Hur undvika dras in i medberoende?

Om man nu bortser lite från alla känslor som blir inblandade och bara tittar lite utifrån och på det praktiska och jag försöker skapa mig en bild av hur det är. Så verkar det vara såhär: Din bror är förälder och har vårdnaden om sina barn på heltid. Han har valt ett jobb där han inte klarar av vårdnaden själv. Din mamma har själv valt att då ställa upp och detta upplever du är påfrestande för hennes del. Barnens mormor och morfar har inställningen att de ställer upp i mån av tid och kanske resonerar att det är barnens far som är föräldern här inte de. Du kan kan se också ställa upp någon gång då och då som barnvakt men vill inte heller vara förälder till barnen. Först och främst tycker jag att barnens får behöver se över sitt föräldraskap. Sen känns det lite som att hade det varit du som varit förälder med ett jobb där du reser mycket då hade du nog sett över din arbetssituation. Han borde ju fatta att det här jobb han har inte passar en ensamstående förälder. Men det är säkert för att han är man som alla runt omkring accepterar det hade han varit mamman jade det nog inte setts som lika okej bland omgivningen. Du kan nog bara göra klart vilken roll du tänker ta på dig och att det kanske är dax att han tar ett ordentligt ansvar för sina barn. Det borde finnas annat stöd för honom att få från soc eller så. Din mamma kan ju behöva lite hjälp om inte annat men tror det behöver vara vårdnadshavaren som stödet går igenom. Prata med din mamma om hur hon mår i det hela. Din bror kanske inte vill höra på att hans mamma inte orkar utan kanske menar att det blir upp till henne att säga stopp. Är ändå bra att barnen har trygghet hos sin farmor.

Anonym (C)

Äldre 18 Apr 12:16

#7

Vad jag förstår av situationen blir det lätt bråk om vem som gör rätt och att du inte vill ställa upp på det som din bror och din mor förväntar sig av dig. Du behöver absolut inte ställa upp på det som de vill. Du behöver rå om ditt eget hus, som det kallas.

Är synd tycker jag att din bror låter jobbet gå före sina barn speciellt när de bara har en trygg förälder. De kommer svara att det var deras farmor som tog hand om dem när de var små för att pappa var borta så mycket på grund av sitt arbete och deras mamma inte kunde ta hand om dem för att hon var alkolist. Jag har haft en bekant som vuxit upp i avsaknad av sina föräldrar och hon visste inte riktigt hur det vara att ha en närvarande förälder. Synd att din bror inte tar sitt ansvar att vara en närvarande förälder och det är hans förlust. Han är en förälder som tar sitt föräldraansvar. Du och din mamma ska inte behöva ta det i första hand.

Vilken kompesation får du av att han kan dra in mycket pengar och du ska ta hand om hans ungar? Du är väl trött efter ditt arbete? Det verkar som det handlar mycket om att tillrätta lägga hans vardag så den passar honom hela tiden på bekostnad av din och din mammas fritid.

Skulle han ställa upp på dig om du var i samma sits?

Det verkar som de traditionella sterytopa könstraditionerna sitter ganska djupt rotade i er familj. "Stackars barn som inte har en mor som kan ta hand om dem". "Hur ska han ensam kunna ta hand om sina barn och jobba heltid, han har ju sin karriär att tänka på dessutom". Hade det varit tvärt om hade det väl låtit ungefär "tur för barnen att de har en mor som kan ta hand om dem". "Visst är det tufft att vara ensamstående men hon jobbar heltid för att få det att gå runt, vilket hon lyckas bra med". "Aldrig ledig och massa slit, vila gör man i graven".

Om du skaffar barn själv så hoppas jag verkligen att den personen är en man som stöttar dig. För tyvärr tror jag inte du kommer få samma uppbackning som din bror har fått. Du får nog räkna med att hans barn alltid kommer vara mer prioriterade eftersom det är så synd om dem som inte har någon mor.

Det verkar vara offerkoftan på på din bror och din mamma verkar köpa det med hull och hår och inte ifrågasätta det ett dugg.

Du ska inte behöva vara förälder åt hans ungar du ska vara en faster.

Det är synd om det ska vara så påfrestande hela situationen att du behöver bryta ett tag för att det blir så konfliktfyllt. Du behöver sätta upp dina gränser. Ibland när man säger nej och drar gränser kan andra bli väldigt frustrerade och arga eftersom det inte hjälper dem utan de måste hitta en annan lösning. Deras aggressivitet kan också göra att de får andra att ställa upp på dem eftersom andra ryggar tillbaka. Du vill ju din mammas bästa, vad jag förstår, men hon måste inse själv att detta är ohållbart för henne och att det är din bror som måste ta ansvar inte du. Men din mor verkar ha svårt att säga ifrån till din bror eftersom hon styrs av att inte få dåligt samvete. Hon skulle behöva prata med någon.

Anonym (C)

Äldre 12 May 07:46

#11

AC70 skrev 2020-05-10 11:07:00 följande:

Tack till alla som svarat och gett värdefulla råd och tips!

Min mamma blir irriterad eller rentav arg när jag säger att jag inte är beredd att ta över föräldraansvaret (för det är i praktiken vad hon gör när mamman inte tar sitt ansvar).

Min mammas ständiga argument är: "Jag tänker bara på barnen, jag struntar i X" (barnens mamma).

Problemet är mer mångfacetterat som jag ser det.

Min bror är t.ex. livrädd för att stöta sig med barnens mamma som är minst sagt labil. Därför vill han inte ställa krav på henne, utan backar så fort hon bråkar. Hon har t.ex. trots löfte till socialen om att ordna backup under sina veckor inte talat med sina föräldrar (barnens morföräldrar). Min bror tror att det är för att hon skäms över att socialen genomfört två utredningar på mindre än ett år, och hon vill inte att någon ska få veta det. Så hon säger till soc att hon har ordnat backup fast hon inte har det...varpå min bror får ta på sig det också vilket i sin tur 80% av tiden innebär att ansvaret bollas över på min mamma...

Barnens mamma har både pensionerade föräldrar och syskon på nära håll som skulle kunna fungera som backup, men hon vill uppenbarligen inte dra in dem då hon skäms över situationen. Så hon väljer att inte göra någonting, trots att hon gång efter annan trillar dit och börjar dricka igen när hon har barnen.

Jag föreslog att min bror skulle kontakta hennes föräldrar och informera dem om situationen, också för att ge dem en chans att bestämma hur pass involverade de vill vara. De kanske skulle ställa upp om de insåg vidden av det hela...

Min mamma sa direkt att det vill han inte av rädsla för ex-sambons reaktion. Jag invände då att i så fall handlar det ju inte bara om barnen, utan ytterst om att vi ska rätta oss efter hans ex, dvs missbrukaren. Allt sker m a o på hennes villkor, och hon vet dessutom att hon inte behöver ta ansvar för andra är hela tiden beredda att rycka in och täcka upp för henne. Därför kan hon hoppa av behandling efter behandling utan konsekvenser. Vilket jag har svårt att acceptera.

Som jag ser det handlar det alltså inte bara om barnens bästa i alla lägen, utan om två separata problem där det ena är att mamman inte tar tag i sitt missbruk trots alla möjligheter till hjälp och behandling. Och så länge det inte ställs några krav på henne och hon kan styra vem som får veta vad känner hon heller ingen press på sig att styra upp situationen.

Jag ser det som att min bror följer minsta motståndets lag för att undvika bråk, vilket inte ligger i barnens intresse även om han intalar sig det. Tvärtom tror jag att det vore bra att involvera även morföräldrarna så att barnen får ett mer omfattande nätverk.

Det verkar som att din mamma och din bror är medberoende till hans ex. Det jag tycker du ska säga om du inte redan gjort det är att du inte tänker rätta dig efter en missbrukarare och att det varken hjälper henne eller barnen att mörka hennes missbruk eller backa upp för henne så hon kan fortsätta missbruka. Det är att göra henne, barnen och sig själv en björntjänst. Att tycka synd om henne är inte rätt väg att gå. Om det är någon som verkar se nyktert på det hela så är det du. Jag tycker du ska fortsätta att säga nej och stå på dig sen måste din mamma och din bror inse någonstans själva att de är medberoende. De kommer säkert förneka att de är det om du säger till dem att de beter sig som det. Men polletten kanske trillar ner någon gång, de kanske pratar med en vän som din mamma eller bror lyssnar på om att du tycker att de är medberoende och som faktiskt håller med dig i det. Det är aldrig roligt att stå utanför och se på hur ens nära och kära har det svårt. Din mamma ska igentligen inte lägga skuld på dig för att du inte vill ställa upp på en missbrukare vilka anledningarna än är. Men det är hon själv som brottas med sitt dåliga samvete och sin stress över att inte räcka till men att överlämpa det på dig att hjälpa henne att fortsätta att vara medberoende är ingen bra lösning. Det är tufft att vara den enda som ställer krav och inte få förståelse eller stöttning i varför det är viktigt kan vara jobbigt. Men fortsätt stå på dig och orka hålla ut förr eller senare borde de inse att detta inte håller. Det som är svårast för din mamma att få syn på är sitt sätt att förhålla sig till situationen därför att hon är fångad i sin stress. Stressen skulle också kunna leda till att hon tvingas hitta en annan lösning. Förr eller senare tar det knäcken på henne och hon går in i väggen och det är inget man vill men om hon inte kan se det själv och ta tag i sin situation innan det händer så är det oundvikligt. Det går inte att banka in det i huvudet det som är självklart för en annan, hon måste inse det själv. Ta hand om dig!

Anonym (C)

Äldre 12 May 13:20

#16

Anonym (tankar) skrev 2020-05-12 10:45:51 följande:

Det låter faktiskt som att du är avundsjuk och missunsam. Det är ett omäkta jobb att vara en ensamstående förälder. Tänk om fler mammor fick liknande stöd som din bror.

Så du tycker fler mor-, far- och svärföräldrar ska slita ut sig, gå in i väggen och inte ha ett eget liv för att deras barn inte kan ta ett större ansvar för sina? Klart att det är bra om ensamstående föräldrar kan få stöttning men kanske inte på bekostnad av andras välbefinnande? Och visst att ts bror behöver en syster som kan hjälpa till men kanske inte hela tiden och kanske inte för att han själv ska slippa göra bortpriorigeringar, som att söka nytt jobb. Hade jag varit ts och ställt upp många helger för att min bror ska jobba så hade jag krävt ersättning för det. Ts brors mamma hade kanske klarat av situationen om hon gick ner i arbetstid och fick betalt av sin son för att ta hand om hans barn så han kan jobba heltid och resa i jobbet. Nu får mamman både jobba och ta hand om sina barnbarn på sin lediga tid vilket hon beklagar sig över och känner sig utmattad av. Jag tycker att ts bror får tänka över sin jobbsituation och sina prioriteringar. Visst att man kan ställa upp på sin familj men någonstans finns en gräns. I det här fallet handlar det dessutom om att ts brors ex är alkolist och att hon inte behöve ta ansvar för det är så synd om henne. Det är ett problem att hon ljuger för socialtjänsten, döljer ditt problem och att ts bror och mamma blir en del av det och det är att vara medberoende, att försöka skydda den som har ett missbruk. Visst ska inte barnen utsättas för en risk men att skydda den som är alkoholist är inte bra. Om ts mamma ska driva någon form av familjehem eller jourhem till sina barnbarn kanske hon kan få ersättning från soc med det så hon inte behöver jobba heltid och slita ut sig själv.

Anonym (C)

Äldre 13 May 13:54

#21

Hur gör din mamma för att få sin vilja fram? Brukar hon belasta med dåligt samvete för att du ska göra som hon vill? Har hon svårt att ta ett nej? För henne verkar det självklart att göra på ett visst sätt och när du gör sådant som strider mot hennes moral har hon svårt att acceptera det? Brukar din mamma försöka få andra att göra så som hon vill för att slippa ta tag i sin situation och göra det som hon tycker är svårt och jobbigt? Jag kan tänka att om hon tycker det är jobbigt att säga nej så sköljer hon över dig med dåligt samvete istället för att du ska ställa upp så hon slipper sätta gränser. Ibland tycker jag att det är lättare att stå på mig om jag kan genomskåda någon annans beteende. Ex hade jag en kollega som tyckte jag vabbade för mycket och hon fick mig nästan att få dåligt samvete om jag var hemma sjuk eller vabbade, vilket skulle ge henne ett övetag. Jag insåg att hon gjorde så för att jag inte skulle vara hemma så hon skulle slippa jobba med vikarier och ta tag i sin arbetssituation. Jag kan tippsa om boken "Vardagsmakt" av Elaine Eksvärd om man behöver hjälp i att förstå hur andra kan göra för att få övertag.

Som någon skrev ovan så kan du inte säga åt dem att förändra sig men du kan med ditt ställningstagande få dem att behöva hitta andra lösningar på sina problem.

Anonym (C)

Äldre 16 Jun 17:45

#32

AC70 skrev 2020-06-14 18:28:42 följande:

Tack till alla som svarat och gett värdefulla råd och input!

Jag tror att grundproblemet är att vi ser olika på saker och ting min mamma och jag - jag vill träffa barnen ibland och ställa upp när jag kan och har möjlighet, medan min mamma inrättar sitt liv efter min bror och hans barn. Deras behov är helt överordnade hennes, och hon kan inte ens planera en weekendresa utan att dubbelkolla att de inte behöver hennes tjänster just då. Sedan tenderar hon att bli arg på mig när jag inte ser saker och ting på samma sätt. Argumentet "det handlar ju om barnens bästa" är svårt att ifrågasätta, för då låter man lätt egoistisk. Men i själva verket ska ingen människa få skuldbelägga någon annan för att vederbörande har en annan åsikt. Det är ju inte JAG som smitit från mitt föräldraansvar.

Jag tror att även om min bror älskar sina barn, är han inte beredd att offra något av sin bekvämlighet eller sitt vuxenliv för att få vardagen att gå ihop. Hittills har han inte heller behövt det. I och med att han har backup på heltid har det inte funnits något behov av det.

Dock hände något intressant nyligen. En kväll efter några glas vin kom det här på tal, och då sa min mamma plötsligt (med en för henne ovanlig aggressivitet): "Hur tror det att det känns för mig då, som sitter fast i skiten?" Detta tolkar jag dels som att hon känner sig utnyttjad av och till, men upplever en väldigt stark skyldighet att ställa upp så att min bror kan behålla jobbet. Men också som att hon blir arg på mig om jag inte vill "hamna i skiten" (medberoende) tillsammans med henne.

Jag har t.ex. föreslagit att min bror tar kontakt med exet:s föräldrar då exet inte berättat för dem om soc utredning och beslutet att båda ska ha backup när barnen vistas hos dem. Detta har exet själv erkänt för min bror. Jag föreslog då att han ska kontakta hennes föräldrar själv då de alltid haft bra kontakt och förklara för dem hur situationen ser ut. Jag har bara träffat hennes föräldrar några få gånger, men mitt intryck är att de är anständiga personer som säkert skulle ställa upp och nog inte vill att mina föräldrar ska vara ensamt ansvariga för deras gemensamma barnbarn. Men min bror vill inte göra det då han är rädd för exet:s reaktion (hon avskyr när andra går bakom ryggen på henne och reaktionen kan enligt min bror bli allt från återfall till självmordsförsök). Så för "husfridens" skull väljer min bror att hålla tyst. När jag ifrågasatte detta sa min mamma: "Det måste ju han få avgöra själv". Men jag tycker inte det, då beslutet direkt påverkar oss.

Med andra ord förväntas jag ställa upp, men får inte ha en åsikt.

Mitt intryck är att min brors ex kommit lindrigt undan många gånger genom årens lopp genom att ljuga för omgivningen, undanhålla information och få andra att tassa på tå runt henne för att inte göra henne upprörd. Allt har gått ut på att hon inte skulle frestas att dricka igen. Men trots allt detta hänsynstagande har hon haft återfall på återfall. Nu är soc inkopplat igen och det ska bli en ny utredning (den förra var i somras) efter tre nya orosanmälningar. Så strategin att stryka henne medhårs för att hålla henne nykter har misslyckats. Ändå verkar ingen mer än jag förorda en ändring. Jag tycker att det känns fel att hon ska få bestämma att hennes föräldrar ska hållas utanför, och därmed övergår hela ansvaret på mina föräldrar då min bror jobbar heltid och barnen mest bor hos honom.

Tack för tipset om AL-NON, det låter intressant och jag ska kolla upp det!

Som det låter här så har det inte skett så mycket förändring alls, tyvärr. Du kanske har blivit starkare iaf i att du har rätt att stå upp för dig och det är bra. Jag förstår att du vill ändra situationen men som du själv är inne på är det ingen annan som vill göra en aktiv förändring. Din mamma fortsätter att beklaga sig men ställer fortfarande upp. Din bror gör som förut och tassar på tå runt sitt ex och hon får härja fritt. Tyvärr kan du nog inte göra mer än du redan gör och fortsätta säga att detta är galenskap och att du iaf inte tänker ställa upp på det.

Förrätt vara stark att stå emot även om det är svårt. Om inte du ger vika kan det så småningom komma ske en förändring om det tillslut blir ohållbart för en av de andra parterna din bror eller din mamma. Eftersom de inte vill lyssna på dig så pressas de närmare fallet som anske faktiskt kan bli den enda räddningen som får dem att faktiskt inse vad de håller på med.

Fortsätt stå stark!

Anonym (C)

Äldre 19 Jun 08:00

#36

AC70 skrev 2020-06-18 11:19:53 följande:

Jag tror faktiskt som många av er påpekat är att det enda jag kan göra är att begränsa det enda jag kan påverka själv - dvs min egen inblandning.

Princis skönt att du kommit fram till det. Det är inte lätt alla gånger men du får fortsätta säga att de får hitta andra lösningar än att kräva av dig att ta ett ansvar som inte är ditt att ta. Det där med att göra Det som är bäst för barnen så är det din mammas uppfattning om vad hon anser vara bäst för barnen. Du kanske har en annan uppfattning som att din bror ska ta mer ansvar och få mer hjälp av soc. Din mammas uppfattning om vad som är bäst för barnen är inte den enda nödvändigtvis det enda riktiga att gå efter. Och din mamma verkar också tycka det blir ganska jobbigt att ta ett så stort ansvar.

Det är inte upp till dig att lösa det här och anledningen till att du "stör" dig på situationen tror jag delvis kan handla om någon form av svårighet att säga nej utan dåligt samvete? Du behöver kanske gå till botten med dina triggers typ så du inte behöver påverkas allt för mycket av det hela.

Ta hand om dig!

Hur undvika dras in i medberoende?

INNEHÅLL