Salvia77 skrev 2020-04-12 11:47:47 följande:
Jag är helt med dig i det tänket och hade verkligen, verkligen velat ha det så. Och vi har inte testat det under någon längre tid så det skulle kunna fungera. Problemet här ligger hos mig. Vi har så många strider varje dag med vår 11 åring. Det är bråk nästan från morgon till kväll. Middagarna är viktiga för mig Och jag vill att det ska vara vår trevliga stund tillsammans. De gånger vi äter mat som han inte äter, vilket ändå händer i alla fall varannan vecka så står vi inför sammanbrott som varar i timmar. Han blir fullständigt hysterisk och panikslagen och känner sig oerhört orättvist behandlad. Jag vet att han vet vilka strängar han ska spela på för vem vill som förälder bli anklagad för att inte ge sitt barn mat trots att jag vet vad som hänt så brister det hos mig där. Hans problematik gör också att inga argument biter på honom. Han låser sig helt i sina tankar och är i princip omöjlig att få på ?rätt? tankar. Han har det också väldigt tufft i skolan just nu så vi får ta mycket frustrationer här hemma. Vill inte heller att min 14 åring ska behöva stå ut med all den här draman som är.
Inser att allt jag skriver bara är ursäkter och inte till vinst för varken honom eller resten av familjen. Det kanske är detta man står inför helt enkelt. Att bita ihop och försöka ta striderna. Velar så bara om det är det bästa för vår familj just nu.
Lugn, bara lugn - ta två, eller tusen, djupa andetag.
Det som gäller - som jag tror kan fungera - är tålamod och kontinuitet.
Börja laga allsidig, varierad mat och håll fast vid det.
Detta är vad som serveras - helt lugnt och fridfullt.
Och nu kommer den verkliga utmaningen:
Om/när sonen går i bitar - låt honom göra det då. Om han skriker och gapar, ligger på golvet och vrider sig i synbara kramper, låt honom göra det.
Om han ger sig på andra familjemedlemmar får du eller din partner naturligtvis gå in och bryta, men jag får inte känslan av att det är riktigt där.
Argument kan du lämna därhän, tror jag - som du själv säger är han inte mottaglig.
Hunger däremot, det fungerar; det är instinkt, ren biologi. Det handlar om helt andra saker än logisk argumentation.
Jag tycker mig också spåra att du vill ha middagen som en trevlig stund - om du vill kan jag förklara varför, och vad baksidorna med detta kan vara.
