Stormig relation med pappa

Det låter som att din pappa fortsätter psykiska misshandla dig genom ett mycket manipulativt beteende. "Får han inte sin vilja igenom ska de som inte lyder straffas hårt".

Jag tycker inte du ska ha ytterligare ett förklarande samtal med honom. Du kan nog vara säker på att han har förstått men att inget annat än att du går med på hans krav är acceptabelt. Han kommer inte att vilja lyssna och han kommer antagligen inte att vilja ge med sig.

Mitt förslag är att du nästa gång detta kommer upp skriver eller svarar "Pappa, om du inte kan acceptera min vilja ens på min bröllopsdag är det upp till dig att välja att inte gå på mitt bröllop. Det är du som väljer och ingen annan". Vägra sedan alla olika typer av diskussioner kring detta. Svara inte, utan lämna situationen. Ändrar han sig inte gällande sitt krav har han själv gjort det valet och det är inget han kan skylla på någon annan (men du kan vara säker på att han kommer fortsätta att försöka).

Jag riktade mitt svar till TS och inte till dig.

"Förväntansbilden" är redan infriat, om du läser TS inlägg. Att pappan skulle behöva få komma till tals i tråden är ju helt befängt. Det personliga här får nog stå för dig, med tanke på dina många trådar om dina komplicerade relationer till dina barn... Gällande dina tre punkter har ju TS redan gjort det du föreslår, i vissa fall upprepade gånger. Att överraska med något extra efter bröllopet är ju bara ett så otroligt märkligt förslag. Dåligt beteende ska inte premieras.

Jag läser det TS skriver och behöver inte tolka in annat.

Din tes brister då jag ju brukar svara dig trots att vi sällan är överens.

Jag uppmanar inte TS till att ta något beslut alls, utan låta pappan ta ansvar för sina egna beslut. Och ja, det rådet hoppas jag verkligen att hon följer.

Du uttalar dig som om du visste något om mina erfarenheter. Det gör du förstås inte.

Det finns gränser för vad man ska behöva ha överseende med. Jag tycker också det är bra att TS varit vänlig och det tycker jag hon ska fortsätta med. Att sätta tydliga och fasta gränser för manipulativa personer är ingen motsats till vänlighet.

TS skriver att hon försökt tala med sin far om detta i 3 (!) år. Jag hittar inte på en massa saker som att detta skulle handla om en "glad och kärleksfull familj" som du så fint skrev i ett av dina inlägg. Vi som läst TS inlägg vet att TS upplevt fysisk och psykisk misshandel och att pappan inte varit mycket till pappa för TS. Jag läser det TS skriver och ger råd utifrån det och inte utifrån min egen situation.

Det är väldigt tydlig (och till viss del förståeligt) att du identifierar dig med TS pappa och tar de svar i tråden som inte är positiva som personliga kränkningar. Det kanske också till viss del är en förklaring till varför du, även i denna tråd, svarar på inlägg efter inlägg som tydligt är riktade till TS och inte till dig.

Dina återkommande personangrepp och passivt aggressiva svar till alla som inte delar dina åsikter är mest patetiska och vittnar om en narcissistisk personlighet som har svårt att se kritik som liknar situationer som du själv befunnit dig i.

Istället för att sitta och ge dålig råd om att till varje pris förlåta och klappa varje pappa som betett sig illa mot sina barn medhårs, kanske du skulle behöva bearbeta dina egna upplevelser i det verkliga livet för att komma vidare.

Min tillvaro är utmärkt.

Vad tråkigt TS! Hoppas att han sinom tid ändrar sig och ber dig om förlåtelse för sitt beteende.