För gammal för separation?

Själv lever jag i stabilt förhållande, ett medvetet val för att jag och Anders ska vara bra förebilder för tjejerna.

Min syster har levt i många förhållanden, gift sig, separerat, ny man och nya barn. Senaste separationen var hon nära 50 år, inga problem, klär sig ungt och sexigt, kör på helt enkelt. Det enda är barnen som kommit i kläm, första fick hon i tonåren, han flydde till Irland och bröt kontakten, bara jag och Anders har varit en länk. De senaste barnen hon fick är fixerade av att vara snygga och sexiga, har inga jobb, slutat läsa i skolan, låter min syster dra hela lasset, inte alls som våra dom är peppade att ta plats, ha män som leksaker, knulla runt, klamydia och herpes är en troffeer och visar att man levt, jag tar med dem till de bekanta vi har kvar för att träna dem i härskartekniker.

Mitt inlägg ska ge dig en inblick i hur olika det kan vara, vill du gå finns det alltid ett nytt liv att haka på.

Undrar också, det är en gåta. Fast det finns ju vissa som tycker att det är något fint att vara ihop med någon under lång tid och något fult att gå isär..

Om föräldrarna inte bråkar utan en går endast runt och känner sig olycklig av exvis sexbrist så märker inte barnen detta om inte föräldern är en totalidiot dvs. Tycker man ska sluta att försöka blanda in barnen på detta rätt fula sätt. Barnen vill ha tillgång till båda sina föräldrar hela tiden och ha ett enda hem. Vill man skiljas för att man är "olycklig" så ska man ta hela det ansvaret själv och se det som en egoistisk handling som drabbar barnen hårt för dom vill inte det.

Man ska undvika att bryta upp en familj in i det längsta. Finns det missbruk, misshandel eller liknande så är det dock nödvändigt.

Den personen får fixa sin sexbrist på eget håll. Lever man med en person och skaffar barn så får man vara mogen nog att förstå att saker ändras genom åren. Är det ok att dumpa nån som börjar tappa håret, blir överviktig, blir sjuk, byter intressen...? Är man vuxen och har barn så bör barnens bästa gå först.