• Cornellia

    Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?

    Sonen är 8 år och är väldigt specifik med vad han äter. Inga diagnoser. 


    Här hemma kör vi att sonen får något han äter, vi "lagar" ofta två olika middagar. Oftast är det redan färdiglagat sen flera dagar, bara att ta fram, eller att sonen får gröt istället för det vi äter.


    För oss har det aldrig fungerat att vara "hårda" och tvinga honom att äta det vi äter, eller att bara låta honom vara utan. Han äter aldrig oavsett hur hungrig han blir. Men sen blir han ju inte superhungrig någonsin heller, eftersom om han inte äter middagen, ja då äter han ju frukost, och äter han inte lunch, då tar han igen det på mellisen. 

  • Cornellia
    Disa35 skrev 2020-04-14 09:58:30 följande:

    Det låter som om du är i samma situation som min syster, om du ursäktar att jag säger det.


    Säkert. Vet inte vilken situation din syster är i.

    Har dock läst några av dina inlägg, och kan berätta att din metod inte fungerar, iaf inte på mitt barn. I de perioder vi valt att göra så, så äter barnet bara frukost och mellis.
  • Cornellia
    Disa35 skrev 2020-04-14 10:14:28 följande:

    Hon har tre barn i åldern 4-9 år, varav ett precis nu har börjat äta.

    De andra två äter bara vissa saker, de har tillsammans en milslång lista på saker som är absolut otänkbart att stoppa i munnen.

    Men om deras mormor lagar middagen - och det är en middag, låt vara med flera olika delar - så går det plötsligt väldigt bra att äta det allra mesta som serveras. Det kan vara så att de tycker bättre om hennes mat, men det kan också vara så att de vet att med mormor är det ingen idé att krångla.


    Min son äter inte oavsett vem som serverar maten. Är den fel så äter han inte. Varken på skolan, hemma eller någon annanstans.

    Mina föräldrar tycker att vi töntar med honom, och gör som er mormor. Inte hjälper det ett dugg, han äter inte mer för det. Det enda som händer är ju att det är ett ständigt bråk hos mormor och morfar.

    Vi gav upp det där med principer i 5-6 års ålder, nu prioriterar vi lite mer friktionsfritt familjeliv, och ett barn som får i sig något annat än mackor/gröt.
  • Cornellia
    Disa35 skrev 2020-04-14 10:36:53 följande:
    Det är inte bråk hos våra föräldrar, det är enkla och klara besked; det här är vad som serveras. Det trilskades och tjurades i början, men det avtog rätt snabbt eftersom det inte hade någon effekt. Det åts ingenting i början, men det hade ingen effekt det heller - mormor och morfar fortsatte med sin måltid som om inget hade hänt. Däremot fick det jätteeffekt, i form av uppmuntran och glada tillrop, när barnen smakade på maten, tog för sig själva, vågade prova nya grejer, osv.

    Jag säger inte att det är enkelt att genomföra, för det är det inte; det kräver tid och tålamod och att man är konsekvent. Plus att man får till det där med positiv bekräftelse.
    Men själva lösningen behöver inte vara speciellt komplicerad, inte till att börja med åtminstone.

    Eller så fungerar det inte på alla barn? Jättebra att det fungerar för er, men det behöver ju inte betyda att det fungerar för alla.
    Om man hållit på i 3 år, varit konsekvent och gjort enligt alla dessa (värdelösa) tips, men ungen äter ändå inte. Någonstans måste man släppa sina poänglösa principer och se till barnets (och hela familjens!) bästa. 


    Bråken uppstår ju inte kring matsituationen, vår unge accepterar snällt att inte äta något, han bråkar inte ett dugg kring mat (om vi inte verkligen tvingar honom att äta, då bråkas det), utan efter, resten av kvällen, för att ungen är hungrig... 

  • Cornellia
    LFF skrev 2020-04-14 10:48:34 följande:
    Shit, ni höll ut så länge ändå. Mina föräldrar "gav upp" väldigt fort eftersom jag hade svultit ihjäl annars. Slutade äta när jag var ca 2 år mer än en handfull olika saker. Som tur är så hade mamma alltid mormor som backade upp henne med att "det är bättre med ensidig kost och att barnet äter än att tvinga i barnet mat med konflikter som följd". Moster och andra vuxna tyckte att mina föräldrar och mormor skämde bort mig för "det är ju bara att vänta ut henne så äter hon till slut".

    Så här i efterhand så önskar jag verkligen att vi  gett upp tidigare, men vi trodde länge att det bara var fixidé, då förskolan alltid sa att han åt såååå bra. 


    Visade sedan sig när vi började gräva i det att han åt jättebra, av vissa saker, dom saker som vi redan visste att han åt... 


    Livet blev betydligt lättare när vi bara gav upp dom där principerna.

Svar på tråden Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?