Vilka 5 saker är viktigast för dig i valet av partner?

Nu tar jag inte med uppenbara saker, som att han inte får vara missbrukare, kvinnomisshandlare eller pedofil, OK?!

Då säger jag:

1. Han måste sköta sin hygien och sin yttre framtoning, d.s.v. han får inte slarva med dusch, tandborstning, tvätt av snoppen. Han får inte vara för överviktig, och han måste bära hela, rena och passande kläder. Jag bryr mig inte om mode och märken, men han får inte ha t.ex. hängande byxor, tröjor med hål under armarna eller för liten kostym. Inte heller får han gå i mys- eller fritidskläder jämt. 

2. Han måste vara minst lika lång som jag, helst 5-10 cm längre

3. Han måste ha ett manligt utseende, en manlig framtoning, ett manligt jobb och manliga intressen. Ingenjör eller industriarbetare spelar ingen roll - men han får inte vara frisör eller postkassörska! Han får gärna vara intresserad av t.ex. motorer, militär, jakt eller fiske. Vill jag prata om feminina saker, så har jag mina väninnor till det. 

4. Han måste vara händig samt få saker gjorda. Får inte bli som med min exman att det aldrig blev av att borra upp en hylla eller fixa en kran, utan jag till slut blev tvungen att göra det själv

5. Han måste vara både intelligent och allmänbildad över genomsnittet. Jag vill inte ha någon som inte vet hur samhället fungerar, som inte bryr sig ett dugg om politik, eller som det inte går att prata med om de flesta saker i världen på en åtminstone grundläggande nivå.  

Kom på två saker till (då blir det sju, men de måste med): 

6. Ursprung. Detta är så självklart att jag inte ens skrev det förut. Skulle inte kunna vara tillsammans med någon som inte hade nord-/västeuropeiskt ursprung och utseende

7. Barnfrågan. Mina barn är 18-21 år, d.v.s. i det närmaste vuxna och flygfärdiga. Jag är för gammal för att få fler av rent biologiska skäl, och jag skulle inte vilja ha fler även om det var möjligt. En ny man måste därför ha de barn han vill ha, och vara nöjd med det. I idealfallet har han vuxna barn, eller i alla fall tonåringar som inte kommer att bo hemma så många år till. Jag känner absolut inte för att börja om med att ta hand om någon annans små/yngre barn - jag orkar inte det! Jag vill ha lite av det goda i livet nu i 50-årsåldern, som resor på tu man hand och goda middagar - inte passa barn eller ta hänsyn till vad som är barnvänligt, när jag t.ex. väljer semestermål.