Här är vi alla vänner.

Här kommer typ en dikt. Eller mer en reflektion om hösten. Lite tidigt kanske, men...

Nån som vet om man kan få tag i vem ens Pappa är ?
Det står fader okänd, men finns det något sätt ?

Hösten är återigen här. Sommaren är slut. Jag är själv ett höstbarn och jag fascineras faktiskt av hösten.

 

Hösten för mig är en viloperiod efter sommaren. Ni vet, på sommaren ska man ju hinna med så mycket. Det ska grillas hit och badas dit.

 

Med hösten kommer också nya känslor och tankar. I alla fall för mig. Jag brukar bli lite melankolisk på hösten. Det är någonting med den årstiden.

 

På hösten kan jag slappna av. Jag blir som en ny människa. Jag ömsar skinn kan man väl säga.

 

Dagarna blir kortare och nätterna blir längre. För mig som person så innebär det en förändring i mitt beteende, mitt sätt att tänka och mitt sätt att känna.

 

Jag gillar verkligen hösten, bara det inte regnar vilket det så ofta gör på hösten.

 

Hösten är som en gammal god vän som man inte har sett på år och dagar.

 

 

Egentligen inte. Om du har en du misstänker så kan du förklara läget för honom och be om ett dna-prov. Annars blir det svårt. Det finns vissa släktforskningssidor där man använder dna för att koppla sig mot en viss släkt åtminstone, om tillräckligt många av de andra redan lagt in sig där, känns lite långsökt tyvärr.

Men starta en tråd och fråga! Det kan finnas andra som vet om det finns andra möjligheter :)

Ska fundera, vill leva på hoppet ett tag. skulle inte orka ett nederlag till =(

Sedan finns ju djungeltelegrafen. Börja med att fråga mamma, mormor, mostrar, ungdomsvänner till din mamma, vem som helst som kan ha info om vem/vilka man misstänkt, vem/vilka hon brukade träffa just då.

Nä den finns inte, Mamma gick bort när jag va17 o mormor var redan då dement.
Nu dog mormor för några dar sen o allt var skit redan innan, känner mig bara ensam.  har en sockvinna som hjälpt mig ur mitt tidigare liv men har inte den kontakten med henne.

Jag förstår att det är både många känslor och tankar som snurrar runt nu =/ Och du har inga som helst bekanta till din mamma som du känner till?

Jag har försökt minnas men kommer inte på några, vår kontakt var inte den bästa heller, var inte så mycket hemma den tiden, jag vet var hon jobbade när jag var liten, men när jag var dit så var det ingen som kom ihåg henne,därimot så såg dom att hon jobbat där. har gått igenom alla papper jag har sen Mamma dog men hittar inget spår av någon , morfar nämns ingenstans. nästan inga fotografier.
Jag har det vanligaste efternamnet som finns där jag bor "alla typ heter det"
Jag låter gnälligt panikartad o ber om ursäkt för det. 

Nej då, ingen orsak att be om ursäkt. Jag kan tänka mig att du känner dig både maktlös och frustrerad som inte kommer någonvart med efterforskningarna. Man kan också känna sig väldigt rotlös om man inte har koll på sin släkt, det kan ge utslag på andra delar av livet dessutom. Jag hoppas du hittar någon lösning på det, en tråd skulle nog ändå vara bra. Inget att förlora liksom.