fultextad användarhandbok skrev 2025-03-23 18:33:33 följande:
burleskburkläsk skrev 2025-03-17 07:37:27 följande:
Hehe klart det var enklare tider.
Jag var 16, ibland på helgerna fixade vi alkohol och gick på discon.
Jag hade svarta Reebok skor, säckiga jeans och stans enda hoodie med Wu-Tang logo och rakt ljusblondt hår något längre än till axlarna.
Fint! Trots att det är en del hänvisningar och referenser jag inte är bekant med. Det året var jag inte ännu ens en tanke eller i ett planeringsstadium. Så kom livet. Livets obändiga vilja. Livets strävan. Viljan att vara. Vara fri, vara lös, ordlös, aningslös. Viljan att bli. Så jag blev. Nästan 25 år senare låter jag blicken, ögonblicken, vila i horisonten där hav och himmel går samman i enighet, existens. Vågor sköljer över stranden, ut igen, blir till intuitiv rytm. Det är havet som andas. Det är livet som andas.
Försöker tänka på det då jag samma kväll tittar ut genom fönstret, som nästan går sönder av mörkret som vill in, som mörk sirap. Jackan får bli min svepning då jag går ut i sirapsmörkret. Går förbi en grannes dörr, där ett ryskt namn är textat. Kak dela, frågar jag med mumlande röst och begränsade ryskkunskaper. Kommer ut och känner lusten att bara gå. Men jag kan inte. Längtan en hägring i mörkret mellan gatlyktornas ljus. Önskan kan inte realiseras i svaga ben. Ben som en gång tränats starka med knäböj och marklyft, ben som bar ända till Åland på skridskor vintern 2018. En röd måne målade en ljusgata på isen. Den 6 december 2017 hade jag landsflaggor målade på mig, en på varje kind, samman med en väninna stod vi insvepta i en stor flagga och lyssnade på ett tal då landet fyllde 100 år som självständig nation. Annars har jag inga festligheter att hänvisa till, jag har aldrig hört till något innegäng, då jag började gymnasiet fick jag snarare veta rent praktiskt, att dit hörde jag verkligen inte, ville inte heller. Annars har jag seglat en hel del! Odlat afrikanska årstidsfiskar ett tag och hunnit med ett par eftergymnasiala kurser i matematik och logik. Samt läst en del böcker. Och bundit en och annan bastukvast också.
Som vanligt berör dina ord mig djupt.
Jag skönjer viss vemod med längtan. Längtan efter att vara frisk och få tillhöra. Att inte vara annorlunda eller sticka ut. En längtan om att bara få vara utan misär. Du är en stark kvinna och jag beundrar dig för det. Du slår bort alla motgångar likt tennisbollar. Fortsätt att kämpa och du ska få din belöning!
.
