Bonusbarn i coronatider

Jag hade vägrat släppa in barnen. Då får de stanna hos sin mamma istället. Det är ditt (och din mans) hem.

Jo, det är det ju. Men också barnens hem.

Jag har ju inte som bonusförälder rätt att neka dem att komma hem till sitt hem hos sin pappa. Men samtidigt är ju situationen helt skev. Mamman tar inte alls det på allvar.

Har jag rätt att lägga mig i den här situationen och säga till henne att inte fara iväg med ungarna (vet iofs att hon kommer skratta o åka iväg ännu mer då). O vad gör jag sen liksom?

För helt ärligt, pappan tycker det är idiotiskt att hon åker iväg överallt med dem, men jag tror inte han skulle gilla att jag nekar barnen att komma pga det.

Pappan måste ta den striden, inte du.

Är någon av er i riskgrupp? Om inte, så är det väl ingen större fara. Barn får inte med sig mer smittor från en butik än från skolan, där de träffar flera andra människor i varje dag.

Om de större barnen hålls ifrån bebisen och inte ska bära, gosa och pussa på den så klarar den sig bra. 

Vad jag förstår bryter mamman inga regler. Man får åka till butiker tex. Dessutom lär det vara mycket färre människor där nu eftersom så många andra stannar hemma, så jag tror att du oroar dig lite i onödan. Jag var tvungen att göra ett ärende igår, på ett shoppingcentrum, och det var så folktomt så det ekade. 

Spontant så skulle jag också bli irriterad, inte för att bebisar eller man själv tillhör någon riskgrupp men folk som medvetet just nu är ute och är extrema smittspridare vill inte jag ha när mig just nu och har man en liten bebis hemma är man extra känslig.

Han får väl säga åt sitt ex att fortsätter hon på det där spåret så får hon gärna behålla barnen hos sig i X antal veckor.

Precis som ts säger är det också barnens hem.

Ts, jag tycker det är på pappans ansvar att prata med exfrun. Om han vägrar får du väl helt enkelt göra det. Sedan kanske hon skiter i vad du säger, men du har iaf gjorr vad du kan. :)

Nej ingen av oss är i riskgrupp, o ja... Jag kanske är orolig i onödan. Men jag tycker att man ska göra så gott som för att skydda sina barn o sig själva. En vuxen människa som går i butiker vet ju att man inte pillar på allt, inte stoppar sina fingrar i munnen o tvättar händerna regelbundet. Barnen "glömmer" ju o pillar gärna på allt, suger på fingrarna, hostar rätt ut m.m.(ja även om de är stora barn)

Att pappan borde säga till håller jag med om, har dock inte pratat med han om det här ännu. Men det var en händelse för två veckor sen. Ena barnet va sjukt (ögoninflammation, förkylning o löss), barnet är då hemma från skolan o mamman vabbar. Istället för vara hemma så tar mamman med barnet till badhuset, köpcentrum, restauranger m.m. Detta reagerade jag på o tyckte va helt fel då alla uppmanas att va hemma om man har minsta symtom. Pappan tyckte också det va fel men struntade i det då han menar på att det hjälper inte han säger till för mamman tycker inte det är en big deal.

Det gör att jag känner mig olustig för att ta upp detta med honom då jag känner mig tjatig när det egentligen inte berör mig. Men samtidigt bryr jag ju mig om barnen, mitt egna barn. O alla andra människor i dessa tider...

Hade både de och vi varit friska så hade jag tyckt umgänget kunde rulla som vanligt. Men de hade inte fått va uppe i ansiktet på bebisen.

Jag tycker det låter onödigt stressigt för dig att leva med en bebis och den maktlöshet man står inför när man märker att hans barns mamma beter sig så respektlöst. Men du har i alla fall makt att hålla ditt barn borta ifrån hans barn så det är väl det du får göra. Om ni inte kan komma fram till att hans barn kan bo i enbart ena hemmet under en tid framöver. 

Tycker jag med

Pappan tar ju ingen strid med exet så det ni säger är egentligen att det finns inget att göra.