Hur undvika dras in i medberoende?

Det låter som en jobbig situation för många, men främst för barnen och barnens pappa. Jag skulle inte säga att din mammas beteende låter som ett medberoende utan mer som en farmor som vill sina barns bästa, orkar hon så är väl det fantastiskt men... Men det kanske inte är farmor du oroar dig för när det kommer till medberoende?

Varför är din bror i behov av mycket barnpassning, på grund av jobb? Har han funderat på att byta jobb? Hur mår din bror i kontakten med sitt ex? Tar han mycket ansvar för hennes livssituation?

Jag förstår det som om din bror varit i kontakt med socialtjänsten, har han haft några funderingar på att ansöka om stödfamilj? Och/eller kontaktperson som kan närvara vid umgänge med mamma? Jag tänker att det alltid är bra om en tredjepart kan vara med och ansvara för en bedömning om huruvida mamma är i skick att träffa barnen eller neka umgänge vid behov.

Att ansöka om stödfamilj är i oftast jobbigt men det kan ge din bror lite utrymme i sin vardag samtidigt som det kan tillåta farmor att faktiskt bara vara farmor och inte en förälder.

Om dina syskonbarn beviljades en stödfamilj, kommer de enligt schema vistas där vissa helger eller andra avtalade tider. Och i vissa fall kan stödfamilj ta ansvar för att närvara vid umgänge med annan förälder eller för överlämning till annan förälder.

Hur mår barnen, vill de träffa sin mamma? Mår de bra när de träffat henne?

Förlåt, jag insåg att jag hade lite fel fokus i föregående inlägg. Jag läste lite snabbt.

Du har inget ansvar för din brors barn och det är inte rättvist av din mamma att skuldbelägga dig för den situation din bror sitter i. Det finns stöd han kan söka via socialtjänsten för att underlätta sin situation. Din mamma har valt att ta ett ansvar hon egentligen inte behöver ta i och med att hon faktiskt inte är barnens mamma. En farmor ska inte behöva sitta på stand by hela tiden, hon ska kunna leva sitt eget liv.

Det låter som om din bror eventuellt drar nytta av det faktum att din mamma har lite svårt att sätta gränser. Jag förstår att hon vill hjälpa till i så stor utsträckning som möjligt men han skulle behöva strukturera upp vardagen på ett vis som ger din mamma utrymme att leva sitt eget liv.

Du gör helt rätt, som sagt... det finns stöd han kan söka och det enda som krävs är ett telefonsamtal till socialtjänsten. I de flesta kommuner finns också barnomsorg på obekväm arbetstid, vilket han kan nyttja när han jobbar.

När det kommer till att inte dras in i ett medberoende...

Fortsätt sätt gränser, ta inte på dig mer ansvar än du känner att du klarar av. Att prioritera dig själv och dina barn är inte egoistiskt. Det kan låta hårt, men din bror är vuxen och om han vill och orkar kan han förändra sin livssituation så att han kan ta ett större ansvar för sina egna barn. Kan han inte förändra sin livssituation finns det stöd att få som innebär att han slipper belasta sina anhöriga i lika stor utsträckning.