Ångest efter varje bråk

Asså jag skulle inte påstå att det är så mkt bråk utan mer tjafs. Självklart bråkar jag med min syster som alla andra syskon o rätt som det är är vi vänner ändå.

Vad som är normal att bråka med sin partner vet jag inte, men där skulle jg säga att det är mer tjafs, att vi inte är överens. Vi har ju ledig haft ett bråk där vi skrikit o kallat varandra saker. Men det kommer väl förr eller senare o ett förhållande ..

Har däremot märkt att min pojkvän har en tendens att alltid hitta en anledning till att det är mitt fel trots allt. Tidigt i vårt förhållande tog jag upp på ett bra sätt att jag inte tycker det är kul att han påpekar hur snygg varende tjej är. Det kunde handla om exakt varje tjej. Jag sa att jag tycker det är oattraktivt. Då kunde han inte bara säga: jag ska sluta , utan det var liksom: jag ska sluta MEN du har också en anledning till dwt.. va det nu var kommer jag inte ihåg. Han kan även nu ta upp detta när vi tjafsar o jag förstår inte ens vad det har för koppling till just det grälet. Nästan som att han förminskar mig genom att ta upp att jag påpekade det för honom, då kan han klaga på mig. Jag känner att tycker jag inte något är ok så ska jag kunde stå för det utan någon diskussion.

Om detta gör att jag omedvetet tar åt mig o tillslut känner att det är

Mitt fel vet jag inte. Va tror ni?

Nä jag ska försöka att tänka på att jag gör rätt o beter mig bra även om han inte gör.

Men hur ska jag ta upp saker som jag inte gillar med han om jag vet att han kommer gå till försvar?

Tex så kan han vara extremt snäsig. Jag har tex slutat säga saker till honom för antingen tycker han det är jätte intressant eller så kan han säga: vilken tönt du är o idiot förklara mig för en sak jag tex gjort som han tycker är töntigt. Hade jag tagit upp detta hade han reagerat. För någon vecka sen var vi iväg o hade en mysig helg o vi drack lite drinkar o han var SÅ underbar!! Sa fina saker till mig, behandlade mig som hans prinsessa o jag önskar det alltid var så....

Jag har haft ett tidigare förhållande med en riktig narcissist , vilket gjorde mig otroligt vilsen. Därför känner jag igen detta beteende även om det inte alls är i lika hög grad.

Hur kan man förklara hans sätt att ignorera problemen? Tex sa jag en gång lugnt o inte under ett bråk att ibland är inte vår relation riktigt som jag hade tänkt mig o förklarade att jag känner att jag inte kan prata om allt.

Han svarade då: det där får stå för dig, jag vet inte va du pratar om. O sen inget mer.

Hade min partner sagt så till mig hade jag velat veta allt om varför för att kunna förbättra mig.

Är han helt obrydd eller är det någon slags försvarsmekanism att han inte vill inse? För jag tror att han verkligen tycker om mig så har svårt o tro att han inte skulle bry sig.

Tex gjorde jag slut en en kille en gång o han gjorde precis samma sak, trots jg tydligt sa att jag inte vill ha en relation längre tog han inte in det utan kunde börja prata om helt andra saker.