Vem kontaktar man/vart börjar man?

Ingen. Det där är deras privatliv som du inte har med att göra. Om du umgås med den "bra" föräldern kan du tipsa om att han/hon måste säga åt barnet att inte agera mellanhand och springa med meddelanden. I övrigt ska du låta det vara.

För övrigt, det finns ingen du skulle kunna kontakta om det här heller, om du tänker någon slags myndighet, bara föräldrarna själv. Ring gärna den där "dåliga" föräldern och lufta din oro!

Jo men barnet mår inte bra av detta. Och vänds tyvärr emot den andre föräldern, pga allt den andre föräldern säger.

Jag har varit det där barnet. Du skall absolut ringa någonstans! Den lilla flickan utsätts för psykisk misshandel av sin ena förälder, och hon kommer att få men för livet om ingen låter henne slippa detta! Tyvärr vet jag inte vart du kan ringa, men jag bara önskar att jag själv hade haft någon som dig när jag var liten och utsatt! Tack för att du bryr dig <3

Vi växte med upp sådär. Helt sjukt. Man vill ju båda föräldrarnas väl. Och tjaffset blir viktigare för de vuxna än barnens välbefinnande. Tycker du ska spela in saker barnet säger och sen ansöka om egen vårdnad. Den yngsta av oss ljuger mycket än idag som vuxen. Medans själv gjorde man sig illa och den andra träffa enbart dåliga partners och trodde en lång tid att det var normalt. Fint av dig att bry dig ts. Uppenbarligen klarar inte den ena föräldern ansvaret för sitt barn. Den föräldern bör söka hjälp. Det är inte det minsta modigt att använda barn som redskap för sin andra egna psykiska fel

Ja det fattar ju vem som helst men det enda du kommer att göra är att förstöra hennes liv ännu mer om du skulle börja försöka blanda in några myndigheter eller liknande.

Om du bryr dig på riktigt borde du som sagt prata med föräldrarna, om du vågar. Men som sagt, det där är inget du har med att göra egentligen och du kan förvänta dig att det är responsen du kommer få från de vuxna också.

Det bästa för barnet är att någon tar föräldern i örat och vrider om hårt! Men självklart inte när barnet är i närheten. Sen kan man ju undra om föräldern får psykbeyt emellanåt också. D var ju inte så kul o höra när den ena låste in sig i badrummet och slog sig själv. Kan tänka mig att ett ensamt barn är mer utsatt än vad vi var fast vi fick stryk dagligen av psykkärringen. Vi hade ju iallafall varandra vi barn. Det var några i våran omgivning som faktiskt reagerade. Vilket föräldern såg till att man bröt kontakten med. Fick även byta skola då sanningen kom fram lite grann där, allt för att föräldern hade rätt att göra vad den ville med sina barn, enligt den själv.

Antar att du är en liknande kärring. Sluta blanda in barnet/barnen, beter dig vuxet och sök hjälp för dina psykiska problem!

Det är socialtjänsten man kontaktar när man känner oro för ett barn.

Har du ens följt tråden?? Jag är varken TS eller någon av de nämnda föräldrarna.

Har heller aldrig uppger att du är ts eller just de föräldrarna som ts syftar på.

Så varför säger du åt MIG att inte lägga mig i barnet?? Jag känner inte ens familjen det handlar om!

Eller rättare sagt, varför säger du åt mig att sluta blanda in barnet?? Mina råd har inte involverat någon som helst kontakt med barnet i fråga!

Gör en orosanmälan. Om socialtjänsten gör en utredning kommer du inte att få veta. De kommer heller inte uppge att du kontaktat dem. Det kan vara så att fler ser detta problem och det tillslut leder till en utredning.

Den som står på sidan om kan inte göra så mycket. Det du beskriver är knappast skäl för en orosanmälan, i synnerhet om den andra föräldern inte vill göra en. Familjerätten skulle kunna vara en väg att gå, men det måste vara någon av föräldrarna som kontaktar dem.

Sedan undrar jag vad är det för chattkonversationer och samtal som åttaåringen utsätts för? Måste verkligen föräldrarna ha så många dramatiska samtal efter så många år som separerade?

Det är förstås käpprätt åt helvete fel att en förälder sitter och läser upp konvos som aldrig var menade för ett barn men här tänker jag att den andra föräldern kan skademinimera en hel del. Berätta inget för föräldern som inte är absolut nödvändigt. Låt inte den andra föräldern provocera fram bråk utan svara bara kortfattat och neutralt. Överväg att själv berätta saker först för åttaåringen (om det är något som i längden kommer vara omöjligt att dölja för den andra föräldern).

Jag kan säga att det finns folk till allt! Känner ett par, de skildes för sju år sedan. Mannen flyttade ihop med en tjej för flera år sedan och förlovade sig. Han håller fortfarande på att trakassera sitt ex med allt från aggressiva utbrott till sexuella förslag. Han åker förbi hennes hem ibland och skickar sms där han undrar var hon är om han inte ser bilen, och liknande saker.

Ja, det var precis därför jag undrade varför det var så problematiskt att åttaåringen tog del av vad den ena föräldern skriver/säger till den andra.

Jag känner till ett liknande fall där pappan betedde sig som ett as och mamman använde barnen som terapeuter. Så klart horribelt dåligt av mamman men hade pappan betett sig någorlunda normalt hade han inte behövt bekymra sig över vad som kom till barnens kännedom.