• Anonym (Hur)
    Mon 30 Mar 2020 09:07
    668 visningar
    12 svar
    12
    668

    Orolig för min mamma (missbruk och dumma beslut).

    Jag vet inte riktigt var jag skall vända mig, så jag hoppas på lite tips från er.
    Min mamma träffade en äldre förmögen man för åtta år sedan. Dumt nog gjorde hon sig ekonomiskt beroende av honom. Hon har aldrig haft pengar och alltid jobbat väldigt hårt för att kunna försörja mig och mina tre syskon så hon föll för den exklusiva livsstil han levde. Hon har dessutom blivit misshandlad i alla sina tidigare relationer, vilket resulterat i att hon helt saknar självkänsla. Vi syskon ogillade mannen i början p.g.a. hur han behandlade mamma. Vi tyckte att han körde med henne och såg henne lite som en piga men mamma levde i förnekelse. "Jag blir i alla fall inte misshandlad". Han krävde sedan att hon skulle sluta arbeta så att hon skulle kunna spendera tid med honom och passa upp honom, vilket hon då gjorde. Som ersättning fick hon en liten slant varje månad. Inte alls mycket dock. Det skulle liksom täcka hyran och några räkningar och summan var mindre än vad en undersköterska får ut efter skatt. Hon fick inte heller någon buffert eller något att avsätta till pensionen.
    De har haft ett stormigt förhållande och för två veckor sedan slutade de att höras vid. Mamma har grova problem med alkohol och har alltid haft det. Hon blir aggressiv och oerhört otrevlig när hon dricker. Hon skriker, smäller i dörrar, kallar folk för dumma saker, kastar grejer o.s.v. När jag och syskonen var yngre höll vi på att ringa till SOC vid ett flertal tillfällen. Bl.a. en gång under julafton då hon blev sådär otrevlig. Hon dricker väldigt mycket med sin fästman då deras liv går ut på att äta ute och gå på tillställningar. Underliggande tycker hon också att han är så tråkig då han är 25 år äldre än henne och dricker även hemma hos honom för att ?orka med?. Som sagt - de slutade att höras vid för två veckor sedan då hon blivit sådär odräglig mot honom då hon hade druckit. Han fick helt enkelt nog. Han sade helt enkelt att hon fick välja mellan vinet och honom men problemet är att hon inte inser att hon har problem med alkoholen. Hon saknar självinsikt och blir bara arg på honom när han säger så.
    De har inte sagt att de avslutat förhållandet, de pratar inte överhuvdtaget, men han har inte skickat den där pengen som han skickar varje månad och nu har hon hyra och räkningar att betala. Två av mina syskon bor fortfarande hemma hos mamma och det ensa syskonet ringde mig igår och var väldigt orolig då mamma druckit sig redlöst under dessa två veckor. Hon har bjudit hem två bekanta och varit så full att hon somnat på soffan medan de var nyktra. Mamma oroa sig givetvis över att kunna betala hyran och jag har erbjudit mig att hyra ut min lägenhet som är på en annan ort för att tillfälligt flytta hem igen för att kunna hjälpa henne med hyran nu när jag ändå studerar på distans. Hon säger dock att ?det är lugnt och inte behövs just nu?. Men ändå mår hon så dåligt att det går ut över syskonen som bor hemma.
    Mamma studerar på yrkeshögskola på distans och får sin examen i januari 2021 och då kan hon börja arbeta igen efter att inte ha arbetet under åtta år. Jag oroar mig dock över att hon kommer att supa så mycket att hon sabbar sin skolgång. Hon KAN betala hyran och sina räkningar om hon säljer av exempelvis en Rolex och märkesväskor som hennes fästman köpt henne. Det som oroar mig mest är hennes alkoholkonsumtion. Hon hamnade dessutom i fyllecell efter en kväll ute med sin väninna för två år sedan. Det är liksom inte okej. Hon sade att det fick henne att inse att hon måste ändra på något, men det var något som varade i en vecka. Nu har hon helt glömt att hon har problem med alkoholen och att det är det som förstör hennes relationer. Vad kan man göra i denna situation? Jag går runt och oroar mig för henne konstant och det känns jobbigt att behöva göra det när jag själv studerar 200% och har en hund att ta hand om helt ensam. Jag har sedan jag varit liten fått tagit hand om henne och jag är trött på att behöva oroa mig. Min uppväxt resulterade i PTSD, vilket jag dock arbetat bort men jag vill bara att hon skall bli "normal" och leva ett normalt liv så att även jag kan få slappna av och leva mitt liv. Jag vore tacksam för ALLA tips jag kan få!
  • Svar på tråden Orolig för min mamma (missbruk och dumma beslut).
  • Anonym (Hur) Trådstartaren
    Mon 30 Mar 2020 09:08
    #1

    Jag ber om ursäkt. När jag skrev inlägget, skrev jag med styckesindelning men den verkar dessvärre ha försvunnit. Hoppas att det inte blir allt för rörigt att läsa. 

  • Anonym (Anony­m)
    Mon 30 Mar 2020 09:10
    #2

    1) Du är inte din mammas mamma. Hon är vuxen och måste ta sitt eget ansvar.
    2) Det finns inga lagliga medel för dig att ta till.
    3) Det du KAN göra är att stötta henne till att ta bättre beslut, men inte klaga om hon väljer något du aldrig skulle göra.

  • Anonym (Hur) Trådstartaren
    Mon 30 Mar 2020 09:12
    #3
    Anonym (Anonym) skrev 2020-03-30 09:10:18 följande:

    1) Du är inte din mammas mamma. Hon är vuxen och måste ta sitt eget ansvar.

    2) Det finns inga lagliga medel för dig att ta till.

    3) Det du KAN göra är att stötta henne till att ta bättre beslut, men inte klaga om hon väljer något du aldrig skulle göra.


    Du har rätt - det är hennes ansvar. Men när syskonen ringer och mår dåligt då mamma ständigt beklagar sig inför dem, är det svårt att bara se på. =(
  • Mon 30 Mar 2020 09:13
    #4
    Anonym (Hur) skrev 2020-03-30 09:12:24 följande:
    Du har rätt - det är hennes ansvar. Men när syskonen ringer och mår dåligt då mamma ständigt beklagar sig inför dem, är det svårt att bara se på. =(
    Ta hand om och stötta dina syskon
  • AnnaZL
    Mon 30 Mar 2020 09:21
    #5

    Usch, vilken jobbig situation för alla inblandade!

    Jag tolkar det som att du är myndig och kan försörja dig själv, men dina syskon är omyndiga och lever i fattigdom eller tom svält då er mamma endast har pengar till hyra och vissa räkningar (eller får de också gå med ut och äta? Mat varje dag?).

    Din mamma är vuxen och gör sina egna val. Du kan inte på något sätt påverka henne att agera som du vill. Låt henne ta ansvar för sina egna val, det är det enda sätt hon eventuellt kan komma till insikt om sitt missbruk. Detta kan låta hårt, men du KAN inte kontrollera henne och gör ingen av er någon tjänst genom att göra det lättare för henne att fortsätta missbruka.

    Det sämsta du kan göra är att ge upp ditt eget ordnade liv och flytta in i misären och missbruket.

    Skulle absolut rekommendera att kontakta soc, så att dina syskon iaf kan få hjälp med mat. De bör inte heller växa upp i en sådan traumatiserande miljö.

    Har du möjlighet att låta syskonen bo hos dig? Även om det är trångt är det bättre än att leva med missbrukande förälder och svält.

    Det är jättejobbigt att bry sig om en missbrukare, men sjukdomen styr hela människan. Det finns inget du kan göra förutom att.vägra mörka och släta över.

    Lycka till!

  • Anonym (Anony­m)
    Mon 30 Mar 2020 09:25
    #6
    Anonym (Hur) skrev 2020-03-30 09:12:24 följande:
    Du har rätt - det är hennes ansvar. Men när syskonen ringer och mår dåligt då mamma ständigt beklagar sig inför dem, är det svårt att bara se på. =(
    Om dina syskon är under 18 vill jag att du gör en orosanmälan till soc. Det där är inte en hälsosam miljö för dem.

    Obs - soc avslöjar inte din identitet om du gör en anmälan! Man har rätt att vara anonym.
  • Anonym (Hur) Trådstartaren
    Mon 30 Mar 2020 09:29
    #7
    AnnaZL skrev 2020-03-30 09:21:09 följande:

    Usch, vilken jobbig situation för alla inblandade!

    Jag tolkar det som att du är myndig och kan försörja dig själv, men dina syskon är omyndiga och lever i fattigdom eller tom svält då er mamma endast har pengar till hyra och vissa räkningar (eller får de också gå med ut och äta? Mat varje dag?).

    Din mamma är vuxen och gör sina egna val. Du kan inte på något sätt påverka henne att agera som du vill. Låt henne ta ansvar för sina egna val, det är det enda sätt hon eventuellt kan komma till insikt om sitt missbruk. Detta kan låta hårt, men du KAN inte kontrollera henne och gör ingen av er någon tjänst genom att göra det lättare för henne att fortsätta missbruka.

    Det sämsta du kan göra är att ge upp ditt eget ordnade liv och flytta in i misären och missbruket.

    Skulle absolut rekommendera att kontakta soc, så att dina syskon iaf kan få hjälp med mat. De bör inte heller växa upp i en sådan traumatiserande miljö.

    Har du möjlighet att låta syskonen bo hos dig? Även om det är trångt är det bättre än att leva med missbrukande förälder och svält.

    Det är jättejobbigt att bry sig om en missbrukare, men sjukdomen styr hela människan. Det finns inget du kan göra förutom att.vägra mörka och släta över.

    Lycka till!


    Det ena syskonet går sista året på gymnasiet men han fyllde nyligen 18 år. Det andra syskonet är några år äldre och både jobbar och studerar och hon hade gärna flyttat hemifrån om hon fann någon ledig lägenhet.

    Jag var tvungen att flytta till en annan ort p.g.a. studier och de kan dessvärre inte slutföra sina studier om de flyttar till mig. Jag har dock en hyreslägenhet i deras stad som jag hyr ut nu under min studieperiod och de som bor där nu skall flytta i juni, så jag sa till mitt syskon igår att hon kunde flytta in där i juni och då får hon givetvis ta med det yngsta syskonet. Det var en bra idé av dig!

    Jag är orolig över att det skall gå så långt att mamma ska ta livet av sig om man inte tittar till henne för att hon mår så dåligt. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag blev föräldrarlös vid 25 års ålder utan att syskonen hade något ställe att bo på.
  • Anonym (Stött­asysko­nen)
    Mon 30 Mar 2020 09:58
    #8

    Hej, jag tycker att du ska stötta dina syskon i första hand.

    Sätt er ner alla tre och hjälp dem så de själva gör en budget och andra planer för att se om det är realistiskt att de tillsammans flyttar in i din lägenhet. Dessutom måste ni tänka på hur ni ska bo framöver om du eventuellt vill flytta tillbaka när du studerat klart.

    Lycka till!

  • Anonym (Stött­asysko­nen)
    Mon 30 Mar 2020 09:58
    #9

    Hej, jag tycker att du ska stötta dina syskon i första hand.

    Sätt er ner alla tre och hjälp dem så de själva gör en budget och andra planer för att se om det är realistiskt att de tillsammans flyttar in i din lägenhet. Dessutom måste ni tänka på hur ni ska bo framöver om du eventuellt vill flytta tillbaka när du studerat klart.

    Lycka till!

  • Anonym (Stött­asysko­nen)
    Mon 30 Mar 2020 09:58
    #10

    Hej, jag tycker att du ska stötta dina syskon i första hand.

    Sätt er ner alla tre och hjälp dem så de själva gör en budget och andra planer för att se om det är realistiskt att de tillsammans flyttar in i din lägenhet. Dessutom måste ni tänka på hur ni ska bo framöver om du eventuellt vill flytta tillbaka när du studerat klart.

    Lycka till!

  • Anonym (Hur) Trådstartaren
    Mon 30 Mar 2020 10:06
    #11
    Anonym (Stöttasyskonen) skrev 2020-03-30 09:58:37 följande:

    Hej, jag tycker att du ska stötta dina syskon i första hand.

    Sätt er ner alla tre och hjälp dem så de själva gör en budget och andra planer för att se om det är realistiskt att de tillsammans flyttar in i din lägenhet. Dessutom måste ni tänka på hur ni ska bo framöver om du eventuellt vill flytta tillbaka när du studerat klart.

    Lycka till!


    Tack snälla för ditt svar! Skall ringa upp dem idag och så får vi göra upp en plan. Jag håller på och sparar ihop till en kontantinsats och jag bör ha den någorlunda klar tills jag får min examen i december och då kan jag köpa en mindre lägenhet till mig och så kan de dela på min hyreslägenhet (eller tvärt om), trots att den inte är jättestor. Tror att de behöver få lite andrum och inte behöva känna att de måste gå på äggskal där hemma.
  • Mon 30 Mar 2020 22:25
    #12
    Anonym (Stöttasyskonen) skrev 2020-03-30 09:58:37 följande:

    Hej, jag tycker att du ska stötta dina syskon i första hand.

    Sätt er ner alla tre och hjälp dem så de själva gör en budget och andra planer för att se om det är realistiskt att de tillsammans flyttar in i din lägenhet. Dessutom måste ni tänka på hur ni ska bo framöver om du eventuellt vill flytta tillbaka när du studerat klart.

    Lycka till!


    Jättebra råd. Der är viktigt att du försöker släppa taget om din mamma, som tyvärr i dagsläget saknar insikt och motivation för att sluta med alkoholen. Förändringen måste komma från henne. Jag tror också att du behöver få prata med någon om allt detta t.ex. genom al-anon.se kolla deras hemsida. Eller om du kan prata med en studievägledare eller Studenthälsan på den högskola du studerar på. Styrkekramar från mig.
Svar på tråden Orolig för min mamma (missbruk och dumma beslut).