Inlägg från: Rudbeckius |Visa alla inlägg
  • Rudbeckius

    Stormig relation med pappa

    Mitt råd är att du vänligt men bestämt säger till din pappa:

    Pappa, du är varmt välkommen till vårt bröllop. Men det blir ingen brudöverlämning.

    Pappa, det är en detalj, det är inget ultimat svek. Jag har inget minne av att jag lovat något sådant när jag var litet barn. Det är en utländsk och rätt ny tradition som vi inte tänker ha med. Jag tycker inte att detta ska behöva pratas om mera. Det är vårt bröllop.

  • Rudbeckius
    Themis skrev 2020-03-09 16:37:41 följande:

    Jag säger som Rudbeckius ovan, och det är hans val att utebli då.

    Förhoppningsvis fattar han att han förlorar mest på det själv, om ni sätter ner foten ordentligt nu.

    Och annars- är det någon förlust egentligen?


    På den punkten tror jag dock att det är mcyket viktigt att pappa & Co är välkomna. 

    Det är sedan deras ansvar om de tackar nej i onödigt vredesmod eller nmissköter sig. Låt dem sköta det.

    Ni som bröllopsbar ska vara storsinta, vuxna och en manifestion av kärlek och kalas!Hjärta
  • Rudbeckius
    Themis skrev 2020-03-09 16:37:41 följande:

    Jag säger som Rudbeckius ovan, och det är hans val att utebli då.

    Förhoppningsvis fattar han att han förlorar mest på det själv, om ni sätter ner foten ordentligt nu.

    Och annars- är det någon förlust egentligen?


    På den punkten tror jag dock att det är mcyket viktigt att pappa & Co är välkomna. 

    Det är sedan deras ansvar om de tackar nej i onödigt vredesmod eller nmissköter sig. Låt dem sköta det.

    Ni som bröllopsbar ska vara storsinta, vuxna och en manifestion av kärlek och kalas!Hjärta
  • Rudbeckius
    Proppan skrev 2020-03-09 17:01:45 följande:
    Problemet är att et är exakt så jag har gjort i snart 3 års tid, väldigt ofta dessutom de senaste 6 månaderna när bröllopsplaneringen drog igång på allvar. Hans svar blev då: "då kommer inte jag på bröllopet/ den som lever får se om jag dyker upp på bröllopsdagen". Det spelar ingen roll hur pedagogisk och lugn jag försöker hålla mig, han lyssnar inte... Har även sagt till honom att jag respekterar att han är besviken över att hans förväntning inte blir mätta men att er inte ändrar det fakto att det inte kommer bli någon brudöverlämning - reaktionen från hans sida blir alltid densamma med vansinnigt mycket bråk där jag frammålas om boven pga det här "ultimata sveket"
    Då har du gjort det vänligt rätta. Var nu tålmodig. Stå på dig. Går det att skratta bortP

    - Pappa, nu tjatar du om det där tramset igen. Ge dig, pappsen.. kan du inte arrangera servetterna eller blommorna istället om du vill jobba på bröllopet? Typ...
  • Rudbeckius
    Proppan skrev 2020-03-09 17:14:06 följande:
    Tyvärr inte och det är en av anledningarna till att situationen är så jobbig.. i början av planeringen försökte vi involvera honom i olika uppgifter, fick bara veta att det är vårat jobb om brudpar att se till att saker blir gjorda. Nu när andra i familjen har tagit sig an olika uppdrag visar pappa en enorm avundsjuka men fortfarande inget initiativ till att hjälpa till, det enda han vill göra (läs KRÄVER) är brudöverlämning och menar att jag sviker honom som inte ens kan låta honom gör "denna lilla enkla uppgift". Vi har nått en punkt där den enda kommunikation vi har är verbala bråk över detta.... börjar bli väldigt tröttsamt, jobbigt och ledsamt (vilket jag också har sagt till honom men där han säger att jag överreagerar och är egoistisk)
    Agera som en grå sten i frågan. Det kanske hjälper.
  • Rudbeckius
    fiffilisa skrev 2020-03-18 22:07:03 följande:

    Det hela är ganska enkelt. Säg upp kontakten för fan. Ska det vara så svårt eller? Ska du låta idioten förstöra ditt bröllop eller? Varför bjuder man ens in människan till planeringen? Och vad är det för fel på din mamma egentligen som inte hjälper dig med det? Varför har hon inte lämnat honom?


    Du är väl en vuxen kvinna? Ta lite eget ansvar över ditt liv och säg upp kontakten, så slipper du idioten för gott.


    Det är inte alls enkelt, vilket tråden visar. Du behöver inte svära ut ditt kortsynta och enkla råd. Du kallar någon idiot som du inte lyssnat på och som tjatigt drömmer om att genomföra en amerikansk sed. Tar du inte i lite för överdrivet nu? Vill du bomba fadern pga bröllopsdiskussioner, kanske hans grannar också?

    Man bjude rin människan (brudens far) till planering inför ett bröllop för att bröllop är vanligen en familjeangelägenhet för att fira kärlek, känner du till de sociala koder som är vanliga här?

    Att tycka att ett barn ska lämna sin förälde rutan vidare tyder sannolikt på mycket bekymmersamma egna erfarenheter och egen förmåga till empati, anknytning och problemlösning.

    TS är en vuxen kvinna, trodde du inte det? TS tar ansvar och kan vuxet fatta egna balanserade beslut. 

    Vi kan fundera över vilken idiot som vi skulle kunna slippa för gott. Det är svårt med självinsikt och egen förnekelse/projektion i sin situation. Jag hoppas att du kan komma igenom din vrede och din frustration och finna bra relationer med dina nära. 
  • Rudbeckius
    Themis skrev 2020-03-19 10:35:21 följande:
    Det går inte att ha bra relationer, eller ens några relationer, med alla föräldrar. 

    Detta handlar givetvis inte om bara den här situationen, utan en förälder som under lång tid orsakat problem och slitningar i en familj. Då får man som vuxen någonstans bestämma var gränsen går. Kanske går den här, kanske inte.

    Om det är stor risk att pappan skulle förstöra bröllopet för samtliga närvarande så kan man mycket väl besluta att inte utsätta sig för detta.
    Det går att ha bra eller mindre bra relationer med nära familj, t ex föräldrar, vänner eller bekanta. 

    Personer som har egna tankar och vanor kan ibland ta plats, så gör även du. Med familj och vänner har man format band som bör vårdas mer eller mindre, så att vi inom vår krets av människor känner trygghet, stimulans och glädje.

    Att själv onödigt förstöra, förstora och frysa ut i realtioner med närstående skapa sorg och bestörtning, det brukar även olyckligt falla tillbaka på den som utför den här sortens utfrysning. Vi människor behöver varandra och behöver ha rätt stort tålamod.

    Att som flera debattörer här med uppenpart personligt agg och egna hat-historier uppmana TS till att helt bryta konakten med sin egen rätt besvärliga pappa inför sitt kärleksfulla bröllop, t ex med vag och sannolikt högst orättvis tanke om att pappa kanske kommer att bete sig mindre lyckat eller inte är grymt, okänsligt, okunnigt och mycket egocentriskt. Den sortens råd hoppas jag att TS förstår att helt negligera. 
  • Rudbeckius

    Ja, det är ledsamt att världen har så många stolpskott i den. Det är viktigt att vi goda balanserade vuxna bemöter den sortens ensidighet och närsynthet.

    Jag har fullt förtroende för TS styrka och förmåga och att jag är säker på att TS absolut inte som kvinna eller annat kön skulle stanna hos en fysiskt misshandlande partner även om hon hade tre, fyra eller fem barn. TS är varken svag eller patetiskt. TS kan ta eget ansvar för sitt välmående.

    Det är svagt, patetiskt och rätt illvilligt att anta sådana underliga och nedsättande omdömen om TS, rätt mycket utanför trådens ämne. Du kan gärna ta upp dina egna otäcka bekymmer om dåligt ansvar i relationer i en egen tråd. Varmt lycka till! Hoppas att du finner eget ansvar, balans i analysen och eget välmående.


    fiffilisa skrev 2020-03-19 14:19:12 följande:
    Usch , inte konstigt världen ser ut som den gör med så många stolpskott i den... TS är en säkert en sån typ av kvinna som skulle stanna hos en misshandlande man även fast hon hade barn. Jag tycker det är svagt och patetiskt. Vuxna kvinnor måste sluta vara så och ta lite eget ansvar för sitt välmående
  • Rudbeckius
    Akira Öken skrev 2020-03-19 15:29:06 följande:

    Det låter som att din pappa fortsätter psykiska misshandla dig genom ett mycket manipulativt beteende. "Får han inte sin vilja igenom ska de som inte lyder straffas hårt".

    Jag tycker inte du ska ha ytterligare ett förklarande samtal med honom. Du kan nog vara säker på att han har förstått men att inget annat än att du går med på hans krav är acceptabelt. Han kommer inte att vilja lyssna och han kommer antagligen inte att vilja ge med sig.

    Mitt förslag är att du nästa gång detta kommer upp skriver eller svarar "Pappa, om du inte kan acceptera min vilja ens på min bröllopsdag är det upp till dig att välja att inte gå på mitt bröllop. Det är du som väljer och ingen annan". Vägra sedan alla olika typer av diskussioner kring detta. Svara inte, utan lämna situationen. Ändrar han sig inte gällande sitt krav har han själv gjort det valet och det är inget han kan skylla på någon annan (men du kan vara säker på att han kommer fortsätta att försöka).


    op
    Det är en bra inställning, men med en mycket negativ förväntansbild på pappan som ju inte behöver infrias i verkligheten. Pappan har ju inte kommit till tals i tråden och den som känner sin pappa bäst är ju TS. Det är onödigt och visar på nån sorts personligt agg att svartmåla så.

    Fundera även över andra scenarior och nivåer av tydlighet med pappan. När man diskuterar med ensidiga och påstridiga kvinnor eller män kan det vara framgångsrikt att visa på viss flexibilitet och förhandling, inte bete sig så drastiskt som en farlig sekt i öknen:

    1) Visa samhörighet, peka på gemensamt mål med bröllopet och er relation dotter/pappa. Visa uppskattning...
    2) Upprepa dina tankar och gränser, ge honom alternativa uppgifter i bröllopet som du och brudgummen skulle värdesätta. Rädda pappas anseende osv
    3) Ge honom tid att fundera över helst något trevligt val om det ena eller det andra. Överraska med något extra efteråt som uppskattning.

    Ha ett riktigt fint bröllop nu!
  • Rudbeckius
    Akira Öken skrev 2020-03-19 16:13:04 följande:
    Jag riktade mitt svar till TS och inte till dig.

    "Förväntansbilden" är redan infriat, om du läser TS inlägg. Att pappan skulle behöva få komma till tals i tråden är ju helt befängt. Det personliga här får nog stå för dig, med tanke på dina många trådar om dina komplicerade relationer till dina barn... Gällande dina tre punkter har ju TS redan gjort det du föreslår, i vissa fall upprepade gånger. Att överraska med något extra efter bröllopet är ju bara ett så otroligt märkligt förslag. Dåligt beteende ska inte premieras.
    Du tolkar förväntansbilden onödigt illvilligt och väljer att inte se mindre hårda alternativ på handlingsplaner.

    Du brukar välja att inte svara de som inte håller med dig, du vill påverka TS till ett rätt hårt och drastiskt beslut. Ett beslut som du slipper helt att ta ansvar för efterom du liksom andra har anonymitet. 

    Trots anonymiteten har vi ansvar för det vi skriver och säger, även du har det. Jag ber dig att besinna dig och inte låta TS smittas av din personliga illvilja mot andra utifrån dina erfarenheter. Du har liksom vi andra inte hört pappans version.

    Det är bra att TS agerat vänligt mot sin pappa. Man får ha tålamod och överseende med sina släktingar i varierande grad. Släkten är värst, som det heter. Är det så i din släkt med?

    Dåligt beteende och dåliga råd ska verkligen inte premieras.

    Överraskningar och små vänligheter i vardagen och till familjefester är vanliga i kärleksfulla glada familjer. Tycker du att det är otroligt märkligt, har du aldrig varit med om det? Varken gett eller fått? Det gör mig ont att läsa. Beklagar.
  • Rudbeckius
    Akira Öken skrev 2020-03-19 19:38:31 följande:
    Jag läser det TS skriver och behöver inte tolka in annat.

    Din tes brister då jag ju brukar svara dig trots att vi sällan är överens.

    Jag uppmanar inte TS till att ta något beslut alls, utan låta pappan ta ansvar för sina egna beslut. Och ja, det rådet hoppas jag verkligen att hon följer.

    Du uttalar dig som om du visste något om mina erfarenheter. Det gör du förstås inte.

    Det finns gränser för vad man ska behöva ha överseende med. Jag tycker också det är bra att TS varit vänlig och det tycker jag hon ska fortsätta med. Att sätta tydliga och fasta gränser för manipulativa personer är ingen motsats till vänlighet.
    Du tolkar väl texter ungefär som vi andra.

    Jag har ingen särskilt bra uppfattnig alls av dina erfarenheter pga av att du sällan berättar något alls utifrån ditt liv, men din personliga agg och illvillhet pekar med stor sannolikhet på en bekymmersam tillvaro.

    Vi tycker sällan lika, dina råd brukar vara så överdrivna och känslomässigt negativt dömande. Det du skrev ovan är nog det mest balanserade jag någonsin sett dig skriva. Glädjande.
  • Rudbeckius
    Akira Öken skrev 2020-03-20 14:29:02 följande:

    TS skriver att hon försökt tala med sin far om detta i 3 (!) år. Jag hittar inte på en massa saker som att detta skulle handla om en "glad och kärleksfull familj" som du så fint skrev i ett av dina inlägg. Vi som läst TS inlägg vet att TS upplevt fysisk och psykisk misshandel och att pappan inte varit mycket till pappa för TS. Jag läser det TS skriver och ger råd utifrån det och inte utifrån min egen situation.

    Det är väldigt tydlig (och till viss del förståeligt) att du identifierar dig med TS pappa och tar de svar i tråden som inte är positiva som personliga kränkningar. Det kanske också till viss del är en förklaring till varför du, även i denna tråd, svarar på inlägg efter inlägg som tydligt är riktade till TS och inte till dig.

    Dina återkommande personangrepp och passivt aggressiva svar till alla som inte delar dina åsikter är mest patetiska och vittnar om en narcissistisk personlighet som har svårt att se kritik som liknar situationer som du själv befunnit dig i.

    Istället för att sitta och ge dålig råd om att till varje pris förlåta och klappa varje pappa som betett sig illa mot sina barn medhårs, kanske du skulle behöva bearbeta dina egna upplevelser i det verkliga livet för att komma vidare.

    Min tillvaro är utmärkt.


    Det tror jag knappast att din tillvaro kan vara. Du projicerar om patetisk passiv aggressiv narcissism (vad många ord du fick med där) och att illvilligt inte kunna ta kritik. Att så hårdnackat alltid välja exkludering och förakt, jag beklagar den sortens bakomliggande värdering och syn på människor i sin närhet.

    Detta har varken med kön eller familjeroll att göra. TS har pratat om just denna detalj i flera år, bara där känns det rätt märkligt. TS har valt att exkludera och får leva med konsekvenserna senare i det verkliga livet. Jag är förbluffad över hur mobben på FL resonerar när det gäller relationsproblem.
  • Rudbeckius
    Proppan skrev 2020-03-20 16:23:11 följande:

    Tack för era svar och tips! Många av er har gett bra förslag medan en person uppenbart projicerar sina egna sorgliga erfarenheter på omvärlden....

    Min far kommer INTE närvara vid bröllopet och vi har numera ingen kontakt, detta är inte något som kommer ändras heller.


    HjärtaHoppas att bröllopet blir bra och att du inte behöver ångra ditt beslut att exkludera din far på ert bröllop samt att inte ha någon kontakt med honom alls under resten av ditt liv, på grund av av hans tröttsamma tjat om att vilja föra dig till alaret samt de ensidiga kränkningar du känner att du utsatts för under din uppväxt.

    Som vuxen har du ju nu rätt att bestämma vilka du INTE vill ha på ditt bröllop och vilka du ALDRIG mer ska ha kontakt med. Ett brröllop är ju ett bra sätt att visa var du drar dina gränser och hur du ser på dina relationer. Jag hoppas att brudgummen fått välja sina gäster på ett fritt och kärleksfullt sätt.

    Vi baserar ju ofta våra råd på de insikter och erfarenhter vi har fått av livet. Jag beklagar din sorgliga uppväxt med dina närstående och hoppas så att inte omgivningen, dina efterkommande har förståelse för dina beslut om utfrysning, jag hoppas verkligen inte att du behöver blir utsatt för något sådant själv pga dina handlingar som du noga övervägt. Min syn på detta är att jag alltid vunnit på att inkludera och försonas.

    Mitt ex har nog alltid haft samma syn på exkludering och fördömande av andra som du och hon sitter nu rätt ensam, t o m halvt övergiven av våra barn som börjat förstå att det finns en mer kärleksfull och lättsammare inställning till varnadra. Deras mamma är alltid inbjuden på våra kalas, men hon väljer ju ofta att låta bli att komma, hon litar inte riktigt på att vi står ut med hennes stelhet.

    Du måste också förstå och respektera att inte alla har samma syn på drastiska och eviga beslut om utfrysning av vänner, föräldrar, barn och partners. Jag är ledsen att jag inte enkelt kunnat stötta och heja på dig i ditt beslut, så som du kanske velat. Men om du bjuder in till debatt får du även räkna med röster som inte kommer från en karg öken...
    Cop
  • Rudbeckius
    IceKitten skrev 2020-03-25 11:30:43 följande:

    "Mycket misshandel, både psykiskt och fysiskt" var orden som TS använde. Inte kränkningar... Jag får intrycket av TS att om pappan hade varit bra och närvarande som liten så hade hon kunnat tänka att "offra" sig och låta honom föra henne till altaret. Men detta kan vara en missuppfattning från mig.

    Sluta konstant förmildra alla hemska saker pappor har gjort mot sina barn. Vissa människor är vedervärdiga personer och de blir inte magiskt bättre för att de skaffar ett barn, och dessa barnen som föds till de vedervärdiga personerna har absolut ingen skyldighet till sina föräldrar bara för att man råkar dela DNA.

    Vilken grupp du själv ligger i vet du själv antagligen.

    TS har gett sin pappa flertalet chanser, eftersom att han fortfarande inte lärt sig någonting så är det dags att hon ser till sitt egna, och hennes familjs, bästa.

    Gällande ditt ex så kanske hon helt enkelt inte vill äta middag med dig. Hennes "stelhet" behöver inte ha något med saken att göra.


    TS har tagit upp frågan i en tråd för att lyssna på andras tankar. TS beskriver relationen med sin förälder som hon gjort. I hennes beskrivning kan många sorters stormiga problem rymmas, både till antal, frekvens, allvarliga incidenter m m. Vi kan inte heller bedöma dem enkelt så vi inte har djupare beskrivningar eller förälderns syn på detta. Tonåringar är inte alltid helt lätta.

    Så jag förmildrar inte alls konstant den ena eller den andre förälderns roll eller barns heller för den delen. TS är vuxen och bestämmer sin egen nivå nu om att INTE ha med närstående på kalas eller om hon ALDRIG ska ha kontakt mer pga pappans tjat om kyrkosed samt tidigare stormig relation under uppväxten.

    Vedervärdiga människor ska vi inte behöva vara med. Jag tror dock att TS nu börjar bete sig på ett liknande sätt och hoppas att det inte ska behöva bli så här. Alla på bröllopet kommer säkert att tycka att hon valt rätt beslut.

    Jag vet rätt bra vem jag är i min vänkrets och familjekrets, med många som jag tycker om och som är hos oss. Så din insinuation funkar inte och slår nog mest tillbaka. Just min humanistiska och inkluderande inställning till vänner och släkt i olika åldrar har lönat sig socialt och ekonomiskt. Man sover gott om natten om man löser små och stora konflikter utan långvarigt drama.

    Mitt ex behöver aldrig komma på middag, varför det? Som skild med barn ska man kommunicera nån gång i månaden om praktiska ting. Men konfirmation, studenten, dop, bröllop, födelsedagar m m uppskattar ungdomarna att fira i stor stil med släkt och vänner och då är jag noga att varmt välkomna även deras mamma. Men hon vägrar ens svara, trots att ungdomarna så gärna vill ha henne här. Exet har inga kalas, hon exkluderar även sina egna barn i månader om hon tycker att de misshagat henne. Fräscht... så hennes stelhet har helt och hållet med saken att göra.

    Har du problem med att jag pratar om försoning rent allmänt eller är det för att jag är medelålders pappa som du inte tycker jag bör framföra åsikter? Pappor är alltså ofta vedervärdiga och ska mobbas bort för de fattar ingenting trots alla fina chanser de fått? Medan unga kvinnor alltid har rätt och bör göra som de känner för i alla lägen? Kan det vara så märkligt?
  • Rudbeckius

    Bättre att vara ärlig. Om jag var en debattör och definierade mig t ex som en propp, ökenvarelse eller en iskall stel kattunge så skulle jag vara stolt och stå för mina mörka åsikter - typ jag tycker om att kontrollera, döma och mobba. Hämnd känns skönt osv. Jag kan aldrig göra fel, jag har rätt att inte bry mig om andra.

    Ingen tycker illa om kannibaler som står för att de tycker om att käka människokött. Det är hycklarna vi lackar ur på, de som njuter av att vara elaka men vill skylla sina känslor på dom de vill hämnas och såra grovt..

  • Rudbeckius
    IceKitten skrev 2020-03-25 13:09:19 följande:

    Vi kan heller inte hitta på egna versioner av vad som har hänt utan får helt enkelt utgå från att TS har gett den samma versionen då alla råd annars blir tämligen meningslösa och endast ställer till det för henne.

    Att TS valt att inte bjuda sin pappa på sitt bröllop är på inget sätt jämförbart med att slå och psykiskt misshandla sitt barn.

    Det var ingen insinuation. Det var jag som överlät den bedömningen till dig då jag flertalet gång sett folk (på fl) antyda att du är en dålig person. Helt enkelt för att jag inte känner dig eller TS bättre än vad du känner mig eller någon annan på sidan.

    Jag har problem med att du ofta tilldelar TS och andra åsikter som de inte själva känner igen, samt att du konstant försvarar pappan men inget annat kön. I övrigt har jag även problem med föräldrar som behandlar sina barn illa, vad de har mellan benen berör mig inte dock.Du kan ju inte på riktigt vad korkad nog att tro att ens användarnamn på familjeliv på något sätt skulle antyda vad man definierar sig med?

    Ok mänskligheten syn på kannibaler är nog generellt ganska dålig...


    Jovisst, att välja sitt användarnamn så att man associerar till en iskallt död och stel gullig kattunge som inte hunnit leva eller lära sig något - det är rätt intressant. Du tyckte att det var coolt/kallt eller mera sött liksom? Så du tycker att jag är korkad, jag kan bara le.

    Att du har problem med att andra tilldelas åsikter är nog en sorts projektion och förnekelse. Om du läser dina inlägg så ser du själv hur ofta du gör just det.

    Jag har ofta i trådar försvarat både mammor och barns agerande och förespråkat humanistiska vägar framåt, och ibland även värnat integritet och säkerhet. Man måste skydda sig själv också, likt TS resonerar. Men ofta kan man tidsbegränsa eller variera konsekvenserna - t ex ligga lågt ett tag eller umgås lite.

    Det finns nästan inga kannibaler längre, så det är inget problem. Min poäng var inte att kannibaler äter som de gör utan att du och dina högmodiga med-debattörer kanske borde stå för er känslomässiga egoism och grymhet och inte låtsas lägga evig skuld på andra. Gillar man hämnd så stå för det rakryggat.

    Vi behöver inte hitta på något alls, men som debattörer kan det behövas frågas och nyanseras mera innan man ropar korsfäst korsfäst som en rasande mobb. TS har t ex inte med ett ord berört hur pappan och övrig släkt ser på hennes agerande under uppväxten. Jag utgår från att både hon och du var goda döttrar, snälla väninnor och kärleksfulla flickvänner i varje stund. Och att ni aldrig gjorde något ni ångrade eller gjorde någon illa.

    Ingen har påstått att TS milda bestraffning att helt utestänga sin vedervärdiga pappa från bröllopet och helt bryta kontakten med honom trots alla chanser han fått att be om förlåtelse och skärpa sig efter den ständiga psykiska och fysiska misshandel han utsatt TS för i hela hennes liv - att detta är underligt eller drastiskt alls. Vi vet ju med säkerhet hur vedervärdigt det varit och att TS varit så god och tålmodig. Pappan och släkten hade kunnat bekräfta detta.

    Jag förstår inte och beklagar att TS inte polisanmäler pappa m fl som skadat henne så. Det vore effektfullt att polisanmäla inför bröllopet. Jag tycker att de som misshandlar fysiskt och psykiskt ska lagföras och dömas. Det arbetet att straffa ska inte behövas göras av rättvisa proppar, ökenvarelser och isande döda kattungar. Det finns poliser, lagar och domstolar, som tur är.
Svar på tråden Stormig relation med pappa