Återuppbygga förhållande efter otrohet

Man är självklart väldigt olika som personer och fungerar olika. Jag gjorde tidigt valet att förlåta gör jag när det kommer från hjärtat och bestämde mig tidigt för inte på något sätt vara tillmötesgående utan att stå upp för mig själv och den jag är och absolut inte ta på mig någon offerroll. För mig var det viktigt att så snabbt som möjligt sluta identifiera mig som den som blev sviken och förminskad. Känslor av känkthet och förminskade är väldigt skadliga för självbilden.

I mitt arbete med mig själv och självmedkänska använde jag något som kallas för RAIN för R står för att känna igen. A för att tillåta sig att känna I för att nyfiket undersöka sina känslor och kroppens reaktioner. N stod på den tiden för icke identifierande vilket betyder att man inte skall identifiera sig med sina känslor. Nu har Tara Brach gjort om sin variant av RAIN så i hennes variant så står N för att vårda sig själv med det underförstådda att då kommer icke identiferandet av sig självt. Funderade bra för mig och jag känner ingen bitterhet utan bara glädje för den relation vi har idag. Bero säker till viss del också på att jag har en rätt tantrisk livssyn och väljer att leva så mycket som möjligt närvarande här och nu.

Brukar boka tid med mig själv för att älta gamla oförrätter och att oro mig för framtiden. Brukar sätta av en kvart i veckan till detta och sedan mentalt säga till mig själv när tankar på oförrätter eller grubblerier dyker upp att det för tar vi på torsdag 19.00 till 19.15.

Nu har vi nog väldigt olika syn på våra partners. Min är en underbar människa som gjorde ett misstag som jag valde att ha intentionen att förlåta och gå vidare med. Inte en helt lätt resa men så här i efterhand var det värt det.

Skulle självklart gärna sluppet denna upplevelse men är samtidigt på ett märkligt sätt rätt tacksam för den då den lärde mig mycket om mig själv och viktigt det är att ta kommandot över sitt liv och välja att agera och inte reagera som är den första instinkten.

Nej, det är inte bara så där. Du vet inte varför jag har valt att göra som jag gör. Jag skrev tydligt att det är väldigt lätt att hitta allt det negativa där man bara ska lämna förhållandet vid otrohet. Jag har läst allt det där och det är vidrigt. Jag behöver höra från människor som faktiskt har lyckats. Är det så fel?

Alla har olika erfarenheter och bagage med sig. Hade jag valt att berätta hela min historia så hade du pga din bakgrund sagt att jag ska lämna. Du har blivit behandlad hemskt av din partner. Det har jag med. Men jag har bearbetat så långt att jag tänker satsa på att läka mig själv och mitt förhållande. Om det går återstår att se.

Jag förväntar mig inte att du ska förstå men du kan åtminstone visa respekt för mitt beslut

Jag vet inte vad du varit med om, men du förminskar människans förmåga när du skriver som du gör. Jag valde definitivt inte att ställa mig till förfogande för att "bli offer för" fler otroheter. Det fanns inte på kartan att det skulle inträffa igen vilket det heller inte har gjort.

Jag är lite förundrad. Jag bad om svar från de som har gått genom en otrohet och lyckats gå vidare tillsammans. De flesta svar som jag får är precis tvärtom,att man ger rådet att lämna. Varför?

Varför är det så viktigt att trycka ner i halsen på mig att det är bättre att lämna?

Jag har gått genom ett helvete, det har min man också. Tillsammans har vi bestämt oss för vad vi vill. Mitt i detta helvete ville jag komma i kontakt med andra som bestämt sig för att göra det jobb som vi har påbörjat. Och detta vill jag inte för att jag är osäker på mitt beslut utan för att veta hur andra har gjort, tänkt osv.

Ja, ja vi är alla olika och man har självklart rätt att känna det man känner men tar det så hårt så får det i alla fall mig att fundera på hur det står till med självkänslan och hur sund bindning man har till sin partner. Låter helt klart som en trauma bindning där man behöver sin partner för att bekräfta sig och när det inte fungerar så rasar hela världen samman.

Vilket jävla trams.

Nu känner du varken mig eller min flickvän och vet inget om varför saker hände eller varför hon gjorde dom val hon gjorde och hur vår relation såg ut på den tiden. För att göra en lång historia kort så var hennes otrohet en falsk tillflykt i ett läge där hon var i ett stort behov av att känna sig bekräftad, handlade inte på något sätt om att hon är ond eller hade för avsikt att skada.

Kan garantera att jag vet mer om personer med dålig självkänsla och vad man med rätt verktyg kan göra åt det än vad du någonsin kan ana. Man väljer självklart alltid själv hur man hanterar situationer i livet och vissa är hel enkelt jävligt dåligt rustade för att hantera det som händer och drar då villigt på sig offerkoftan istället för att bli chef över sitt liv och sin situation.