För gammal för separation?

Förgammal blir man ju aldrig. Finns ju 80åringar som skiljer sig. Så gammal är man inte när man är 45.

Det handlar väl mer om dina livsvärderingar, vad som är viktigt för dig, vad du vill ha ut av livet och vad du är beredd att offra för det.

Så du vill bara ha det goda i en relation , plocka russinen ur kakan så att säga? Ja jag vet inte. Verkligheten ser ju inte ut så. Men ja är sex viktigare för dig än att ha dina barn på heltid så får du väl skilja dig.

+1 på det.

45 är väl knappast en ålder idag. Eller som vissa säger.. 45 är det nya 30! :D

45 är väl inte för gammalt, vad menar du? Om ni inte har ett bra förhållande och du inte kan se att det kommer att förändras så är det väl inte så mycket att välja på? En skilsmässa är ingen katastrof och jag tillhör inte de som tror att man ska stanna ihop för barnens skull.

Jag hade heller aldrig stannat i ett dött förhållande. Aldrig, det finns så mycket mer i livet och det kommer att lösa sig med barnen och allt runtomkring. Ni kommer ju ändå gå isär förr eller senare eller hur?

Så man ska stanna kvar i en "död" relation där ena parten inte längre är attraherad eller vill ha sex med en? Barn fixar en skilsmässa så länge båda föräldrarna kan sköta det som vuxna så att stanna för barnens skull som många säger är rena skitsnacket. Ska livet vara ett enda långt kämpande i en dålig relation där man bara stannar kvar för.. ja för vad?

Om sex inte finns och inte fungerar brukar det snabbt gå utför med andra saker också. Det liksom spiller över hela förhållandet. Bitterhet växer och det blir mer tjafs med tiden.

Jag tycker inte det är schysst att stanna i ett förhållande för barnens skull. Det finns inget som heter så. De får ju med sig fel saker i livet och man ska aldrig dumförklara sina barn.

Hårddraget så tycker din fru att du inte ska ha varken sexliv eller lyckligt förhållande. Hur schysst är det att förmedla det till era barn? Det är ju också ett sätt att stoppa huvudet i sanden och inte ta tag i det. Hon är ju knappast heller nöjd med livet för då hade hon ju varit villig att lösa problemet även om det innebär att hon väljer att separera. Nu blundar hon istället.

Min exman var 54 när vi skildes (idag 56) och han hittade rätt fort en ny jämnårig kvinna och de flyttade ihop nyss. Skilsmässan var mitt initiativ då det inte fungerade av många skäl samt att jag inte längre tände på honom. Jag är mycket yngre. Nu dejtar jag igen och har hittat tillbaka till sexlivet igen. Vi har barn och de tyckte inte det var några konstigheter, de fattade ju och såg att vi inte hade det bra.

Barn på halvtid är inget straff. Snarare en sund lösning där alla inblandade mår bäst av det. Jag har det bästa av två världar.

Vi var helt olika syn på ett förhållande märker jag. Bara för att man inte har sex behöver ju inte relationen vara ?död? som du så fint uttrycker det. Men ja, ser man sex som det viktigaste här i livet så får man ju söka det då. Inget mer med det.

Har man inte sex så är den sexuella relationen per definition död. Man kan fortfarande ha en annan typ av relation som vänner, livspartners eller vad man nu vill kalla det, men ett kärlekspar är man inte.

Ja folk har väldig olika syn på det här märker jag, min fru pratar om ?en djupare form av kärlek? som på nåt sätt skulle vara finare än romantisk kärlek och inte nödvändigtvis innefattar sex, men jag delar inte den bilden, för mig hänger det ihop.

Jaha är din fru och du bara kk? I och med att du pratar om sexuell relation? Ja men då förstår jag att du är sur över att du inte får sex. Trodde ni hade ett kärleksförhållande.