Hur undvika dras in i medberoende?

Det är självklart bra om barnfattigdom kan undvikas, men inte på bekostnad av att omgivningen tvingas slita ut sig. Ts bror måste se över sina prioriteringar. Dessutom finns det inget som säger att barnen skulle bli fattiga om han bytte jobb eller ägnade sin fritid åt dem istället för att gå och träna eller träffa kompisar, som ts skriver att han gör. Men visst, barnens farmor får göra som hon vill. Visst kan man också säga att ts inte borde lägga sig i. Men det håller ju inte. Trådstarten handlar om att ts blir indragen vare sig hon vill det eller inte, eftersom hon förväntas ställa upp och skuldbeläggs om hon inte gör det. Dessutom oroar hon sig för sin mammas hälsa. Vidare uppfattar jag det som att ts gärna vill finnas där för barnen, men som en faster, inte som en förälder. Grundfrågan är hur hon ska bemöta mamman och brodern i detta. Samt det faktum att inga kravv verkar ställas på brodern, förutom att dra in pengar...

Konkreta råd till ts: Ställ upp på det du kan och vill. Inget mer. Sammanfatta det som har sagts i den här tråden, så att du har bra argument att bemöta din mamma med om det skulle behövas. Att det inte är för barnens bästa att ni förväntas ställa upp så mycket, att barnen behöver sin pappa, att han får se över sina prioriteringar osv. Fråga rent ut om hon hade ställt upp lika mycket för dig? Om du var ensamstående med ett karriärjobb, samt ville träna och träffa kompisar på fritiden. Eller är det bara söner som förtjänar den uppbackningen? Tvinga henne att ifrågasätta sin egen kvinnosyn och manssyn. Gå inte i diskussion om du inte måste, men känner du dig anklagad, ta upp det här. Du kan inte tvinga din mamma eller din bror att se saker ur ditt perspektiv, att se nyktert på situationen. De är som sagt medberoende. Men du kan i bästa fall så ett frö hos dem, samt slippa känna dig skuldbelagd.