Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?

Tack för svar.

Nej jag vet inte varför jag känner mig elak. Kanske bottnar mer i min egen känsla av att ha ?misslyckats? med att lära honom att äta varierat. Vet att det inte är så men känslan finns nog där i bakom någonstans.

Men det är nog kanske så vi får gå vidare. Och fortsätta uppmuntra till att i alla fall smaka lite.

Jo det gör jag absolut. Slits hela tiden mellan familjens olika önskningar. Men det är som du påpekar inte rätt mot honom så som vi gör nu. Så på ett eller annat sätt så måste det förändras.

Tack! Ja så kan jag tänka på bra dagar. Andra dagar är det lite svårare :)

Jag är helt med dig i det tänket och hade verkligen, verkligen velat ha det så. Och vi har inte testat det under någon längre tid så det skulle kunna fungera. Problemet här ligger hos mig. Vi har så många strider varje dag med vår 11 åring. Det är bråk nästan från morgon till kväll. Middagarna är viktiga för mig Och jag vill att det ska vara vår trevliga stund tillsammans. De gånger vi äter mat som han inte äter, vilket ändå händer i alla fall varannan vecka så står vi inför sammanbrott som varar i timmar. Han blir fullständigt hysterisk och panikslagen och känner sig oerhört orättvist behandlad. Jag vet att han vet vilka strängar han ska spela på för vem vill som förälder bli anklagad för att inte ge sitt barn mat trots att jag vet vad som hänt så brister det hos mig där. Hans problematik gör också att inga argument biter på honom. Han låser sig helt i sina tankar och är i princip omöjlig att få på ?rätt? tankar. Han har det också väldigt tufft i skolan just nu så vi får ta mycket frustrationer här hemma. Vill inte heller att min 14 åring ska behöva stå ut med all den här draman som är.

Inser att allt jag skriver bara är ursäkter och inte till vinst för varken honom eller resten av familjen. Det kanske är detta man står inför helt enkelt. Att bita ihop och försöka ta striderna. Velar så bara om det är det bästa för vår familj just nu.

Stort tack för att du tar dig tid! Vet faktiskt inte varför lugna middagar är en sån stor fråga för mig. Varje söndag gör jag veckomeny och handlar inför kommande vecka och varje gång är det förknippat med samma ångest. Vilken väg ska man välja denna gång... Tar tacksamt emot allt som kan ge mig nya perspektiv i frågan.

Stort tack till alla som tagit er tiden att svara mig! Det betyder verkligen mycket att få andras infallsvinklar när man under många år bara brottats med alla tankar inom familjen. Ångesten lättade lite bara av det :) Vi hoppas att få hjälp med en dietist när utredningen väl är igång. Tror att vi fram tills dess ska ligga lite lågt med några större förändringar. Däremot måste vi laga mer varierad mat men kommer se till att det finns alternativ för 11 åringen. Känns som att det är det alternativ som kommer fungera bäst för oss alla just nu.

Tack allihop! Ni hjälpte alla till att få mig att ta ett beslut som jag känner kan fungera och som känns bra just nu. Guld värt med forum ibland!

Ok vilket engagemang! Så otroligt tacksam för alla era svar. Det ger så mycket att få lite olika perspektiv. Märker att jag behöver förtydliga mig i några saker. Han är idag ?diagnostiserad? med marginell intellektuell funktionsnedsättning med autismdragningar och blandad inlärningsstörning. Vi och skolan har misstänkt autism mycket länge. Vi sedan innan han ens var ett år. Han utreddes efter lång tid i kö på en privatklinik som senare visat sig vara mycket oseriös. BUP har haft ett par möten med oss och sonen och håller med oss och skola. Och kommer alltså utredas igen.

Jag påverkar säkerligen måltiderna med min stress. Lite därför jag önskar en plan jag känner mig trygg i.

Vi har inte anpassat oss helt efter 11-åring utan mer sett till att det alltid finns något han kan äta på matbordet. Han styr naturligtvis inte vad vi andra äter mer än att vi kanske undviker saker som luktar väldigt starkt för då kan han inte sitta med oss vid bordet. Men han har plockat bort mer och mer från kosten vilket gjort det svårare och svårare. Förr åt han rena proteiner och rena kolhydrater så länge man inte blandade ihop det. Då var det ändå lätt att anpassa. Gjorde vi exempelvis ris och någon currygryta med kyckling i så fick han kyckling och ris o.sv. men nu har plockat bort mer och mer. Kycklingen var konstigt kryddad kan det till exempel heta trots att vi ätit precis samma kyckling massor av gånger. Precis som många av er nämnt så är det snabba kolhydrater han dras till. Han är i princip aldrig mätt vad han än äter och börjar bli på gränsen till överviktig. I skolan äter han i princip bara knäckebröd utan något på. Anledningen till att jag känner mig elak när jag lagar olika är just det som någon av er redan nämt att han mår redan så dåligt av att vara annorlunda i skolan och jag vill inte att det ska förstärkas mer än nödvändigt. Hoppas att jag lyckats räta ut några frågetecken och återigen stort tack till er alla!