Jag skilde mig och blev särbo.... ett av de bästa besluten jag har tagit.
Visst fanns det nya problem men å andra sidan slapp mina barn växa upp där "tvåsamhet" definieras som två föräldrar som lever ihop utan närhet och kärleksyttringar.
Du är inte för gammal för att börja leva!
En del har svårt att tänka sig att bara ha barnen varannan vecka och då är det förståeligt att man väljer att stanna kvar även om jag anser att det är missriktat.
Ett olyckligt par är inga bra föräldrar och ingen bra förebild. Tänk på att dina barn kommer ta efter ert beteende när det är dags för dem att bilda familj.
För min del så blev det en möjlighet att bli en harmonisk dedikerad pappa varannan vecka samtidigt som jag var hos min nya särbo den andra veckan.
Har pratat med barnen och de säger att både jag och exfrun blev bättre föräldrar i och med skilsmässan.
Kvinnor initierar skilsmässor oftare än män och det är också kvinnorna som är mest nöjda efter en skilsmässa. Männen tror nog att dom ska hitta nån superkåt kravlös kvinna som bara ska dyrka dom medan verkligheten är en helt annan då även nästa kvinna börjar ställa krav efter ett tag och inte vill ha sex hela tiden. Är man inte 20 så har alla även ett visst bagage med sig, kan gälla barn, vanor, komplicerade relationer mm. Barnen är vanligtvis också närmare mamman som investerat mest tid i dom så vill dom bo mer nånstans så är det hos mamman. För sent inser männen ofta att dom trots allt hade det rätt bra i sitt äktenskap för det var mer som betydde nåt än sexet. När barnen flyttat hemifrån besöker dom också hellre mamman så pappan blir än mer ensam.
Kvinnorna å andra sidan känner att livet blir lättare utan att ha en make att behöva ta hänsyn till. Dom kan ha full fokus på sig själva och sina barn.
Kravlösa: Nej, Superkåta: Jajamen!
Du verkar inte ha en särskilt realistisk syn på vad som händer.
Allt hänger på vad man söker och erbjuder själv.
Visst har vi alla bagage men jag ser det som att man blir mer intressant. Vi växer ju genom att hantera svårigheter och utmaningar eller så väljer vi att vara offer.
Nu var jag inte särskilt intresserad av offer utan de som hanterat sina svårigheter... och jag fann!
Jag är enig om att föräldrar skall agera med barnens bästa för ögonen. Det förhållande som barnen växer upp i kommer utgöra "modellen" för barnens egna förhållanden när de senare är vuxna nog att bilda familj.
Därför är det otroligt viktigt att föräldrarna arbetar med sig själva och odlar sin kärlek eller skiljer sig om kärleken och viljan tar slut.
Att växa upp med föräldrar som inte visar ömhet eller för varandra är väldigt destruktivt för barnen.
Jag tror det ytterst få som dumpar sin partner beroende på tunnhårighet, övervikt eller de andra exemplen du nämner om det finns kärlek.
Däremot kan byte av intressen, övervikt och annat vara ett symptom på att förhållandet inte fungerar. Det är plötsligt inte intressant att vara attraktiv för partnern
Du utgår från grundantagandet att separation=alltid dåligt och då blir ditt resonemang riktigt men det är ett falskt axiom!
Och tvärtom mot vad du hävdar så är kärlek, tillhörighet och närhet viktigare än mat. Det finns ziljoner undersökningar som visar det.
Barnen lär sig detta av föräldrar och andra i sin närhet, dels den som riktas mot barnen men även hur detta yttrar sig inom närmsta gruppen där föräldrarna är förebilden för just hur man beter sig som föräldrar. En lycklig, harmonisk förälder är bättre än en olycklig förälder.
Ett par där det förekommer passiv aggressivitet lär barnen att de måste "härda ut", att "det kan inte vara så jävla roligt hela tiden". Barnen tar detta för normalt och blir själva likadana...
Jämför med ett par separerade föräldrar där de blir överösta av kärlek och dessutom får bonusföräldrar, en större kärleksfull familj med människor som visar omtanke och att de är betydelsefulla.
Sorry, detta blev väldigt OT och jag kommer sluta efter detta inägg
??? Naturligtvis klarar man sig inte utan mat (Doh!)
Det finns den klassiska ytterst oetiska försöket med apungar där de fick två surrogatmödrar, en hård och kall som gav mat och en varm och mjuk. Ungarna åt hos "matmamman" men tillbringade all övrig tid hos den mjuka "mamman".
Detta försök initierade forskning på vad som är "viktigast".
Barn som inte upplever kärlek och tillhörighet blir störda själva.
"Inom forskningen har man funnit samband mellan ett dåligt förhållande, fientlighet eller likgiltighet mellan makarna och ett ?explosivt känslomässigt reaktionsmönster? hos barn i förskoleåldern. Annan forskning visar på att konflikter mellan mamman och pappan kan vara till större skada för den sociala och känslomässiga utvecklingen än en förälders frånvaro eller en separation mellan föräldrar och barn. Att som förälder välja att dela på sig behöver med andra ord inte vara dåligt för barnet utan det kan kanske till och med vara positivt."