Stödtråd för oss som gett upp sexlivet med vår partner

Jag försöker kramas och smeka igång min fru, men hon vill hellre sova eller helst slöa i soffan med sin mobil och spela på den. Hon dricker gärna rödvin och somnar och snarkar. Hon skäms för sin kropp som ökar i vikt men hon orkar inte röra sig särskilt mycket, tar bilen till jobbet. Hon är chef i växande företag.

Hon gnäller rätt mycket på mig, att jag är så pigg, att jag försöker komma nära och hångla lite, särskilt lördag och söndag morgnar... 

Förr älskade hon mig och väckte mig om nätterna för sex, hon ville duscha med mig och vi njöt så av varandra. Jag kände mig som en duktig älskare som kunde ge henne lång sex och flera orgasmer.. jag tycker inte att jag ändrats.

Jag har visat att jag inte är nöjd och hon får dåligt samvete men inget händer. Hon slappar ännu mera. Jag sköter hemmet till 70% med mat, tvätt och inköp...

Jag har sagt att jag inte vill ha det så här men respekterar att hon inte är intresserad. Jag har sagt att jag gärna ser att vi har ett öppet förhållande så jag kan söka kärlek med andra. Jag funderar på att göra det.

Jag har onanerat några gånger i veckan för att står ut som människa, men det blir rätt snopet och snabbt i badrummet. Huset är fullt med ungdomar, en hund och en katt och förstås min fru.

Jag älskar min fru och är ledsen för hennes skull, känner mig rätt bortprioriterad (varför äter kvinnor så mycket, dricker så mycket vin och spelar så mycket på mobilen?) 

Tack för att du delar med dig. Rätt typiskt att du kände dig tvingad att tydliggöra att du sköter hemmet till 70%. Jag gissar att du antog att råden hade handlat om att "börja hjälpa till med hushållssysslorna" annars? Trist.

Nu vet jag inte hur gammal du är och hur länge ni levt tillsammans men tids nog så kommer din lust att klinga av. Man fyller tomrummet med något annat. Bit ihop och stå ut. 

Så sorgligt på något sätt. Även om sex I sig inte är det Viktigastei livet, men det är den känslan av att känna åtrå och åtrå någon.. tänk att så många väljer bort den, låter det dö ut.. ville väl bara del lite tankar, ge mentalt stöd.

Men vad sorgligt det låter... antar att ni inte tycker sex är så viktigt? Eller är det för att ni känner att ni inte har några andra alternativ?

Jag är också 50+ och vi har varit ihop några år. Vi hade tidigare förhållanden och barn på båda hållen.

Ja, mobben på FL lägger ju alltid skulden för alla sorters problem på oss män. Men även mitt ex krisade med mycket övertidsarbete och laptop på kvällarna. Hon drack dock inget och hade rätt OK ståeden duschsex varje helg... det är nästan så att man saknar henne.

Lite grand kan jag känna att de kvinnor jag haft relation med har problem med att sätta sina gränser, de ger liksom upp när det gäller skärmtid, vin eller brist på motion. Mitt ex blev mer och mer irriterad som en missbrukare och fräste vid varje liten vänlig fråga. Min nuvarande säger slött att hon inte vet något vad man än frågar om.. t ex var hon lagt gardinstänger, hur värmepannan funkgad ei hennes gamla hus (hon grejade jämnt med den), man får tydligt fråga om som om man pratade med ett barn... men hur brukade du göra när varmvattnet blev för svalt... kan gardinstängerna trots allt ligga underst i garaget efter flytten från ditt hus...

Min nuvarande har fått en ovana att sticka ut tungan i mungipan så att den delvis sticker ut. Det är en tic som hon inte gillar och det ser rätt förfärligt ut. Jag är glad att jag kan behärska mig och inte tänka på det men lägga märke till det gör man hela tiden. Mycket oattraktivt.

 

Men ärligt - hur står du ut? Man är trots allt två om en relation och man har båda ansvar för att se till att den hålls vid liv. Visst, man behöver inte alltid vara på topp och attraktiv, det är väl en del av kärleken att älska varandra som man är, även när det är körigt. Och sexlusten kan dippa mellan varven när det är mycket annat omkring som tar energi, det är också helt normalt. Men man får skilja på en tillfällig dipp och total avstägning. 

Man behöver få påminnas om vem det var man blev kär i och varför mellan varven. Framför allt när det gått några år. Vad vill hon med er relation? Trygghet? Ha någon som fixar med hushållet?  

Om en man betedde sig så hade man lugnt kallat honom för en mansgris osv. Jag förundras ofta över hur kvinnor får nåt slags "grönt kort" och kan bete sig själviskt och oansvarigt i relationer. Det är så långt ifrån feminism och jämställdhet man kan komma. 

 

Det låter ju onekligen som om hon flyr från verkligheten och sig själv med hjälp av vin och mobilen, och ett ointresse av dig, nuet och det praktiska. 

Vad händer om du frågar henne om vad hon vill, hur hon vill att livet skall se ut, vad hon vill att du skall göra, och vad hon är beredd att göra för att ni skall få det så? Jag tror att det är viktigt att inte komma med pekpinnar och anklagelser om man vill få henne att tänka till och se sin egen del i situationen, och kanske ta tag i sitt mående. 

Har försökt få igång henne under många år på alla sätt, skulle gärna annars experimentera mer med samlivet men har gett upp, orkar inte prata mer om det för då tar hon det bara som tjat. Hon vill helst vara hemma, sova, slöa, titta på serier, facebooka eller pyssla i trädgården.

Jag kollar mycket på porr och onanerar en hel del, faktiskt så känns det rätt befriande kravlöst, det har gått så långt så det skulle bara kännas obekvämt och konstlat med sex numera. Rätt sorgligt egentligen men tyvärr sant.

Min sambo slutade med sex för några år sedan :) de första åren blev det en del tjafs om att jag ville ha mer sex, hon ställde upp på sex ibland ... jag sa att det va osexigt men hon svarade att hon ville. Nej det va klart gick hon ut ur rummet och fortsatte med tv serier . Jag genomskådade henne direkt så blev avtändande när jag visste att hon egentligen inte ville utan enbart ställde upp.

Har haft 10 miljarder diskussioner om olika varianter, smeka, sexleksaker, filmer, kurser, schemaläggning, osv osv ... bla bla år ut och år in!!

Sedan började hon med P-sprutor och efter det är hon som en öken där nere .. hon tappade allt till 100% och avskyr mer eller mindre sex nu... sist på hennes lista i livet till och med deklarationen är enligt henne roligare. :)

Jag skiter i att ens försöka få jag tappade all lust själv, min libido gick ned, testosteronet slutade tillverkas pga avsaknaden av sex. Blev lätt deprimerad, mådde inget bra och kände mig frustrerad och otillräcklig!

Nu bryr jag mig inte och tänker vilket som.

Vi bor bara ihop och hon stället upp och suger av mig 1 gg/månad. Helt ok deal!

Jag har sex med andra istället vid sidan om :) kommer inte berätta, även om hon misstänker kommer jag ta med mig sanningen i graven! Älskar att bo ihop med henne pga barnen vi har ihop men något sexliv kommer vi aldrig ha igen!

Hon är nöjd med att slippa ha sex.

Jag är nöjd med att smyga och ha sex på annat håll!

Båda får det de vill ha :) slutet gott allting gott

För 12 år sedan skilde jag mig.
Min fru var väldigt aktiv, höll huset i skick, barnen klädda, alltid klassförälder...  och min roll var de traditionellt manliga, hus bilar... ja ni förstår.

Vi var superföräldrar men bakom fasaden så var vi inget par och hade inte varit det på länge. Det var som en teaterföreställning där vi spelade den "perfekta familjen". Hon somnade full varje kväll, sex och närhet fanns inte förutom som ett av flera ämnen som vi bråkade om när barnen inte hörde. Fyfan vilket ensamt och pissigt liv!

Jag blev ställd mot väggen när en vän med insyn frågade vad jag var beredd att göra för att bli lycklig.

Mitt svar var -"vad som helst!"

Han kontrade med att fråga om jag var beredd att skilja mig och jag ryggade tillbaka; Mina barn skulle minsann inte växa upp som skilsmässobarn!

Men det sådde ett frö, jag insåg att allt det jag höll fast vid var bara svepskäl för att jag var rädd.

Lång historia kort, skilsmässa, två harmoniska föräldrar till barnben som inte längre bor ihop. Hon är nykter. Jag har träffat flera fantastiska kvinnor och haft ett längre förhållande som tog slut innan det blev infekterat. Vi är fortfarande goda vänner.

Att skilja sig, att våga ta steget är en kärlekshandling... jobbigt som fan men någon bör ta initiativet utan ett "blame-game" (vilket bara det är skitsvårt men det går!)

När jag läser din text så känner jag igen maktlösheten, ledan och smärtan. Du lever inte, du överlever men inte så mycket mer. Du låter ditt förhållande hindra dig att söka din lycka, gör inte detta mot dig själv!

Min man och jag har varit ihop och gifta i många år. Vi har flera tonårsbarn. Jag älskar honom och jag känner mig väldigt lycklig.
Det enda mörka molnet är att min man vill inte ha sex. Medans jag vill ofta ha sex. Nu har det gått flera år sen sist. Jag har pratat
med honom om det, bönat och bett, ibland kräft det. Han säger att vi ska förbättra det. I farsdagspresent för 2 år sedan beställde jag hem värsta kittet med pump,
glidmedel, kukringar, ja you namet it åt honom. Han öppnade paketet och sa:
Åh, vad kul det ska bli att prova detta. Men inget hände.
Till saken hör att han har problem med ståndet, han har haft en deprimering, skadat sig i jobb ganska många gånger sista åren.
Nu har han en axelskada som tar lång tid att läka.
Jag börjat fundera på om jag ska vara otrogen eller funderat på att ge förslag om ett öppet förhållande. Vill ta upp det men samtidigt känns det så
taskigt då han har det jobbigt.
Bye the way vad säger du om att vi börjar ligga med andra? Jag pendlar mellan lycka och förtvivlan varje vecka. Under våra första 10-12 åren hade vi jätteroligt
i sängen, vi var påhittiga och vi tog oss tid med sex fast vi hade småbarn. Idag somnar mannen i soffan tidigt och jag är vaken för att se till att våra tonårsgrabbar tar sig i säng.
Han vaknar tidigt och när det är dags för honom att fara till jobbet så väcker han mig. I dagsläget så onanerar jag bara för att lätta påtrycket. För övrigt funkar vårat liv perfekt.
Jag har allt förutom sex.