Här är vi alla vänner.

Tack för omtanken  Nej, den är inte självvald och tyvärr har det varit så mer eller mindre sedan jag lämnade min hemstad så det är lite tungt ibland, men så klart värre nu de senaste åren sedan vi skaffade barn. Först hade jag inte samma möjligheter och nu då corona som sagt. Men med lite mer vaccin kanske vi snart kan återgå till ett öppnare samhälle, där man faktiskt törs umgås med andra också.

Jag förstår vad du menar. Jag har själv inga barn, men kan ändå förstå känslan. Jag hoppas bara att vi ska kunna återgå till det mer normala snart. Inte så mycket för min egen skull, men för alla de som behöver det.

Ja man blir fast på ett annat sätt, vi har och har också haft sådana förutsättningar att jag inte kan lämna sonen med pappan ensam x antal timmar. Långt att förklara men vi kan ta det privat nån dag.

Det finns ju de som har det värre! Tänker t ex på de som inte ens kan vaccineras, vilken skräck det måste vara, särskilt riskgrupper då. Och vissa lever som om ingenting har hänt =/

Jo, jag förstår. Det är ju synd om de som är mest utsatta. Tänker på de gamla och så som känner sig mer ensam nu än vanligt. Jag själv lider inte av det på samma sätt så jag i alla fall ha jobbet, men jag klarar också av att vara ensam vissa perioder, så mig går det ingen nöd på.

En dag blir det bättre :)

Jo, det blir det väl. Tills dess så får man väl härda ut tyvärr, men det gäller ju att försöka göra det bästa av situationen.

Tur vi har internet så vi kan tjöta ;)

Haha, ja, verkligen. . Känns lite mindre ensamt då.

Ja :)

Nu blir det middag! Strips från airfryern och en slags räkröra till det, och grönsaker.

Mm, jag dreglar. Jag åt faktiskt kinesiskt idag och är fortfarande mätt efter det, men ska ta något lätt att äta om en stund. Imorgon är jag ledig så ska försöka sova ut då.