Vårt förhållande blev bättre efter otroheten

Hej TS,
jag har också erfarenhet av att välja gå vidare tillsammans efter otrohet.
Det har gått mer än tio år och vi har numera ett fantastiskt förhållande, jag och vi båda är lyckligare, och på alla plan är förhållandet mycket bättre än vad det någonsin var innan allt detta, trots att det var bra även dessförinnan.
Handlingarna som min partner utsatte mig och oss för har jag aldrig förlåtit men jag och vi har ändå lyckats gå vidare som lyckligare människor i livet och i ett lyckligare förhållande.

Efter katastrofen klarade vi ändå på något sätt, trots att det stormade, kommunicera med varandra och konstatera att vi egentligen älskade varandra.
Min partner var mycket ångerfull, var den som var mest drivande, tog de starkaste initiativen, att vi skulle utreda alla möjligheter innan vi fattade livsavgörande beslut.
Man skulle kunna säga att efter att vi passerat förnekelsefasen och alla försök att skylla ifrån sig, alla bortförklaringar, så lade sig min partner platt, var djupt ångerfull och ville försöka göra allt, att villkorslöst göra allt, för att försöka utröna om vi skulle ha möjligheter gå vidare tillsammans.
Min partners villkorslöshet, djupa ärliga ånger, starka drivkraft att återuppbygga allt som gått förlorat gjorde att jag åtminstone var beredd undersöka möjligheterna innan jag skulle fatta det avgörande beslutet.

Vår egen ömsesidiga drivkraft var grunden. 
Dessutom en för oss värdefull del var att vi valde att gå i terapi, såväl som par som enskilt. Kommunens familjeterapi låg närmast till hands och gav kanske något positivt i början. Men senare sökte och hittade vi terapeuter som vi tyckte passade mycket bättre för oss.
Det kostade oss en del pengar men vi var överens om att det i vart fall även ekonomiskt kostade bra mycket mindre än att skilja sig.
För mig var en viktig del att jag fick verktyg att gå vidare utan att jag måste känna mig tvingad att förlåta min partners handlingar.
Det viktigaste för min partner, och för oss, var att den fick möjlighet komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna till sitt val att vara otrogen. Orsakerna visade sig vara helt andra än vad min partner från början försökte skylla på och de var helt annorlunda än de orsaker jag trodde att det var.
Därefter började min partner en utveckling mot att se annorlunda på sig själv, på mig, på vårt förhållande och på livet i stort.
När min partner fick komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna och fick börja bearbeta sina egna problem så började allt väldigt snart att reda ut sig för oss.
Så småningom gjorde allt detta att det byggdes upp en grund för att återupprätta förtroendet och för att skapa en mycket starkare tillit och ett mycket djupare förtroende än vad jag tidigare hade kunnat känna.
En viktig del för mig själv var att jag kunde komma tillrätta med och börja arbeta bort den svartsjuka och avundsjuka som jag tidigare hade känt.
Båda, var och en för sig, blev mycket bättre människor, så mycket klokare och mera upplysta, kanske framförallt mera upplyst om sig själv som person.

De handlingar som min partner gjorde har jag aldrig förlåtit. Men aldrig att de där handlingarna ska få definiera mig och påverka mitt liv. Handlingarna i sig har ju på inget sätt påverkat mig, jag har liksom inte förlorat en hand eller ens ett finger. Efter att jag kommit tillrätta med känslorna så går ju mitt eget liv vidare helt opåverkat, på precis samma sätt oavsett om dessa handlingar hade blivit utförda eller ej.

Med tiden och i terapi har jag t ex verkligen förstått att jag älskar min partner till 80%. De övriga 20% har jag lärt mig acceptera och i hög grad att strunta i. Det är de där 80% som jag tycker är fantastiska, på dessa fokuserar jag, dessa vill jag för allt i världen aldrig gå miste om. Därför låter jag inte min partners sämsta 20% styra mig, styra mitt liv eller styra vårt förhållande.
Självklart kan jag ibland störa mig ett ögonblick på något i dessa 20% men jag har mina verktyg att ta till och aldrig att jag skulle låta denna lilla del ta överhanden så att de skulle riskera att jag gick miste om de bästa 80%.
Jag är också mycket lycklig för att min partner älskar mig till 80%, trots att jag vet att jag har 20% som kanske inte alls är lika lätt att älska... 
En annan sak är att jag har lärt mig uppskatta min partners olikheter och att åtminstone acceptera de saker som avviker från mig själv. Vi har helt olika kärlekens språk och det är väl en av orsakerna till att vi attraheras av varandra. För om sanningen ska fram så skulle jag aldrig vilja vara tillsammans med någon som är som jag.

Oj, jag skulle kunna skriva minst tio gånger mer, men jag väljer sätt punkt här, hoppas det kan vara till någon nytta.

Jag tycker du väljer att vara elak och att du väljer att medvetet dra negativa slutsatser.
Jag har läst Sagoflickans inlägg men jag drar inte alls samma slutsatser som du!

Nej, det är inte jag 
(om det inte var i någon gammal tråd som jag har lyckats glömma bort..?).

Jag föredrar oftast vara anonym i den här typen av trådar för det finns några speciella personer i forumet som verkligen lägger energi på att nedvärdera och göra personliga påhopp på sådana som har lyckats bra med att gå vidare efter otrohet.

Om du anonym (man) är samma medlem som anonym (jaha) så tänker jag bemöta dig lika.
Jag har varit aktiv i FL:s forum av och till i mer än tio år och det finns bara en enda gång och en enda medlem där jag tvingats ta beslutet att inte fortsätta diskutera.
Detta för att inte förstöra för TS och andra i tråden.
Dock har jag aldrig tyckt att vare sig du eller någon annan ska lämna någon tråd, det är lögn från din sida.

Med alla andra, även de som har ifrågasatt mina argument, har jag alltid valt att sakligt svara och diskutera.
Men om du är samma så väljer jag att avstå från att diskutera med dig. Jag tar ansvar för att du och jag inte ska förstöra tråden för TS och andra. 

TS och alla andra är dock mycket välkomna att fråga, diskutera och argumentera så ska jag gärna försöka svara efter min bästa förmåga.

Ja, jag är samma och har inte ens försökt dölja det genom att ändra texten. Helt öppen och helt ok med detta.
Jag föredrar oftast vara anonym i den här typen av trådar för det finns några speciella personer i forumet som verkligen lägger energi på att nedvärdera och göra personliga påhopp på sådana som har lyckats bra med att gå vidare efter otrohet.

Otrohet är inte så dåligt. Trohet i överdrift är värre (hävdade redan Nils Kjaer på sin tid)

TS och alla andra är dock mycket välkomna, även de som har ifrågasatt mina argument. Jag har alltid försökt att sakligt svara och diskutera, efter min bästa förmåga.

Vad är det, menar du, som de inte håller med mig om?
Att detta gamla citat skrevs av Nils Kjaer?

Eller håller de inte med mig om att mitt val som jag har beskrivit i mitt tidigare inlägg, var rätt val för mig?
I mitt tidigare inlägg använde jag visserligen inte ordet trauma men jag beskrev det som katastrof och jag beskrev mina och våra svårigheter och problem. Men i vad menar du att de inte håller med mig?

Eller håller inte med mig om att TS och alla andra (förutom angiven) är välkomna?

Eller vad är det som du menar att de inte håller med mig om???

Ja men du måste väl ändå kunna läsa och förstå att det inte är jag som påstår detta,
utan det är bara ett citat av den kända författaren Nils Kjaer, från någonstans omkring år 1900!

Jag förstår att det blev ett litet missförstånd där.
Men välkommen om du vill framföra något eller fråga om något som gäller det jag har skrivit i tråden?

Ber om överseende om det inte var tillräckligt tydligt för dig. Ett missförstånd som trots allt är ganska oförargligt i sammanhanget.

Jag vet inte hur du kan göra dig till tals för de flesta bedragna men trots det så säger jag inte alls emot dig.

Läs gärna mitt inlägg #13 som är mitt seriösa försök att besvara TS,
diskutera gärna mitt inlägg och välkommen med frågor eller invändningar.
För att få till en vettig diskussion hoppas jag att du vill försöka att skilja på sak och person?

Det har jag redan svarat på.

Otroheten var självfallet inte bra för vårt dåvarande förhållande, jag har ju själv t ex använt ordet katastrof.

Min uppfattning är att om det inte hade hänt, om vi inte hade gått igenom den gemensamma utvecklingen, och bådas våra personliga individuella utvecklingar, som vi sedan gjorde så hade vi inte varit lika lyckliga och inte haft det fantastiska förhållandet som vi har idag.

Efter eget val har jag bestämt mig för att jag vill inte vara en person som går omkring och ångrar saker, så det gör jag inte och inte heller ägnar jag mig åt ältande.

Vet inte om du frågar mig?
Om du läst mina inlägg så framgår att jag inte har förlåtit, utan jag har valt andra verktyg för att lägga det bakom mig och gå vidare i livet som en lycklig människa. Den händelsen definierar inte mig som person, ligger långt bakom mig och har ingen betydelse i mitt liv.
Kärlek och en hel del andra positiva aspekter är sådant som har stor betydelse i mitt liv.

För mig är det ingen fråga alls. Jag förstår inte varför jag skulle ställa mig den frågan, vad skulle vara syftet? Vad skulle svaren innebära och vad positivt skulle det kunna medföra, oavsett om svaret är ja eller nej?
För mig personligen är det en helt ointressant frågeställning och svaret kan inte ge mig någonting.

Du som ställer frågan, "miljonerkronorsfrågan", på vilket sätt anser du den vara relevant? Vad skulle det ge dig att få ställa frågan och vad skulle du få ut av svaret?
Kanske du tänker typ att det ska vara rättvist, om du förlåter så måste också den andre förlåta, annars blir det inte rättvist?
Kan det ligga något i denna min tolkning?

Jag bryr mig inte särskilt mycket om att lägga energi på vad som eventuellt är rättvist eller orättvist. Jag konstaterar bara att världen inte är rättvis men att det är inget som jag låter påverka mitt liv eller mitt mående. Jag tycker att jag har det väldigt bra, om någon annan har det ännu bättre på någon punkt så är jag glad för hans eller hennes skull.
Men det här hänger kanske delvis ihop med att jag sedan lång tid tillbaka aldrig låter avundsjuka eller svartsjuka påverka mig eller vårt liv.

Det är dina tråkiga tolkningar, ditt sätt att se på livet och kärleken och det är den inställning som du själv väljer att ha.
Allt det där får stå för dig.

Jag kan inte finna något samband mellan dina egna negativa tolkningar och det som jag har skrivit.
Inget i dina val av negativa tolkningar har för mig något som helst samband med mig, inget samband med att jag hellre väljer kärleken och inget samband med mitt sätt att leva mitt liv.
Du gör självfallet ditt eget val och jag önskar dig lycka till.