat med senast, så nämnde jag exakt vila typer av arbetsuppgifter jag hade utfört, eftersom dom var liknande som var det passande. Problemet var, att han frågade om det var det företag jag hade arbetat på, som jag hade haft stora problem med. För att han hade jobbat på det företagets stockholmskontor, men inte där jag jobbade så han visste igentligen ingenting om hur det var på den andra arbetsplatsen. Det var då jag visste att nu var det kört. Det är jobbet får jag inte.


    För på den arbetsplatsen, var det sjukt mycket intriger, och man fick passa sig så man inte hamnade i skottelden, när man snackade om arbetsuppgifter kunden t.ex chefen ställa sig och skrika, NU FÅR NI HÅLLA KÄFTEN OCH JOBBA!


    En annan kille som körde med härskartekniker, hade som rutin att varje dag välje en person, sen gå in på kontoret och snacka med högsta chefen och berätta hur dåligt en kollega jobba och att man måste ta itu med det omgående. Alltid helt omotiverat, för att han var knäpp men han hade varit på företaget sen det startade och alla såg upp till honom som lite svår men ett praktiskt geni. Men jag hade kunnat lära mig hans kunskap på en ganska kort tid. Och återigen, det var väl det han sniffade, att jag kunde bli ett hot. Och det slutade med att när jag gick hem den där sista dagen, så var det som om all energi och spänning som hade byggts under den tig jag arbetat där, bara rann ur mig och jag gick allvarligt in i väggen. Jag har inte så många minnen efter det, men jag träffade en tidigare kollega, hen berättade att 7 personer hade slutat plus hen efter att jag hade slutat inom loppet av 4 månader. 


    Så när jag väl hade kommit hem från intervjuven, så förstod jag, jag kommer inte få detta jobb. 


    Och mycket riktigt, jag fick ett svar i mailen, där dom nästan snäste av mig för att ens ansökt. Och det var efter han hade ringt företaget och talat med den person som var värst.  Som då fått utlopp för sin sociopati. 


    Så all den tid jag jobbade, räknas inte, den är helt raderad från min arbetshistorik så gott som jag har lyckats. 


    Arbetar inte heller längre inom det proffisionellt, men kör det som en hobby nu mer. Så, min karriär sabbades helt kan man säga av en sån här person. Nu är det svårt att ens ge sig in i gamet igen. Så man får nöja sig med enkla jobb. Jag fick gå från att vara karriärs människa, till att bli en enkel knegare. Men jag har ju fortfarande drivet kvar, vilket jag märker inte riktigt är uppskattat bland knegare så även där måste man jobba på att inte vara för driven. Då blir man bestraffad.

  • nernu
    Aurora Borrealis skrev 2020-03-08 22:31:51 följande:

    Jag upplever att de kvinnor jag arbetar med och är vän med som är otroligt vackra, mycket över genomsnittet är mycket mer lojala och de blir inte missunsamma på samma vis. De som alldrig varit särskilt vackra i allmänhetens ögon har många gånger så låg självkänsla att de sprider sin inre bitterhet runt sig, speciellt till de som är vackra i omgivningens ögon. De värsta och elakaste jag träffat genom livet har samtliga alltid varit korta, fetare än alla andra, brunetter och haft en sur min i ansiktet hela tiden. Helt ärligt. Det var alltid den kortaste, fetaste och bittraste surisen som var mobbaren i skolan. Det hjälper ju inte den stackaren att se skitsur ut i ansiktet hela tiden om tjejen dessutom är kort och tjockast... En gång var den elakaste skitlång och väldigt fet, arg på alla och bittrast. Skrämde alla på skolgården. Kallade andra tjejer som fick killar för "horor" varje dag och skrek åt de sötare tjejerna, skällde ut killarna som gillade den sötaste tjejen och skrek "pratar ni med henne den horan". En otroligt vacker tjej jag kände hade en hatare eftersig som var helt besatt av att klippa av min väninnans långa, tjocka hår. Har aldrig varit med om att någon smal, söt blondin mobbat på skolan eller på arbetsplatser. Faktiskt. Inte heller någon lång, smal vacker brunett. Det är min upplevelse.


    Men va? Det var det konstigaste jag har hört. Det är ju i princip alltid det snygga coola tjejgänget som styr i skolan och bestämmer vem som får vara med och inte. Att någon kort tjock ful tjej bestämmer allt och kör med de vackra blonda tjejerna som det är så synd om låter bara märkligt.
  • TheWhistle2
    cosmicobolt skrev 2020-03-09 15:06:46 följande:

    TheWhi­stle2

    Inga problem, ja men då vet du ju verkligen. 

     

    Nej, problemet för mig så gillade alla henne, officiellt. Utan hon kände sig hotad av mig och min erfarenhet och det slutade med att jag fick all fokus. Jag vet inte hennes bakgrund eller vad andra igentligen tyckte om henne. 

    Men eftersom det var ett gansk stort företag, där det igentligen bara var karriarister så var alla väldigt försiktiga med vad som sades och till vem så förmodligen så låg det något i luften redan när jag kom förmodligen från flera olika håll. 

    Men nej, jag vet inte hur situationen är där nu. 

    Men, jag vet ett annat fall inom länstyrelsen, där det är en person som använder sig av härskarteknik på hög nivå, som samlat på sig bevis material mot högt uppsatta inom avdelningen och utanför för att få sin vilja fram. 

    Den personen har sett till att 7 blivit sjukskrivna, och 5 slutat sitt jobb, eller sagt nej när dom fått veta att hen arbetat på avdelningen.

    Inte bara det, utan det är en person som är inte och luskar i andras personliga akter och gör lite som hen vill med dokument som endast en handläggare skall arbeta med under utredning. 

    Denna individ blev för flyttad efter väldigt många år när allt hade kommit fram, sen när avdelningschefen byttes ut, så ansökte hen igen och fick en anställning på samma avdelning igen. 

    Så nej, det finns ingen ändring där, utan dom gör mest rokader av personers positioner. Men det spelar ju ingen roll, då problemet fortfarande finns kvar på avdelningen som gör arbetsplatsen giftig. Till slut orkar inte folk, vissa går in i väggen, vissa blir anmälda av denna individ och blir märkta som själva mobbare. Som i själva verket är offren. 

    För du vet, folk känner folk. Och man skall passa sig på arbetsplatser. Det har jag lärt mig. Jag går in på ett jobb för att göra ett jobb, och inte skaffa polare eller vänner. Det i sig har en tendens att straffa sig också, men jag slipper iallafall råka ut för dessa sociopater.  Man håller sig undan deras radar. 

     

    Så vad jag vet och hört från andra som varit i värre eller i liknande situationer, så har dom alltid valt att byta jobb. 

    För min egen del, så blev jag så utsatt av en sådan sociopat, att jag blev brännmärkt.  

    Jag sökte ett annat jobb, och hr intervjuven tog 70 minuter, dom brukar max ta 40. Hon gillade mig och sa upprepande att jag var precis det dom sökte. 

    Sen så skulle jag träffat den person som skulle vara min chef om ajg fick jobbet. Men han kom sent, Men vi satt i över två timmar och snackade om jobb och de planer som han hade och hur han ville strukturera upp det. 

    När dom sedan frågade vad jag jobbat med senast, så nämnde jag exakt vila typer av arbetsuppgifter jag hade utfört, eftersom dom var liknande som var det passande. Problemet var, att han frågade om det var det företag jag hade arbetat på, som jag hade haft stora problem med. För att han hade jobbat på det företagets stockholmskontor, men inte där jag jobbade så han visste igentligen ingenting om hur det var på den andra arbetsplatsen. Det var då jag visste att nu var det kört. Det är jobbet får jag inte.

    För på den arbetsplatsen, var det sjukt mycket intriger, och man fick passa sig så man inte hamnade i skottelden, när man snackade om arbetsuppgifter kunden t.ex chefen ställa sig och skrika, NU FÅR NI HÅLLA KÄFTEN OCH JOBBA!

    En annan kille som körde med härskartekniker, hade som rutin att varje dag välje en person, sen gå in på kontoret och snacka med högsta chefen och berätta hur dåligt en kollega jobba och att man måste ta itu med det omgående. Alltid helt omotiverat, för att han var knäpp men han hade varit på företaget sen det startade och alla såg upp till honom som lite svår men ett praktiskt geni. Men jag hade kunnat lära mig hans kunskap på en ganska kort tid. Och återigen, det var väl det han sniffade, att jag kunde bli ett hot. Och det slutade med att när jag gick hem den där sista dagen, så var det som om all energi och spänning som hade byggts under den tig jag arbetat där, bara rann ur mig och jag gick allvarligt in i väggen. Jag har inte så många minnen efter det, men jag träffade en tidigare kollega, hen berättade att 7 personer hade slutat plus hen efter att jag hade slutat inom loppet av 4 månader. 

    Så när jag väl hade kommit hem från intervjuven, så förstod jag, jag kommer inte få detta jobb. 

    Och mycket riktigt, jag fick ett svar i mailen, där dom nästan snäste av mig för att ens ansökt. Och det var efter han hade ringt företaget och talat med den person som var värst.  Som då fått utlopp för sin sociopati. 

    Så all den tid jag jobbade, räknas inte, den är helt raderad från min arbetshistorik så gott som jag har lyckats. 

    Arbetar inte heller längre inom det proffisionellt, men kör det som en hobby nu mer. Så, min karriär sabbades helt kan man säga av en sån här person. Nu är det svårt att ens ge sig in i gamet igen. Så man får nöja sig med enkla jobb. Jag fick gå från att vara karriärs människa, till att bli en enkel knegare. Men jag har ju fortfarande drivet kvar, vilket jag märker inte riktigt är uppskattat bland knegare så även där måste man jobba på att inte vara för driven. Då blir man bestraffad.


    Vilka historier... Man blir fan mörkrädd alltså, Dessa kan förstöra såå mycket på en arbetsplats och t o m människors liv...

    Och bara en sån sak: att man kan söka OM ett jobb och en tjänst man redan har blivit avsatt/omplacerad ifrån... Helt otroligt verkligen.

    Sen ska de inte sitta och ringa referenser man inte har uppgett... det är så in i helsicke oproffessionellt, men jag förstår att det är vanligt förekommande ändå.

    Jag känner igen mig så mycket i det du beskriver och har träffat på många av dem. De trivs i min bransch: nära chefsskap och ledning där de kan frottera sig bland inflytelserika personer.

    Har tappat sugen för mitt yrke idag och funderar på att läsa något helt annat..
  • Avenia

    Fy vad jag ryser av obehag, av igenkänning. Sådär var det på mina senaste arbetsplatser. Kvinnor som är besatta av att visa männen att de duger, att de är bättre än andra kvinnor. Så länge kvinnor håller på så ger de makten till männen. Tänk om kvinnor istället beslöt sig för att vara som männen; mediokra.

  • TheWhistle2
    Avenia skrev 2020-03-09 21:39:16 följande:

    Fy vad jag ryser av obehag, av igenkänning. Sådär var det på mina senaste arbetsplatser. Kvinnor som är besatta av att visa männen att de duger, att de är bättre än andra kvinnor. Så länge kvinnor håller på så ger de makten till männen. Tänk om kvinnor istället beslöt sig för att vara som männen; mediokra.


    Exakt exakt..

    Det blir löjligt och framförallt destruktivt..
  • slirren
    Avenia skrev 2020-03-09 21:39:16 följande:

    Fy vad jag ryser av obehag, av igenkänning. Sådär var det på mina senaste arbetsplatser. Kvinnor som är besatta av att visa männen att de duger, att de är bättre än andra kvinnor. Så länge kvinnor håller på så ger de makten till männen. Tänk om kvinnor istället beslöt sig för att vara som männen; mediokra.


    Ja, det är alla mediokra mäns fel att kvinnor hackar på varandra, och svin är de säkert också.

    Trött man blir...
  • cosmicobolt

    Alltså, nej detta är inte kvinnor som vill visa att dom duger, dom duger redan som dom är, detta är en del av deras personlighet där dom sett en konkurrent. Och dom får någon hotbild i sinnet. Osund mentalhälsa är det.


    Istället för att samarbeta och lära sig av varandra. Gör dom det till ett krig. Och oftast har dom jobbat ett tag på arbetsplatsen så dom är etablerade. 


    Och då är man alltid i underläge som ny. Oavsett kompetens.


    En normal kvinna, samarbetar, jag har jobbat med många bra kvinnor också. Det finns män som är exakt likadana. 


    Män sköter bara det på en annan nivå. Dvs mer diskret. 


    Du verkar ju ha en bred kompetens Whistle. Så att plugga om är nog inga problem. Jag har krashat lite för många gånger. Så jag kan inte längre göra det. 


    Hjärnan har tagit stryk, vilket jag märker på flera grejer. Så oavsett situation, så ska man alltid sätta sin hälsa före arbetet i alla situationer. Inget jobb är värt det. 


    Men lycka till, du lär ju hitta något bra till slut. Kanske bli egenföretagare? De e något ja hade velat.

  • velig13
    cosmicobolt skrev 2020-03-10 01:08:01 följande:

    Alltså, nej detta är inte kvinnor som vill visa att dom duger, dom duger redan som dom är, detta är en del av deras personlighet där dom sett en konkurrent. Och dom får någon hotbild i sinnet. Osund mentalhälsa är det.

    Istället för att samarbeta och lära sig av varandra. Gör dom det till ett krig. Och oftast har dom jobbat ett tag på arbetsplatsen så dom är etablerade. 

    Och då är man alltid i underläge som ny. Oavsett kompetens.

    En normal kvinna, samarbetar, jag har jobbat med många bra kvinnor också. Det finns män som är exakt likadana. 

    Män sköter bara det på en annan nivå. Dvs mer diskret. 

    Du verkar ju ha en bred kompetens Whistle. Så att plugga om är nog inga problem. Jag har krashat lite för många gånger. Så jag kan inte längre göra det. 

    Hjärnan har tagit stryk, vilket jag märker på flera grejer. Så oavsett situation, så ska man alltid sätta sin hälsa före arbetet i alla situationer. Inget jobb är värt det. 

    Men lycka till, du lär ju hitta något bra till slut. Kanske bli egenföretagare? De e något ja hade velat.


    Jag tror att det ofta är psykopati som är problemet.

    Dessa kvinnor möter man ofta på chefsnivå där de kan slicka uppåt men sparka neråt (och Rivas åt sidan).

    Mitt exempel med min kollega är urtypen för en person som först samlar information om konkurrenter. Är trevlig och charmig och oerhört socialt kompetent. Umgås med kollegor som hon på något sätt har nytta av. Därefter använda dem, klättra och använda svaga punkter. Högre chefer ställer sig in hos, snor äran och framstår som perfekt (på andras bekostnad såklart).

    Tror att det är vanligt inom ledning och högstatus jobb.

    Hjärnan tar stryk ja. Hur blev det för dig?
  • cosmicobolt

    Precis, det är en personlighetstyp av värsta graden, psyckopati. 


    Nä, den gången slog hårt, då jag fick chansen på andra jobbet att gå vidare till ett annat mer prestigefyllt projekt, men eftersom jag ville hem valde jag det andra jobbet som var en ren mardröm. Så den med kvinnan, var mer att man, inte gav något som helst personligt till henne, vilket var jobbigt, när man var med normala människor, så brukade hon sätta en på plats. Dvs ställa frågor till mig som sen gav mig all publicitet. Vilket alla gånger inte var det jag ville. Även om jag inte hade något mot dom andra, det var mest att jag inte ville ge henne något. 


    Så det spelet tog på mina krafter, och efter det jobbet när jag kom hem, så märktes det hur utsugande det hade varit.  Sov väldigt mycket de första veckorna, sen sakta kom jag tillbaka igen. 


    Men det andra jobbet, slog stenhårt, också där, man märkte inte hur pass hårt påverkad man var, tills tanken slog en, att man aldrig mer behöver gå tillbaka. 


    Det var då jag krashade, och har numer saker jag märker som jag inte hade förut.


    Som, det första jag märkte med, var att jag började stava fel, det var en period då jag inte kunde skriva när jag var som sämst. Sen började jag blanda ihop siffror, kreativt tänkande tröttar ut mig, och inte lite granna utan det går från 0-100 nästan direkt, och jag slås av en genomgående trötthet i hjärnan och som sedan går ut i muskelaturen. Samt brutala huvudvärkar. som gjorde mig sängliggandes i dagar. 


    Jag gick till flera olika vårdcentraler, och jag har gjort olika typer av röntgen, alla tänkbara blodprover ect. Men ingen, har ens nämnt något om utbrändhet. Sen för 2 år sen, gick min syster in i väggen, och jag har via henne, fått tips och sedan jobbat med dom delarna själv. Det tar längre tid, men sen finns internet, vet man vart man skall kolla så finns det bra material. Men för mig hamnade jag i riktigt tunga perioder. Något som man är ledsen över, är att man tappat det kreativa. Jag kan inte hålla på, då man börjar må dåligt av det. Som åksjuka ungefär.


    Jag har svårt, väldigt svårt med folk med olika personlighetstyper, jag känner på mig direkt. En sådan illa till mods känsla. Och jag gör allt för att undvika dem. Håller mig kort, koncis och kämpar för att slippa sådant folk så mycket som möjligt. 


    Men jag har en oerhörd social kompetens, så jag har inga problem att snacka med alla typer av människor och få dom att gilla mig. Jag har dock inget intresse att bli vän med nytt folk. Att skapa en ny relation med någon är inte existant. 


    Jag måste ha total ensamhet när jag inte jobbar för att åter ladda batterierna. 


    Men jag känner också, att det liv jag har nu, är ett halvliv. Jag skulle vilja köra 100% för jag har många bra ideer på saker jag vill göra. Man vill satsa, men kan inte, jag har noll ork för det. TIden går, man blir äldre, och tanken på det stressar ibland otroligt mycket.  Ångest har jag fått också, allt skit liksom. Som kan komma närsomhelst utan grundlig orsak, och då får man köra djupandning tills det är borta. Nej, jag kan inte säga att mina erfarenheter har varit positiva. Och ärligt, kommer jag nog aldrig kunna återgå till mitt gamla liv igen. Eller så känns det nu iallafall. Men vem vet, viktigast är att skapa nya nervbanor, göra sånt man inte gjort förut, istället för att ta samma väg till affären gå en väg man aldrig går, vilket jag gör. Sånt hjälper, 


    Jag menar, jag är 40+, i min ålder, har man inget jobb, så är man körd. Och om man blir arbetslös vid min ålder, så är det över. 


    Så oavsett hur illa man mår, så måste man jobba. För alternativen är = döden. Så man käkar ipren och vitaminer som lösgodis, 

  • TheWhistle2
    cosmicobolt skrev 2020-03-10 01:08:01 följande:

    Alltså, nej detta är inte kvinnor som vill visa att dom duger, dom duger redan som dom är, detta är en del av deras personlighet där dom sett en konkurrent. Och dom får någon hotbild i sinnet. Osund mentalhälsa är det.

    Istället för att samarbeta och lära sig av varandra. Gör dom det till ett krig. Och oftast har dom jobbat ett tag på arbetsplatsen så dom är etablerade. 

    Och då är man alltid i underläge som ny. Oavsett kompetens.

    En normal kvinna, samarbetar, jag har jobbat med många bra kvinnor också. Det finns män som är exakt likadana. 

    Män sköter bara det på en annan nivå. Dvs mer diskret. 

    Du verkar ju ha en bred kompetens Whistle. Så att plugga om är nog inga problem. Jag har krashat lite för många gånger. Så jag kan inte längre göra det. 

    Hjärnan har tagit stryk, vilket jag märker på flera grejer. Så oavsett situation, så ska man alltid sätta sin hälsa före arbetet i alla situationer. Inget jobb är värt det. 

    Men lycka till, du lär ju hitta något bra till slut. Kanske bli egenföretagare? De e något ja hade velat.


    Tack cosmicobolt.

    Och framförallt - tack för att du delar med dig <3

    Det är så hemskt hur dessa människor och händelser kan sätta spår i en, likt de du beskriver.

    De förstör liv.

    Bara som du beskriver att hjärnan har tagit stryk, att du inte kunde stava, etc... och olika strategier som du tillämpar/har tillämpat..

    Jag önskar så att jag orkade och kunde skola om mig.

    (Har jag ekonomin, tiden och orken?)

    Men jag känner alltför väl igen mig i det du beskriver ..:(

    Min hjärna slutade också att fungera.

    Jag fick och får obehagliga flashbacks till händelser som har inträffat.

    Jag började stamma när jag pratade, tappade bokstäver, fick svår ångest och panikångest.

    Jag har varit en så social person men idag har jag nästan inga kvar, utöver min familj.

    Jag blev folkilsk och undviker andra människor såfort jag får ?jobbiga vibbar?: dvs att någon är sniken, elak, suger energi eller projicerar.

    Jag har haft hemska utbrott.. brutit med släkt, vänner, familj och bekantskaper ...

    Vid flera enheter inom samma arbetsplats märktes den dysfunktionella arbetsmiljön av.. framförallt bland kvinnor..

    Undanhållande av info, att nonchalera varandra, mäta ut varandra (genom kvinnlighet och yttre attribut: mode, utseende mm), antydningar om huruvida du tränar/inte tränar, bantar eller inte bantar, skvaller, insinuationer till öppna påhopp och rent sabotage: falska, grova anklagelser mm.. Det var så sjukt så att det var helt surrealistiskt...
Svar på tråden Vassa armbågar och kvinnliga härskartekniker