Styvmamma-upproret

Skulle jag skilja mig idag så skulle jag också leta efter någon som redan har barn. Jag tycker det är sunt att du kände dig stressad över att slösa hennes fertila tid, det visar att du inte tagit för givet att hon är nöjd med att vara barnlös. 

Tycker du att din förra flickvän hade åsikter om hur du spenderade din tid och dina pengar? 

Jag levde länge i tron att min man skulle se på födelsen av vårat gemensamma barn som lika speciellt som hans första barn. Jag tänkte att det vore normalt. Att det är så det är. Men jag blev så förvånad när han en dag var lite deppig, jag frågade varför och han svarade att han har dåligt samvete för att han inte har ika starka känslor för sitt första barn som för vårat gemensamma när det första var i samma ålder som vårt gemensamma är i nu. Han kände som så att eftersom han älskade mig och vårat barn var ett kärleksbarn så kände han starkare för det. Hans första barn fick han bara för att det var något som skulle göras. Han älskar givetvis båda sina barn, men andra gången kände han ett större engagemang. Han läste på och bondade med bäbisen redan när den var i magen, något han aldrig gjorde med sitt första barn.

Det är ett oerhört laddat ämne, han skämdes när han berättade detta. Och det bär mig emot att ens skriva detta. Men eftersom andra inte drar sig ett ögonblick för att inbilla styvmammor att deras barn inte är älskade för att dessa inte kommit först så måste jag ge lite perspektiv. För det är varken sant eller okej att inbilla styvmammor att deras gemensamma barn är värdelösa i jämförelse med det första barnet.

Jag tror att många föräldrar som får en andra chans att skaffa barn, men pga kärlek och vilja (inte bara något som ska göras) känner att det är lite mer speciellt. De fattar liksom poängen med att få barn. Men jag är säker på att kärleken till slut jämnar ut sig. Men för min man var det mer maxat (som han kallar det) när vår flicka kom än då hans första flicka kom.

Så trött på svartsjuka satkärringar som gör allt för att få styvmammor att må dåligt. De ägnar inte en tanke åt styvmammans barn, fast de gömmer sig bakom "barnets bästa"-mantrat. För inte fan har dessa satkärringar någonsin brytt sig om ALLA barn oavsett, utan endast skilsmässobarnen, dvs deras egna barn. Mig lurar ni inte era manipulativa, svartsjuka, lögnaktiga, onda och galna kärringar. =)

Då har du inte läst tråden.

Håller med dig, de flesta familjer med tidigare barn fungerar. Min gör det.

Suck. Du har inte läst tråden. Förstår förövrigt inte hur förstagångskänslan ens är relevant för något som diskuteras. Det var ett bittert ex som tog upp det från början.

Hursomhelst tycker jag synd om min styvunge. Hon blev till för att hennes morsa tjatade. Och se hur det gick, deras förhållande sprack.

Jag skrev det, men det var inte mannens släkt utan hans vänner. De som fanns i min yttre krets tyckte mer att det var snällt av honom att skaffa ett barn till.

Men ditt resonemang haltar lite eftersom svärföräldrarna kanske har fler än ett barn och barnbarn i blandade åldrar. Menar du att alla barnbarn födda efter ett visst datum blir sladdisar då eller?

Varför förändras synen på att va den nya och få en sladdis och bli ansedda som några som åker "snålskjuts" på den gamla familjen, till att bli en riktig familj när det kommer fler barn?

Och där kom biomammorna igen :)

Verkar som att du tycker den är intressant eftersom du fortsätter att prata om det.

Min man har aldrig benämnt vårt barn som sladdis. Det kanske är så att det inte är den känslan som kommer när det handlar om barn med olika mammor.

Och som nån sa, svärföräldrarna och mina föräldrar hade flera barnbarn och såg knappast mitt barn som sladdis. Det jag diskuterade var att omgivningen lätt glömmer att se mig som förstagångsförälder. Det finns andra sätt att göra det på än att prata om sladdisar.

Men hade någon benämnt mitt barn som sladdis så hade det helt klart varit absurt.

Det verkar som om du bara hänger i tråden för att få din egen verklighet bekräftad. Att du släppte din stora kärlek av en anledning. Här diskuterar vi i detalj olika aspekter av styvfamiljslivet och många styvmammor som har fått gemensamma barn är lyckliga i sina relationer. Det verkar svårt för dig att acceptera, och jag undrar varför.

Givetvis är hon det. Finns ingen annan anledning att hålla till i denna tråd och vara spydig och vilja få styvmammor att må dåligt än just att hon är en bitter, dumpad och frustrerad morsa till skilsmässobarn.

Det är iallafall fint att se att du brinner för nåt annat ämne än ditt utseende.

Jag tror inte att hon lever i ett så lyckligt familjeliv. Då skulle hon inte formulera sig så som hon gör. Men men, alla får vara med.

Jag tror att du är lite smått betuttad i smulpaj eftersom du är inne o leker vit riddare. Det är nästan lite sött! Kan inte ni hooka och hålla föreläsningar sen om hur man får till det lyckliga o perfekta bonusfamiljelivet? Jag kommer gärna på föreläsningarna.

Finns det inga glada styvmammor? Jag älskar mitt bonusbarn som om hon var mitt eget, fast jag har inga egna och kan ej heller få. Hon är liksom en del av min make, det var en paketdeal.

Jag har alltid velat bli mamma, och när jag inte kunde det så blev jag helt förstörd. Men så kom jag på det här med att det finns ju singelpappor att ragga upp så det blir nog rätt bra ändå.

Hade du tyckt om att ditt ex nya tjej, om du inte känner henne särskilt väl, sa att hon älskar dina barn som om de vore hennes egna? Jag hade inte gillat det, särskilt inte om hon såg mina barn som att de ska ersätta att hon aldrig fick några egna. Det är inte nåt som man automatiskt önskar sig att en annan kvinna ska säga om dina barn. Det låter lite som nåt som ger kalla kårar.

Nåt mellanläge finns alltså inte?

Med all respekt, eftersom du inte har barn kan du inte veta att du älskar din styvdotter som din egen. Du vet inte hur det är att ha egna barn. I bonusfamiljer dras allt till sin spets när ett gemensamt barn blir inblandat. En del kvinnor är till en början helt okej med att utplåna sig själva för att få förhållandet att funka. Men får de egna barn med mannen så är kvinnorna inte beredda att låta sina barn bli förfördelade och orättvist behandlade. Då kräver de rättvis fördelning av allt. De tolererar helt enkelt inte att se sitt barn bli behandlat som skit och leva i skuggan av mannens äldre barn. Detta vet mannen när han väljer att skaffa barn med kvinnan. Men dessa pappor slipper undan all kritik för deras skamliga beteende mot deras yngre barn. För att kvinnor är fullt upptagna med att kritisera kvinnorna som valde att skaffa barn med män som redan har barn.

Det är med andra ord inte så konstigt att du lever lyckligt i din styvfamilj. Du har inget barn som du är ansvarigt för och som du inte vill ska ta skada av orättvisor. Du har bara dig själv att utplåna. Klart du är lycklig. Du har fogat dig, du har anpassat sig till dem och du kan aldrig bli ett hot mot mannens och exets dotter. Och eftersom du inte står upp för någon kan du aldrig göra något fel som får exet och bonusdottern och andra kvinnor att kritisera dig.

Så snälla du, innan du kritiserar andra styvmammor och insinuerar att de är sura och inte gillar sina styvbarn ska du väga in det faktum att du inte har ett barn att stå upp för. Det saknas förutsättningar för dig att relatera.