Obefogad oro?

Precis som din partner har jag tre barn, och jag är en helt annan förälder till tredje bebisen än jag var till första. Så jag förstår att ni har helt olika nivåer för oro. Jag skulle aldrig låta fyraåringen sova bredvid vår bebis förrän bebisen blir lite äldre, men jag arbetar däremot aktivt för att lära vår bebis sova igenom oljud. Och jag vill inte heller att bebisen ska påverka de äldre barnens liv negativt, så vi tycker det är viktigt att involvera syskonen, och fortsätta umgås ungefär på samma sätt som tidigare med dem. Så jag förstår ju din partners tänk om den saken, samtidigt vill man ju lära barnen att visa hänsyn och att alla är viktiga (så en viss balansgång krävs såklart).

Ni behöver nog sätta er ner och diskutera igenom lite saker, när allt är lugnt och bra och ingen är i affekt. Hon kanske har väldigt bra tankar kring varför hon gör som hon gör, och då kanske du kan känna mer trygghet kring olika saker också. Men du är såklart lika mycket förälder och MÅSTE få lov att vara en "nervös förstagångsförälder" även fast hon har barn sedan tidigare. Hon måste ge dig det utrymmet.