Vem kontaktar man/vart börjar man?

Den som står på sidan om kan inte göra så mycket. Det du beskriver är knappast skäl för en orosanmälan, i synnerhet om den andra föräldern inte vill göra en. Familjerätten skulle kunna vara en väg att gå, men det måste vara någon av föräldrarna som kontaktar dem.

Sedan undrar jag vad är det för chattkonversationer och samtal som åttaåringen utsätts för? Måste verkligen föräldrarna ha så många dramatiska samtal efter så många år som separerade?

Det är förstås käpprätt åt helvete fel att en förälder sitter och läser upp konvos som aldrig var menade för ett barn men här tänker jag att den andra föräldern kan skademinimera en hel del. Berätta inget för föräldern som inte är absolut nödvändigt. Låt inte den andra föräldern provocera fram bråk utan svara bara kortfattat och neutralt. Överväg att själv berätta saker först för åttaåringen (om det är något som i längden kommer vara omöjligt att dölja för den andra föräldern).

Ja, det var precis därför jag undrade varför det var så problematiskt att åttaåringen tog del av vad den ena föräldern skriver/säger till den andra.

Jag känner till ett liknande fall där pappan betedde sig som ett as och mamman använde barnen som terapeuter. Så klart horribelt dåligt av mamman men hade pappan betett sig någorlunda normalt hade han inte behövt bekymra sig över vad som kom till barnens kännedom.