Vad tycker ni om den här föräldern?

Jag hade inte tillåtit det. Har själv haft liknande uppväxt (utomlands). Såg hur min mor behandlade mina syskonbarn på liknande sätt och har aldrig lämnat mina barn själva med sina morföräldrar för att jag inte vill att mina barn ska bli behandlade på detta sätt.

Usch, jag får ont i magen av att läsa detta. Är själv uppväxt med en del ?hårdhäntor? som att en förälder tagit tag i mig väldigt hårt, slitit i mig vårdslöst och sånna saker. En enstaka gång blev jag örfilad, i tonåren när jag och föräldern bråkade. Fast fick en ordentlig ursäkt efteråt och hen hade genuin ångest över det. Ändå får jag för mig att jag haft en väldigt bra uppväxt, om man jämför med många andra. Det är väl när man hör om det från en annan familj såhär som det inte känns helt ok. Och scenariot du beskriver känns helt oacceptabelt. Nej, hen hade aldrig fått passa mina barn.

Behövde knappt läsa fjärde meningen förrän jag kände att den här människan är en jävla idiot som inte ska ha barn. Än mindre vara barnvakt åt någon annans barn. Aldrig i livet!

Ja, jag tror det är en risk för oss som varit våldsutsatta som barn att vi tappar perspektivet för vad som är normalt. Jag kan också tänka att min barndom var ganska bra för jag blev inte lika mycket slagen som en del andra.

Förbud mot barnaga infördes 1979 i Sverige.
Det är aldrig befogat att misshandla ett barn.
Mina föräldrar agade inte mig innan 79 bara för att de var tillåtet inte heller slutade de vuxna som misshandlade barn att göra det bara för att det kom en ny lag.
Normer och lagar tar tid att ändra, tänk tex bilbälte, cykelhjälm och smuggelsprit/hembränning.
Har du eller någon i din närhet blivit utsatt?
Finns möjlighet att fråga om Personen ifråga själv tyckte den gjorde fel?

Tycker att det är väldigt illa och barnet borde inte behöva växa upp med något sånt alls. Tycker en gång av något av det du nämnde var en gång för mycket. Det är aldrig okej at misshandla sitt barn. Finns inga förmildrande omständigheter då det är okej.

Själv uppväxt under liknande förhållanden av ena föräldern. Morföräldrarna har fått sitta barnvakt men har alltid varit extra observant. De har skött sig. Alltid varit supersnälla.Tror inte det är lika stor påfrestning att sitta barnvakt någon enstaka timme när allt är frid och fröjd. Dessutom är det större krav idag på att behandla barn väl. Skulle de visat minsta tendens att tappa humöret och gå över några gränser så skulle jag stoppat det.

Det är mycket illa. Sker det vid ett enda tillfälle så kan det finnas förmildrande omständigheter (exempel: chockad och livrädd förälder som i panik smäller till barnet på fingrarna precis efter det att barnet sprungit ut i gatan och nästan blivit påkört), men här finns det inga som helst ursäkter. Hade det varit min förälder så hade jag - hoppas jag i alla fall - brutit kontakten.

Jag förstår inte riktigt din poäng. Det är ju just för att det borde ha en viss normerande effekt att leva i ett samhälle där barnaga är förbjudet sedan ett antal år tillbaka som jag nämner det i min trådstart.

Det är aldrig befogat att misshandla ett barn. Men jag skulle ha lättare att förstå om en förälder på 50-talet inte förstod bättre än någon som blev förälder gott och väl efter antiaga-lagen och sedan fortsätter att aga sina barn i decennium.

Möjlighet att fråga finns, men jag är inte så intresserad av svaret.

Detta med att spotta på och att brotta ner eller lägga något över ansiktet är ju hemskt! Man kan ju tänka sig själv bara, och då är man ändå vuxen.

Nej den skulle självklart inte få vara barnvakt!