• Anonym (Skygg)

    Klarar ej närhet o relation

    När någon jag tycker om kommer nära får jag panik, ju mer jag tycker om någon desto mer värdelös känner jag mig och börjar då trycka bort personen, dra mig undan och varje indicie som kan bekräfta att personen eg inte bryr sig /eg inte tycker om mig osv blir bevis som skapar smärta och tvivel i mig.

    Jag hamnar i låst läge där jag inte heller vill ta upp och lösa problemen utan jag tycker händelsen/sveket är bevis nog och gör bara slut, vilket resulterar i ett på-och-av förhållande då personen vägrar släppa taget om mig vilket är oerhört påfrestenade för båda.

    Jag vill bli fri från detta för både min och min partners skull men vet ej hur.

    Finns någon här som känner igen detta o har tips?

  • Svar på tråden Klarar ej närhet o relation
  • Anonym (Solution)
    Anonym (Sök hjälp) skrev 2020-03-20 10:44:12 följande:

    Nej, men sannolikheten att TS skulle lyckas på egen hand utan att ta hjälp med att identifiera varför hon känner sig värdelös och inte värd att älskas är rätt liten. Rädslan för att älska någon och rädslan för svek verkar var större än längtan efter någon och det är något svårt att råda bot på själv.

    Det är som i lag i tex fotboll där rädslan för att förlora är större än att vinna och därmed så vågar man inte satsa. I sportens värld tar man till hjälp i dessa situationer från mentala coacher, varför ska inte TS ta professionell hjälp för att våga vinna i kärleks-"spelet"?


    Längtar man tillräckligt efter kärlek så fixar man det.
    Annars är det bara att ge upp.
  • Anonym (Sök hjälp)
    Anonym (Solution) skrev 2020-03-20 10:42:50 följande:
    Mina förslag var bra. Hon slipper hantera närhet och relationer om hon följer mina förslag.
    Fast bara för att TS är rädd för att bli sårad så betyder ju inte det att hon faktiskt vill leva ensam.
  • Anonym (Sök hjälp)
    Anonym (Solution) skrev 2020-03-20 10:45:34 följande:
    Längtar man tillräckligt efter kärlek så fixar man det.
    Annars är det bara att ge upp.
    Nope, inte alltid utan hjälp. Varför så negativ till att man ska ta till hjälp för att lösa ett problem man ser och inte ser lösningen på själv?
  • Anonym (Solution)
    Anonym (Sök hjälp) skrev 2020-03-20 10:46:29 följande:
    Fast bara för att TS är rädd för att bli sårad så betyder ju inte det att hon faktiskt vill leva ensam.
    Hennes val.
  • Anonym (Solution)
    Anonym (Sök hjälp) skrev 2020-03-20 10:47:20 följande:
    Nope, inte alltid utan hjälp. Varför så negativ till att man ska ta till hjälp för att lösa ett problem man ser och inte ser lösningen på själv?
    Antingen har man hungern inom sig eller inte.
    Ingen hjärnskrynklare kan fixa det åt en.

    Finns inget värre än veliga kvinnor. När man tror att man har hittat nåt bra, så dröjer det inte förrän dom pajar det.
  • Anonym (Solution)

    En man är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    "Skärp dig för fan. Ingen vill lyssna på ditt gnäll, man får inget gratis vet du. Kvinnor blir inte direkt upphetsade av offerkoftan"

    En kvinna är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    Nu måste vi ta det varligt här, på med silkesvantarna. En kvinnas känslor är värdefulla. Låt oss ge henne stöd och uppmuntran, så att hon kan få uppleva riktig och innerlig kärlek.

  • Anonym (Sök hjälp)
    Anonym (Solution) skrev 2020-03-20 10:59:57 följande:

    En man är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    "Skärp dig för fan. Ingen vill lyssna på ditt gnäll, man får inget gratis vet du. Kvinnor blir inte direkt upphetsade av offerkoftan"

    En kvinna är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    Nu måste vi ta det varligt här, på med silkesvantarna. En kvinnas känslor är värdefulla. Låt oss ge henne stöd och uppmuntran, så att hon kan få uppleva riktig och innerlig kärlek.


    Hade sagt samma sak till en man som var rädd för relationer. "Sök hjälp"
  • Anonym (Solution)
    Anonym (Sök hjälp) skrev 2020-03-20 11:05:36 följande:
    Hade sagt samma sak till en man som var rädd för relationer. "Sök hjälp"
    Det tror jag också.
    Formulerat lite annorlunda.
    Och inom så hade du tänkt "sök hjälp, ditt psykfall"
  • Anonym (Solution)

    Om en man inte klarar av närhet och relationer så finns det anledningar till det.
    Han är nog psyksjuk eller pervers. Ofta både och.
    Bäst är om han håller sig borta från kvinnor.

    Om en kvinna inte klarar av närhet och relationer så är det synd om henne. Låt oss alla hjälpa.

  • Anonym (Stan)

    Du kanske ska börja med att förklara för personen om ditt problem med anknytning.

    Rädd eller vad det nu än är som gör att du känner som du gör.

    Är du öppen för att jobba på det själv så får du fråga om han är med på det

  • Anonym (Sök hjälp)
    Anonym (Solution) skrev 2020-03-20 11:09:08 följande:
    Och inom så hade du tänkt "sök hjälp, ditt psykfall"
    Varför skulle jag ha tyckt att en man var ett psykfall för att han var rädd för närhet och relationer men inte en kvinna? Antingen så är båda psykfall eller så är ingen av dem psykfall bara för att de är rädda för relationer, närhet och att släppa in en annan människa i sitt liv och därmed riskera att bli sårad.

    Är fotbollsspelare, där rädslan för att förlora är större än viljan att vinna, också psykfall då? Enligt ditt resonemang att män som är rädda att bli sårade i en relation är psykfall.
  • Anonym (Cosmic Nomad)

    När det gäller den typen av problem så är det ens "ego" som ställer till det. Jag menar naturligtvis inte att du är en egoist på det sättet, men om man säger så här för att åskådliggöra det en smula:


    Om du tänker dig den andra ytterligheten av ditt "problem". Föreställ dig en människa som när hon/han känner närhet växa tillsammans med någon, istället tar över relationen helt, blir enormt krävande, vill ha mer och mer och suger all näring ut det som annars är tänkt att växa fram i sin egen takt. En Han eller Hon som verkar så trevlig och ödmjuk från början, men som så fort förhållandet är etablerat kliver över alla integritetsgränser och kräver den andres totala fokus och ständiga närvaro både kroppsligen och andligen. 


    Det är inte svårt att se att det är "egot" det handlar om i ett sånt fall. Vintergatans alla planeter kretsar kring EN stjärna ...en stjärna som är centrum i tillvaron, nämligen "Egot, Mig, Jaget". Vi kan direkt känna in att problemet ligger åt det hållet. Det är heller inte så svårt att föreställa oss att det torde bero på någon slags rädsla i botten, rädsla att bli lämnad, att inte vara älskad och behövd, vilket gör att personen ifråga har ett överdrivet behov att bli bekräftad. Rädsla gör också att man upplever att man inte har kontroll på vad som sker, vilket i sin tur leder till att man försöker kontrollera det man upplever som orsaken till det hela. Nämligen, den andra parten... och så vidare.


    Om man vänder tillbaka bilden, så ser man att ytterligheten i den andra änden. Den som istället drar sig undan från närhet, inte vågar öppna sig etc, också har med "egot" att göra. Och man kan där ställa sig samma frågor fast ur en annan synvinkel': "Vad är det man skyddar?"  "Varför förminskar man sig och upplever att man kanske inte duger eller räcker till? Är det bara ett skydd som håller mig på ett säkert avstånd från att öppna mig och på det sättet bli sårbar?" 
    Varför är det jobbigt att vara sårbar? Alla människor förlorar någon man älskar, det är en viktig del av livet att vara i kontakt med sin sårbarhet. Spelar det så stor roll om det gör ont? Alla steg gör alltid lite ont. Om jag ger mig hän, vad kommer att hända? Dom som vet säger att det är fantastiskt? Vill jag vara min egen kontrollerande fångvaktare, eller vill jag våga vara fri att gå dit jag vill och känna hur det känns? 

    Vill jag veta hur det känns att vara JAG utan det som håller mig tillbaka? Det som håller mig tillbaka är jag själv. Därför spelar det ingen roll vilket förhållande jag är i, eller med vem. Någon annan kan aldrig lösa mitt problem med något slags trollspö. Jag måste själv vilja förändra mig, och jag måste själv göra jobbet. Det är mycket enklare att bara låta saker vara som dom är.... men då kommer jag aldrig att få känna skillnaden. Och vad är viktigare i livet än att Jag ger mig i kast med det som jag upplever hindra mig från att riktigt leva mitt liv? Vad är viktigare än att jag förverkligar mig själv? Jag känner ju att något håller mig tillbaka från att kunna älska och ge och våga.

    Jag vet att jag vill hoppa från tian. Det känns alldeles för högt för mig. Men det är lika högt för alla. Men jag vill..... och det är hela motorn, drivkraften och orsaken till att du lyckas...att vilja. Sedan börjar man att hoppa i plurret från bassängkanten. När man känner att det går utan problem så klättrar man upp på trean... och man slutar inte klättra upp bara för att man klättrar ner igen utan att hoppa, även om det tar hundra gånger..... Ja, you get the idea.

    Jag har bara skrivit rakt ut och jag tänker inte läsa igenom det heller. Hoppas du får någon liten inspiration. De flesta av oss har på olika sätt behövt jobba oss förbi sånt som vi upplever hindra oss i tillvaron. Och det är just det som är livet. Om du sätter igång ett förändringsarbete så kommer du efter ett tag upptäcka dels att det är väldigt spännande och att det tar sin tid. Men det gör inget. En sak som är bra är att försöka hitta en grupp av andra människor som gör samma sak. Det kan vara allt från gruppterapi till en meditationsgrupp. Googla och ta reda på var folk håller till som delar din upplevelse. Du kommer att märka att du har en häftig och givande resa framför dig. Allt Gott.

  • Anonym (Anonym signatur)
    Anonym (Solution) skrev 2020-03-20 10:59:57 följande:

    En man är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    "Skärp dig för fan. Ingen vill lyssna på ditt gnäll, man får inget gratis vet du. Kvinnor blir inte direkt upphetsade av offerkoftan"

    En kvinna är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    Nu måste vi ta det varligt här, på med silkesvantarna. En kvinnas känslor är värdefulla. Låt oss ge henne stöd och uppmuntran, så att hon kan få uppleva riktig och innerlig kärlek.


    Därför att en man bara är en man. Om en man mindre så påverkas inte världens befolkning eftersom män har så mycket spermier och kan befrukta tusentals kvinnor. En kvinna kan bara ha ett barn åt gången. Därför är hennes kropp värdefullare. En man mindre i relation gör inget eftersom en annan man då istället kan sprida spermier till alla kvinnor, men en kvinna mindre blir katastrof för varje kvinna kan bara ha ett barn åt gången i 9 månader, och generellt max 10 barn. Därför är det viktigare att en kvinna som vill ha en relation får det. Det är viktigt för hela mänskligheten att alla kvinnor får den familj de vill ha för om ingen kvinna får en relation och familj som hon önskar dör mänskligheten ut. Därför är det befogad skillnad. Kvinnor måste få uppleva kärlek för att mänskligheten inte ska dö ut. Det måste inte män, det går bra ändå. En man som är rädd för närhet gör inget men en kvinna som är det måste hjälpas för att annars föds färre barn. En Kvinna är ju värd ungefär 10 män. En man är allstå mindre viktig i detta med känslor och befruktning.
  • Anonym (Liv)
    Anonym (Solution) skrev 2020-03-20 10:59:57 följande:

    En man är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    "Skärp dig för fan. Ingen vill lyssna på ditt gnäll, man får inget gratis vet du. Kvinnor blir inte direkt upphetsade av offerkoftan"

    En kvinna är rädd för närhet och fixar det helt enkelt inte:

    Nu måste vi ta det varligt här, på med silkesvantarna. En kvinnas känslor är värdefulla. Låt oss ge henne stöd och uppmuntran, så att hon kan få uppleva riktig och innerlig kärlek.


    Är du incel? Det finns en (eller flera) som hela tiden lägger ut den här typen av inlägg. Någon som uppenbarligen är väldigt bitter och tycker något är orättvist? Tänker att du kan knipa igen till du faktiskt presenterat fakta att det finns en sådan orättvisa så vi kan diskutera det här på allvar. Nu är det ju bara löjligt.
  • Anonym (Hinder)
    Anonym (Anonym signatur) skrev 2020-03-20 13:11:09 följande:
    Därför att en man bara är en man. Om en man mindre så påverkas inte världens befolkning eftersom män har så mycket spermier och kan befrukta tusentals kvinnor. En kvinna kan bara ha ett barn åt gången. Därför är hennes kropp värdefullare. En man mindre i relation gör inget eftersom en annan man då istället kan sprida spermier till alla kvinnor, men en kvinna mindre blir katastrof för varje kvinna kan bara ha ett barn åt gången i 9 månader, och generellt max 10 barn. Därför är det viktigare att en kvinna som vill ha en relation får det. Det är viktigt för hela mänskligheten att alla kvinnor får den familj de vill ha för om ingen kvinna får en relation och familj som hon önskar dör mänskligheten ut. Därför är det befogad skillnad. Kvinnor måste få uppleva kärlek för att mänskligheten inte ska dö ut. Det måste inte män, det går bra ändå. En man som är rädd för närhet gör inget men en kvinna som är det måste hjälpas för att annars föds färre barn. En Kvinna är ju värd ungefär 10 män. En man är allstå mindre viktig i detta med känslor och befruktning.
    Mycket bra författat!!
  • Anonym (Solution)
    Anonym (Liv) skrev 2020-03-20 13:49:41 följande:
    Är du incel? Det finns en (eller flera) som hela tiden lägger ut den här typen av inlägg. Någon som uppenbarligen är väldigt bitter och tycker något är orättvist? Tänker att du kan knipa igen till du faktiskt presenterat fakta att det finns en sådan orättvisa så vi kan diskutera det här på allvar. Nu är det ju bara löjligt.
    Oj, vilken sur kärring. Klart du tar illa vid dig av att en man säger hur det är.

    Självklart så kniper jag inte käft Skrattande
  • Anonym (Solution)
    Anonym (Hinder) skrev 2020-03-20 14:57:18 följande:
    Mycket bra författat!!
    Nej, tummen ner från mig. 
  • Anonym (Lillemor)
    Anonym (Cosmic Nomad) skrev 2020-03-20 12:49:16 följande:

    När det gäller den typen av problem så är det ens "ego" som ställer till det. Jag menar naturligtvis inte att du är en egoist på det sättet, men om man säger så här för att åskådliggöra det en smula:

    Om du tänker dig den andra ytterligheten av ditt "problem". Föreställ dig en människa som när hon/han känner närhet växa tillsammans med någon, istället tar över relationen helt, blir enormt krävande, vill ha mer och mer och suger all näring ut det som annars är tänkt att växa fram i sin egen takt. En Han eller Hon som verkar så trevlig och ödmjuk från början, men som så fort förhållandet är etablerat kliver över alla integritetsgränser och kräver den andres totala fokus och ständiga närvaro både kroppsligen och andligen. 

    Det är inte svårt att se att det är "egot" det handlar om i ett sånt fall. Vintergatans alla planeter kretsar kring EN stjärna ...en stjärna som är centrum i tillvaron, nämligen "Egot, Mig, Jaget". Vi kan direkt känna in att problemet ligger åt det hållet. Det är heller inte så svårt att föreställa oss att det torde bero på någon slags rädsla i botten, rädsla att bli lämnad, att inte vara älskad och behövd, vilket gör att personen ifråga har ett överdrivet behov att bli bekräftad. Rädsla gör också att man upplever att man inte har kontroll på vad som sker, vilket i sin tur leder till att man försöker kontrollera det man upplever som orsaken till det hela. Nämligen, den andra parten... och så vidare.

    Om man vänder tillbaka bilden, så ser man att ytterligheten i den andra änden. Den som istället drar sig undan från närhet, inte vågar öppna sig etc, också har med "egot" att göra. Och man kan där ställa sig samma frågor fast ur en annan synvinkel': "Vad är det man skyddar?"  "Varför förminskar man sig och upplever att man kanske inte duger eller räcker till? Är det bara ett skydd som håller mig på ett säkert avstånd från att öppna mig och på det sättet bli sårbar?" 

    Varför är det jobbigt att vara sårbar? Alla människor förlorar någon man älskar, det är en viktig del av livet att vara i kontakt med sin sårbarhet. Spelar det så stor roll om det gör ont? Alla steg gör alltid lite ont. Om jag ger mig hän, vad kommer att hända? Dom som vet säger att det är fantastiskt? Vill jag vara min egen kontrollerande fångvaktare, eller vill jag våga vara fri att gå dit jag vill och känna hur det känns? 

    Vill jag veta hur det känns att vara JAG utan det som håller mig tillbaka? Det som håller mig tillbaka är jag själv. Därför spelar det ingen roll vilket förhållande jag är i, eller med vem. Någon annan kan aldrig lösa mitt problem med något slags trollspö. Jag måste själv vilja förändra mig, och jag måste själv göra jobbet. Det är mycket enklare att bara låta saker vara som dom är.... men då kommer jag aldrig att få känna skillnaden. Och vad är viktigare i livet än att Jag ger mig i kast med det som jag upplever hindra mig från att riktigt leva mitt liv? Vad är viktigare än att jag förverkligar mig själv? Jag känner ju att något håller mig tillbaka från att kunna älska och ge och våga.

    Jag vet att jag vill hoppa från tian. Det känns alldeles för högt för mig. Men det är lika högt för alla. Men jag vill..... och det är hela motorn, drivkraften och orsaken till att du lyckas...att vilja. Sedan börjar man att hoppa i plurret från bassängkanten. När man känner att det går utan problem så klättrar man upp på trean... och man slutar inte klättra upp bara för att man klättrar ner igen utan att hoppa, även om det tar hundra gånger..... Ja, you get the idea.

    Jag har bara skrivit rakt ut och jag tänker inte läsa igenom det heller. Hoppas du får någon liten inspiration. De flesta av oss har på olika sätt behövt jobba oss förbi sånt som vi upplever hindra oss i tillvaron. Och det är just det som är livet. Om du sätter igång ett förändringsarbete så kommer du efter ett tag upptäcka dels att det är väldigt spännande och att det tar sin tid. Men det gör inget. En sak som är bra är att försöka hitta en grupp av andra människor som gör samma sak. Det kan vara allt från gruppterapi till en meditationsgrupp. Googla och ta reda på var folk håller till som delar din upplevelse. Du kommer att märka att du har en häftig och givande resa framför dig. Allt Gott.


    Väldigt bra och insiktsfullt! Tar till mig av det det skriver, ska börja smått på min egen resa med rädslor jag kämpar med.
Svar på tråden Klarar ej närhet o relation