Att välja rätt.. flytt, kärlek, bonusbarn, karriär, fritid, relationer, familj

Jobbig situation. Hade aldrig klarat av att ha ett distansförhållande.

Alltså, tanken är väl att ni ska flytta ihop, förr eller senare. Jag tänker att om sonen bor hos mamman på heltid så förstår jag inte hur det gör något att han flyttar till Stockholm och träffar sonen lite då och då, för hur ofta träffas de nu? Pojken bor ju inte ens hos honom. Problemet är ju då att han, som du uppger, har skadat relationen med sonen när han var borta i tre år. Då känner han nog att om han flyttar till Stockholm nu så är relationen mellan honom och sonen körd och det är väl det han inte vill. Men vad säger killen själv om allt det här? Vad vill han och vad tycker han? Du ska inte ta det som att han inte älskar dig, om det verkligen handlar om att han inte vill skada relationen med sonen ännu mer.

Du kan förstås flytta till hans stad, om han inte vill flytta till Stockholm och lämna sonen bakom. Du verkar dock inte helt bekväm med att flytta till hans stad. Det blir väl dock samma för honom om han flyttar till din stad, förutom att det är lättare att få jobb där. Någon måste ju flytta, förr eller senare. Om han inte kan tänka sig att flytta till dig för att han inte vill lämna sonen så blir det nog du som måste flytta, om ni ska kunna ha ett ?vanligt? förhållande och slippa den långa distansen. Du måste känna efter hur du känner och prata med honom om det här. Du får säga att det här är viktigt för dig och er relation och att du hoppas att han är beredd att lösa detta.

Ja, det är nog så att det är du som får flytta om ni ska kunna vara tillsammans. Eftersom att du är den som inte har barn så är det nog du som, i sådana fall, får flytta. För jag antar att ni inte vill fortsätta såhär för alltid. Du får känna efter om du har någon framtid i hans stad och hur han ställer sig till allt det här. Annars måste ni väl tyvärr göra slut. Du kan ju också testa att flytta dit och flytta tillbaka om det inte skulle fungera (vet att det inte är så enkelt, men menar att inget är ju skrivet i sten).

Det tycker jag är fullt rimligt. Då flyttar ni tillsammans till en ny stad som åtminstone är större än där han bor, så ni har chans till bra jobb och lite större rent allmänt. Dessutom är det ju ändå nära sonen och din kille kan lätt åka över till sonen, alternativt att sonen kommer till er. Det är inte alls samma som om ni bor i Stockholm, så det där lät ju bra. Min pappa flyttade till en annan stad när jag var 8 år och då åkte jag ensam buss till honom från och med då. Det fungerade hur bra som helst. Var där väldigt mycket, både på helger och lov.