• Salvia77

    Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?

    Vi är en familj med två barn som är 11 och 14 år gamla. 11-åringen ska snart utredas för andra gången. Troligen autism m.m. Han har väldigt känsliga smaklökar och märker direkt om man gjort något minsta lilla annorlunda med maten. Han har under åren valt bort fler och fler saker ur sin kost och äter exempelvis bara en enda grönsak. Hittills har vi anpassat middagarna efter honom. Till en viss gräns så klart men i stort sett så har vi gjort det. Lagar vi något han inte äter förvandlas middagarna till kaos och det vill jag verkligen inte. Tycker att middagen är en viktig stund för oss alla på eftermiddagen. Men nu börjar kosten helt enkelt bli för ensidig och vi skulle hela familjen må bra av en mer varierad kost. Det känns som att jag har två alternativ. Laga mer allsidig kost och förvandla våra middagar till hemska situationer eller helt enkelt laga två middagar. En rätt till oss och en till 11-åringen. Men det känns så elakt...

    Är det någon som kan känna igen sig i vår situation och kanske vill dela med er av hur ni löst det?

  • Svar på tråden Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?
  • Salvia77

    Tack för svar.

    Nej jag vet inte varför jag känner mig elak. Kanske bottnar mer i min egen känsla av att ha ?misslyckats? med att lära honom att äta varierat. Vet att det inte är så men känslan finns nog där i bakom någonstans.

    Men det är nog kanske så vi får gå vidare. Och fortsätta uppmuntra till att i alla fall smaka lite.

  • Salvia77
    annabellelee skrev 2020-04-12 11:15:20 följande:

    Men du tycker inte det är elakt att tvinga din 14-åring äta extremt ensidigt bara för att brodern vill ha det så?


    Jo det gör jag absolut. Slits hela tiden mellan familjens olika önskningar. Men det är som du påpekar inte rätt mot honom så som vi gör nu. Så på ett eller annat sätt så måste det förändras.
  • Salvia77
    Mortiscia80 skrev 2020-04-12 11:10:57 följande:

    Det är inte ditt misslyckande utan hans behov. Jag skulle hellre se att mitt barn åt öht än att försöka tvinga i honom sådant som man "vet" inte fungerar. Men fortsätt försöka som sagt :)


    Tack! Ja så kan jag tänka på bra dagar. Andra dagar är det lite svårare :)
  • Salvia77
    Disa35 skrev 2020-04-12 11:29:57 följande:

    Jag tror på ditt eget alternativ om att laga allsidig kost, och låt mig förklara varför:

    Om man har en unge som inte äter gör man som förälder allt för att få ungen att äta. Det är inte alls konstigt, det är instinkt, för mat=överlevnad.

    Då börjar man gärna erbjuda specialmat, dvs mat som ungen äter, vanligen pannkakor, pasta, varmkorv, mackor, snabbmat av den mer fettstinna sorten, osv.

    Att ungen äter dessa är inte heller konstigt - såväl fett- som kolhydratmängd är högt, och det triggar begäret efter mer. Detta eftersom fett och kolhydrater är ovanliga i naturen, och våra kroppar har inte ställt om sig till den ständiga tillgången än. Biologiskt är vi kvar på stenåldern, och fett och kolhydrater borgar för överlevnad.

    Men, i vårt moderna samhälle, funkar inte det riktigt.

    Jag tycker att du ska laga allsidig, varierad kost till hela familjen - och undvika att göra en stor grej av det.

    Om barn äter - jättebra, då är det roligt att han/hon tyckte det var gott.

    Om barn inte äter - helt okej, han/hon är visst inte hungrig just nu.

    Om du börjar laga specialmat gör du problemet ännu värre på sikt. Sedan finns det saker man absolut inte kan med, absolut, men det brukar röra sig om en eller två saker per person - det är ju inte speciellt svårt att undvika färsk koriander t ex.

    Så, allsidig varierad kost till hela familjen är mitt tips - och hungern kommer på sikt att bli din bästa vän.


    Jag är helt med dig i det tänket och hade verkligen, verkligen velat ha det så. Och vi har inte testat det under någon längre tid så det skulle kunna fungera. Problemet här ligger hos mig. Vi har så många strider varje dag med vår 11 åring. Det är bråk nästan från morgon till kväll. Middagarna är viktiga för mig Och jag vill att det ska vara vår trevliga stund tillsammans. De gånger vi äter mat som han inte äter, vilket ändå händer i alla fall varannan vecka så står vi inför sammanbrott som varar i timmar. Han blir fullständigt hysterisk och panikslagen och känner sig oerhört orättvist behandlad. Jag vet att han vet vilka strängar han ska spela på för vem vill som förälder bli anklagad för att inte ge sitt barn mat trots att jag vet vad som hänt så brister det hos mig där. Hans problematik gör också att inga argument biter på honom. Han låser sig helt i sina tankar och är i princip omöjlig att få på ?rätt? tankar. Han har det också väldigt tufft i skolan just nu så vi får ta mycket frustrationer här hemma. Vill inte heller att min 14 åring ska behöva stå ut med all den här draman som är.

    Inser att allt jag skriver bara är ursäkter och inte till vinst för varken honom eller resten av familjen. Det kanske är detta man står inför helt enkelt. Att bita ihop och försöka ta striderna. Velar så bara om det är det bästa för vår familj just nu.
  • Salvia77
    Disa35 skrev 2020-04-12 12:04:30 följande:

    Lugn, bara lugn - ta två, eller tusen, djupa andetag.

    Det som gäller - som jag tror kan fungera - är tålamod och kontinuitet.

    Börja laga allsidig, varierad mat och håll fast vid det.

    Detta är vad som serveras - helt lugnt och fridfullt.

    Och nu kommer den verkliga utmaningen:

    Om/när sonen går i bitar - låt honom göra det då. Om han skriker och gapar, ligger på golvet och vrider sig i synbara kramper, låt honom göra det. 

    Om han ger sig på andra familjemedlemmar får du eller din partner naturligtvis gå in och bryta, men jag får inte känslan av att det är riktigt där.

    Argument kan du lämna därhän, tror jag - som du själv säger är han inte mottaglig.

    Hunger däremot, det fungerar; det är instinkt, ren biologi. Det handlar om helt andra saker än logisk argumentation.

    Jag tycker mig också spåra att du vill ha middagen som en trevlig stund - om du vill kan jag förklara varför, och vad baksidorna med detta kan vara.


    Stort tack för att du tar dig tid! Vet faktiskt inte varför lugna middagar är en sån stor fråga för mig. Varje söndag gör jag veckomeny och handlar inför kommande vecka och varje gång är det förknippat med samma ångest. Vilken väg ska man välja denna gång... Tar tacksamt emot allt som kan ge mig nya perspektiv i frågan.
  • Salvia77

    Stort tack till alla som tagit er tiden att svara mig! Det betyder verkligen mycket att få andras infallsvinklar när man under många år bara brottats med alla tankar inom familjen. Ångesten lättade lite bara av det :) Vi hoppas att få hjälp med en dietist när utredningen väl är igång. Tror att vi fram tills dess ska ligga lite lågt med några större förändringar. Däremot måste vi laga mer varierad mat men kommer se till att det finns alternativ för 11 åringen. Känns som att det är det alternativ som kommer fungera bäst för oss alla just nu.

    Tack allihop! Ni hjälpte alla till att få mig att ta ett beslut som jag känner kan fungera och som känns bra just nu. Guld värt med forum ibland!

  • Salvia77

    Ok vilket engagemang! Så otroligt tacksam för alla era svar. Det ger så mycket att få lite olika perspektiv. Märker att jag behöver förtydliga mig i några saker. Han är idag ?diagnostiserad? med marginell intellektuell funktionsnedsättning med autismdragningar och blandad inlärningsstörning. Vi och skolan har misstänkt autism mycket länge. Vi sedan innan han ens var ett år. Han utreddes efter lång tid i kö på en privatklinik som senare visat sig vara mycket oseriös. BUP har haft ett par möten med oss och sonen och håller med oss och skola. Och kommer alltså utredas igen.

    Jag påverkar säkerligen måltiderna med min stress. Lite därför jag önskar en plan jag känner mig trygg i.

    Vi har inte anpassat oss helt efter 11-åring utan mer sett till att det alltid finns något han kan äta på matbordet. Han styr naturligtvis inte vad vi andra äter mer än att vi kanske undviker saker som luktar väldigt starkt för då kan han inte sitta med oss vid bordet. Men han har plockat bort mer och mer från kosten vilket gjort det svårare och svårare. Förr åt han rena proteiner och rena kolhydrater så länge man inte blandade ihop det. Då var det ändå lätt att anpassa. Gjorde vi exempelvis ris och någon currygryta med kyckling i så fick han kyckling och ris o.sv. men nu har plockat bort mer och mer. Kycklingen var konstigt kryddad kan det till exempel heta trots att vi ätit precis samma kyckling massor av gånger. Precis som många av er nämnt så är det snabba kolhydrater han dras till. Han är i princip aldrig mätt vad han än äter och börjar bli på gränsen till överviktig. I skolan äter han i princip bara knäckebröd utan något på. Anledningen till att jag känner mig elak när jag lagar olika är just det som någon av er redan nämt att han mår redan så dåligt av att vara annorlunda i skolan och jag vill inte att det ska förstärkas mer än nödvändigt. Hoppas att jag lyckats räta ut några frågetecken och återigen stort tack till er alla!

Svar på tråden Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?