Svärmor, överreagerar jag?

Det är inte svärmor som är problemet. Det är din man. Han uppmuntrar ju henne och hon tycker att det är kul så det är klart att hon kör på. Du måste vara överens med din man först och sen får ni kommunicera er gemensamma hållning till svärmor. I början sa hon ju att ni inte behövde ta grejerna men då sa din man glatt ja.

Mm, du har nog rätt i det. Han och jag har helt olika inställningar till detta och så länge hon bara får positiv respons tror hon ju att vi båda önskar det förstås. Jag har försökt tala om för honom hur jag ser det men han verkar tyvärr inte riktigt förstå..

Min svärmor var/är precis likadan. Hon engagerade sig direkt när hon fick veta att jag var gravid. Talade jämt i termen "vi"; Vi ska köpa det och det. När bebisen kommer ska vi göra si och så. Vi var alltså tre blivande föräldrar.

Hon ringde flera gånger i veckan för att höra hur graviditeten fortlöpte, gav mig tips på vad jag skulle äta, hur jag skulle tänka. Hon frågade runt bland vänner och grannar, hur deras barns graviditeter varit och ringde och berättade det för mig.

Så ringde hon och sa att hon skulle komma och bo hos oss första tiden, för att ta hand om bebisen.

Detta skapade stor irritation och oro under graviditeten.

Du måste säga ifrån TS! Ju längre tiden går desto mer innästlad blir hon. Sätt gränser! Nu, innan bebisen är här.

Förklara för henne att: det är verkligen snällt av dig att du vill hjälpa oss och vi är glada att du ser fram emot bebisen. Men du förstår nog att som förstagångsförälder så vill man gärna själv förbereda för sitt barn. Det ville du säkert själv när du väntade ditt första barn.

Prata med din kille. Säg att du vill att ni gör detta tillsammans, det är ert barn. Han är bara bekväm och tycker att det är skönt att morsan fixar.

Hon är alldeles för långt in i er relation TS.

Om du inte trivs med det här så måste du börja säga ifrån ordentligt. Inte säga till snällt eller lite försiktigt. Tänk att du är på en fest med en person som druckit sig full och du gör den nyktra bedömningen att det är dags att åka hem. När du säger till lite försiktigt fortsätter din kompis att festa för det är ju så roligt. Så du får säga till rejält, bli arg eller vad som nu behövs.

När bebisen har kommit kommer du behöva kunna säga till ännu mer. Du kommer vara i mataffärer med bebisen i vagn och tanter med rinnande näsor sticker in huvudet i suffletten. Vill du säga till försiktigt då?

Det är din man som måste säga ifrån. Tacka för omsorg och intresse men att ni nu själva vill välja och få känna glädje över det ni väljer. Till svärmors försvar så är det ju hennes son som uppmuntrat henne. Hur skulle hon kunna veta om inte någon säger nej, hon kan väl inte läsa tankar.

 

En del spårar ur så där över första barnbarnet, det gjorde min svärmor också.
Finns det några andra barnbarn i sikte inom några år så hon kan få dela sitt fokus lite?

I övrigt tycker jag att du ska förklara för din man att du ändå kommer att köpa en del saker för att de är ditt sätt att knyta an till och glädjas över barnet, och ni kanske inte har samma smak riktigt heller.

Ni måste inte använda allt som svärmor kommer med. Sätt på kläder ibland för att göra henne glad och se till att hon tar tillbaka en del saker för att ha hos sig när ditt barn är där. Resten kan ni så småningom sälja eller lämna vidare.

Sen är det viktigt att du pratar med din man och ni är tydliga med att vissa saker vill NI ge ert barn först, som första godiset, första cykeln och liknande.

Jag lovar, vi fick bråka och kriga för att få svärmor att sluta ge sonen saker som han inte alls var tillräckligt gammal för, och hon skulle liksom premiära allt när hon var med honom- vara först med att ge honom glass och godis och läsk och allt sånt bara för att se honom glad- men då fick ju inte vi se de tillfällena alls, och vi hade tänkt vänta med att ge godis då det inte är bra för tänderna osv osv.  

Trots allt fajtande över detta gav min svärmor sonen en radiostyrd attackhelikopter med angiven ålder 16+ när han var 7. 

Så snälla för er egen skull, bestäm vad era spelregler är som föräldrar och kommunicera dessa innan hon ska passa barnet, gärna skriftligt, för annars kommer hon klampa rakt över er.

Sätt kärringen (och kanske mannen) på plats redan nu annars kommer du bli helt överkörd och få ett helvete när barnet kommer. Och tro inte för en sekund att det handlar om ?snällhet? från hennes sida. Det är bara en härskarteknik, tro mig det kommer du att märka när du sätter ner foten..

Det handlar oftast om en man som inte klippt navelsträngen med sin mamma. Som hellre låter partnern bli arg och ledsen, än att lilla mamma ska bli det.

Det handlar också om en svärmor med kontrollbehov och en stark önskan om att styra.

När vi satte ner foten på allvar mot svärmor blev hon galen. Gapade och skrek. Men det måste göras.

Problemet är som ofta att du och din man tycker olika. Kom överens om en kompromiss och förmedla den sedan till svärmor.

I vårt fall var det inte ens det. Min man är den första att medge att hans mor försöker dominera alla genom martyrskap och skuld och när vi träffades hade han brutit kontakten med henne.

Det var jag som övertygade honom om att försöka igen (och snacka om att jag har ångrat mig några gånger!), men eftersom vi åtminstone var enade som par så orkade jag med henne så att vårt barn fick ta del av de bitarna som var bra.

Hade min man varit en mes där hade jag nog skilt mig.