Han lämnade mig...

Anonym (Fundersam)

Tue 7 Apr 2020 11:15
171 svar

Citera Återställ Anmäl

Han lämnade mig...

Anonym (Kluven) skrev 2020-04-07 11:05:16 följande:
Nej inga kulturskillnader. Resonerar kring så jag också men har svårt att överhuvudtaget greppa vad som händer, vilken ful sida som visat sig. Det är väl farhågan, att jag skulle behålla och detta bara är sådan han är.
Din kille agerar ju i chock, han värjer sig rätt mänskligt från att bli pappa och ändra sitt liv. Han drar sig för allt ansvar och är skraj för att bli bonuspappa med. Han känner sig fångad och lurad. Han tar till flykt och drar.

Orättvist, inte solidariskt, ingen glädje för barnet. Jag tror inte han är redo alls för vuxenlivet. Om du inte får ett väldigt bra snack med honom om framtiden så tror jag du måste acceptera att det här inte alls var en kille att bygga ny familj med.

Sorgligt för barnet och för dig.
Anonym (Fundersam)

Tue 7 Apr 2020 13:02
#11

Citera Återställ Anmäl

Har du frågat om hur han nu ställer sig till det han sagt tidigare om att ha ett liv tillsammans?

Anonym (Kluven) skrev 2020-04-07 11:26:42 följande:
Det är sant det du säger. Jag förstår honom till viss del, vill heller inte tvinga på honom det livet. Känns fel hur jag än väljer. Känner mig själv lurad eftersom han ville leva sitt liv med mig, står vid min sida oavsett vad, man kämpar tillsammans och han är klar med allt, vill ha familjelivet med mig osv osv Men visst kan man väl ändra sig, eller få panik, chockartat agerande bara.
Anonym (Fundersam)

Wed 8 Apr 2020 10:17
#17

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2020-04-07 14:05:29 följande:
Eller när jag tänker så har jag nog fått en hel del olika svar, bara jag som ändå inte kan förstå antagligen eftersom att vi redan har ett liv tillsammans men som på en handvändning så är man ute ur ekvationen. Svar som att han ska inte ändra sitt liv, han kan inte. Vi levde ju dock ett liv tillsammans nyss. Han vill väl bara inte vara fast helt enkelt och tittar väl på de flesta av sina egna vänner med barn som tragiskt nog verkar vara hemskt olyckliga i sina förhållanden.
Där har han nog samma erfarenhet som jag har med mina killkompisar. Jag har det OK hemma med sambon även om jag är orolig för at thon dricker för mycket vin och spelar för mycket på mobilen, motionerar för lite och är rätt gnällig. Väldigt mycket ansvar ligger på oss killar för att ta hand om förhållande (ja, jag vet att motsatsen finns).

Kanske ni kunde diskutera vilket sorts parförhållande ni skulle vilja ha? Ansvar och glädje liksom... inte allt jobb att vårda förhållandet på den ena parten..
Anonym (Fundersam)

Wed 8 Apr 2020 12:48
#19

Citera Återställ Anmäl

Först och främst gäller det ju att vara ett föredöme själv. Om jag fixat tvätten, handlat, gjort god middag. är glad och välkomnande och sedan tjejen kommer och gnäller om allt och säger att hon är trött, kväll efter kväll... jag då slutar jag ta initiativ, går ut med kompisarna (corona stopper det nu) och kollar netflix med tonåringarna hemma. Jag frågar en gån och gnäller hon nej till att jogga ihop, röja i garaget, fixa käk ihop osv så får hon stå sitt kast....

Jag kan förstå killar som lever själva och har kvinnor som bra kompisar med förmåner.... synd att säga (ja, jag vet att det även finns bra jämställda förhållanden och det finns förhållanden där det är kvinnorna som håller upp strukturen och värmen).

Vi talar om det ibland och jag föröker vara kärleksfull och vänligt bestämd.

Anonym (Kluven) skrev 2020-04-08 12:38:38 följande:
Synd att man ser människor som har det så dåligt men själva väljer att inte göra något åt det... Hade det gått och diskutera hade jag ju gärna gjort det, han kan ju vara missnöjd men det är svårt att veta vad man själv kan påverka om man uppenbarligen inte vet vad den andre känner. Självklart är man två om att vårda förhållandet! Som du säger att du är orolig över dessa saker med din sambo. Hur gör du själv för att vårda det, tänker om du talar ur egen erfarenhet? Har ni talat om det?
opy
Anonym (Fundersam)

Wed 8 Apr 2020 13:17
#21

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2020-04-08 12:55:26 följande:
Då förstår jag givetvis. Sen vet jag inte riktigt varför du nog verkar tro att det skulle vara likadant i detta fallet
Det tror jag inte faktiskt. Du ger ett bra, vamt och förstås sorgset intryck. Svår situation som jag som du hade hoppats vara en bra och fin tid. Graviditet är je närapå heligt, tycker jag.

Om du skulle deala med honom som om det far företagande? Säga att du förstår och fråga under vilka perioder nu och framöver han skulle behöva frihet (på vilket sätt, hur mycket och med vad?) för att kunna kanske tänka sig bilda familj med dig. Om det är det du vill fortfarande.
Anonym (Fundersam)

Thu 9 Apr 2020 06:05
#25

Citera Återställ Anmäl

Miss Skywalker skrev 2020-04-08 17:17:16 följande:
Varför ska hon dalta med en vuxen man? Det är ingen tonåring som känner sig toppstyrd och ska få vara med och bestämma själv. Han är vuxen och får ta ansvar för sina egna handlingar..

De är vuxna och inga tonåringar det är sant. Hade det inte varit barn med i bilden så hade ju en mer hård syn på saken varit mest tänkbar.

Problemet för TS är ju att kärlek och ett barn ändrar spelplanen, eller menar du att det inte har betydelse i din värld?

Vi är många som kan tänka oss att dalta och ha överseende för att det ska bli bättre situation för oss alla, särskilt gäller det att maximera ett barns uppväxtmiljö. Då får man svälja tonårskänslorna och både visa tålamod och konfliktlösning.
Anonym (Fundersam)

Thu 9 Apr 2020 12:47
#30

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Oj) skrev 2020-04-09 12:04:45 följande:
Men HUR kan man bli chockad över en graviditets om man inte skyddar sig?? Om detta är det värsta möjliga, varför såg han då inte till att förhindra det? Låter ju jättekonstigt. Man förhindrar väl det man är rädd för?
Många vuxna är mycket okunniga och dåliga på att planera. Önsketänkande osv. Vanligt och mänskligt.
Anonym (Fundersam)

Thu 9 Apr 2020 12:49
#31

Citera Återställ Anmäl

Absolut. De var två om detta och det verkar ju inte helt som om paret stenhårt hade diskuterat och förankrat hos varandra sina väl grundande önskningar om gemensam framtid. Vi har inte hört killens version av vad som sagts här.

molly50 skrev 2020-04-09 11:46:36 följande:
Men den som får svälja tonårskänslorna är väl i så fall TS man.
Han borde ha tänkt efter innan och använt skydd. Avbrutet samlag är inte säkert.
Om han inte har använt skydd så kan han ju inte bli chockad och arg sen när graviditeten är ett faktum,och gnälla över att man inte har levt färdigt sitt ungkarlsliv.
Speciellt inte när han själv sagt att han vill skaffa barn med TS.
Man får helt enkelt hoppas på att han vaknar till och tar ansvar för det han har gjort.
Anonym (Fundersam)

Thu 9 Apr 2020 15:09
#34

Citera Återställ Anmäl

Det spelar förstås roll vad som har sagts? Oklart hur ömsesidigt säkra de var och om de ändrat sig. Vi hör bara TS version, och hon ser det från sin sida i efterhand, så klart. Jag känner med TS men deras partner-överenskommelse verkar inte ha varit solklar.

Och de är ju utan tvekan två om att inte skydda sig, eller menar du att han ensam har allt ansvar? Snacka om ojämställt..

Det borde inte komma som någon överraskning alls för någon, men att bli halvt oönskat gravid har ju hänt förr i mänsklig historia.

molly50 skrev 2020-04-09 14:58:57 följande:
Oavsett vad som har sagts och inte dem emellan så är det ju ett faktum att de inte har skyddat sig.
Om han var så säker på att han inte ville ha barn.varför har han då sagt till TS att han vill skaffa barn med henne? Och framförallt,varför har han inte skyddat sig?
I synnerhet som TS också har sagt att hon inte vill göra abort om hon skulle bli gravid.
Det kan ju inte komma som en överraskning för honom att man kan bli gravid vid oskyddat sex.
Anonym (Fundersam)

Thu 9 Apr 2020 15:11
#35

Citera Återställ Anmäl

Hmm, med tanke på det du skriver verkar det ju vara ett fall av rejält kalla fötter. Hoppas att han sansar sig efter ett tag och kan igen tänka sig att vara pappa i familj. Frågan är hur lång tid han behöver och vad är risken för att han inte kan komma till sans. Har han föräldrar som han kan lugna sin panik hos? Eller bra kompis?

Anonym (Kluven) skrev 2020-04-09 14:54:23 följande:
Fast det hade vi nog ändå gjort anser jag men det finns ju två perspektiv av detta såklart. Jag tycker ju att vi hade man en gemensam plan över framtiden, där han själv vart högst delaktig och sagt sitt tycke och vi har vart väl överens, dock föll väl dessa planer i stöpet för honom den sekunden detta blev. Det var ju naivt av oss båda och inget planerat men inget direkt oväntat om man inte har 100% skydd och ibland inte ens då, han var väl medveten eftersom han med ro själv skojade om det två veckor innan... Jag förstår hans första reaktion men som sagt inte därefter, kunde aldrig tro att han bara skulle tappa allt, lämna mig utan att ens diskutera graviditeten tillsammans och sen två veckor senare komma och säga att han inte vet vad han vill med oss och graviditeten får jag göra vad jag vill med ungefär.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Han lämnade mig...

Han lämnade mig...

INNEHÅLL