Hur undvika dras in i medberoende?

Anonym(C),

En kommentar till det du sa om stereotypa könsroller: din beskrivning är mitt i prick. Min mamma verkar se modern som den centrala gestalten i barns liv, medan pappan i första hand ska dra in pengar till försörjningen. Så visst är det så att det anses vara synd om barnen som har en mor som inte klarar av att ta hand om dem, och det är synd om min bror som måste ta hand om dem och samtidigt jobba...jag tror inte heller att en kvinna skulle ha fått samma sympati eller avlastning. Trots allt är det många ensamstående mammor som jobbar heltid, men det verkar ses som helt naturligt och något de förväntas klara av när de nu satt barn till världen...

Jag tror snarare att min bror är bekväm av sig och inte vill försaka något, och det behöver han ju inte heller så länge det alltid finns någon som ställer upp och avlastar honom...först måste han få hjälp med barnen för att kunna sköta sitt jobb, och sedan måste han ju få ha en fritid också, stackaren...det är ju viktigt att han hinner gå på gymmet för att hålla sig i trim, det är viktigt att han får träffa kompisar och gå på krogen osv...

Så du tycker fler mor-, far- och svärföräldrar ska slita ut sig, gå in i väggen och inte ha ett eget liv för att deras barn inte kan ta ett större ansvar för sina? Klart att det är bra om ensamstående föräldrar kan få stöttning men kanske inte på bekostnad av andras välbefinnande? Och visst att ts bror behöver en syster som kan hjälpa till men kanske inte hela tiden och kanske inte för att han själv ska slippa göra bortpriorigeringar, som att söka nytt jobb. Hade jag varit ts och ställt upp många helger för att min bror ska jobba så hade jag krävt ersättning för det. Ts brors mamma hade kanske klarat av situationen om hon gick ner i arbetstid och fick betalt av sin son för att ta hand om hans barn så han kan jobba heltid och resa i jobbet. Nu får mamman både jobba och ta hand om sina barnbarn på sin lediga tid vilket hon beklagar sig över och känner sig utmattad av. Jag tycker att ts bror får tänka över sin jobbsituation och sina prioriteringar. Visst att man kan ställa upp på sin familj men någonstans finns en gräns. I det här fallet handlar det dessutom om att ts brors ex är alkolist och att hon inte behöve ta ansvar för det är så synd om henne. Det är ett problem att hon ljuger för socialtjänsten, döljer ditt problem och att ts bror och mamma blir en del av det och det är att vara medberoende, att försöka skydda den som har ett missbruk. Visst ska inte barnen utsättas för en risk men att skydda den som är alkoholist är inte bra. Om ts mamma ska driva någon form av familjehem eller jourhem till sina barnbarn kanske hon kan få ersättning från soc med det så hon inte behöver jobba heltid och slita ut sig själv.

Det är självklart bra om barnfattigdom kan undvikas, men inte på bekostnad av att omgivningen tvingas slita ut sig. Ts bror måste se över sina prioriteringar. Dessutom finns det inget som säger att barnen skulle bli fattiga om han bytte jobb eller ägnade sin fritid åt dem istället för att gå och träna eller träffa kompisar, som ts skriver att han gör. Men visst, barnens farmor får göra som hon vill. Visst kan man också säga att ts inte borde lägga sig i. Men det håller ju inte. Trådstarten handlar om att ts blir indragen vare sig hon vill det eller inte, eftersom hon förväntas ställa upp och skuldbeläggs om hon inte gör det. Dessutom oroar hon sig för sin mammas hälsa. Vidare uppfattar jag det som att ts gärna vill finnas där för barnen, men som en faster, inte som en förälder. Grundfrågan är hur hon ska bemöta mamman och brodern i detta. Samt det faktum att inga kravv verkar ställas på brodern, förutom att dra in pengar...