Oro

Studier visar att barn klart mår bäst av att bo med båda föräldrarna, även om dessa inte älskar varandra längre så länge man inte har en massa bråk osv. Det finns lösningar!

Här kan du läsa om riskerna med skilsmässa, hur det kan påverka barn: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6313686/

Det pratas om allt från högre risk för depressioner till sämre skolresultat. Helt enkelt ett sämre psykiskt mående i stort eller smått.

Det går aldrig att säga att ett barn inte påverkas av en skilsmässa, för det gör det, även om det utåt sett verkar må bra. Man måste nämligen inte må jättedåligt för att påverkas av det. Så tyvärr finns risken att ni förstör deras barndom, faktiskt skulle jag säga att det garanterat är så, för barnen kommer att behöva dela upp sin tid mellan er vuxna, hur ni än väljer att lösa det. Hela deras liv rivs upp och ja, de kommer vänja sig, hur hälsosamt nu det är.

Mina barn var inte såå små, men jag har några tips ändå:

Kolla om ni kan bo så nära varandra som möjligt. Då kan ni kanske båda se barnen varje dag. När mitt ex och jag separerade, så var barnen ibland en stund hos mig efter skolan, när de egentligen var hos pappa, för att jag var hemma tidigare. Eller så lekte de med en kompis i närheten och tittade förbi hos mig. Det blir lättare och mer naturligt då, om man bor ganska nära varandra. Det var två kilometer i vårt fall. 

Räkna med att ni måste vara båda involverade så gott som varje dag, framför allt i början. Om barnen t.ex. vill att mamma läser god natt saga, trots att de är hos pappa, så kan man kanske göra det i början. Eller att de har glömt en leksak hos den andra föräldern - åk dit med den! Allt för att de inte ska behöva känna att de mister något. Men då menar jag förstås i början, några månader, kanske ett halvt år. Sedan bör man försöka att komma in i rutiner, förutom att veckovis kan vara lite väl långt för en 3-åring. Förutom om ni lyckas ses en liten stund varje dag på något sätt. Även digitalt kan man ju fundera på.... Men jag tror det är väldigt viktigt att ge barnen så mycket trygghet som möjligt i början, så att de märker att det inte är så farligt och blir trygga i den nya situationen. 

Var inte heller för ängstlig, barn märker ju om du är orolig. Det behöver inte vara en stor grej för dem, allt hänger på att de inte förlorar mycket i det där. Om de har båda föräldrar och ser dem regelbundet och kan alltid nå dem, så bör det inte vara något farligt för barnen.

Halva tiden behöver inte betyda varannan vecka, man kan fördela tiden på andra sätt. Ett alternativ är att barnen är med mamman mån-tisdag, med pappan ons-torsdag, med mamman fred-söndag ena veckan och sen tvärtom andra veckan, då blir det max 3 dagar i sträck borta från föräldern. Ett annat alternativ är att barnen är med mamman mån-tisdag varje vecka och med pappan ons-torsdag varje vecka och sedan varannan helg, då blir det max 5 dagar i sträck borta från föräldern.

Nej det kommer troligtvis bli 2, 2, 3 först. Sen om man övergår till varannan vecka behöver det ju inte innebära att man inte ses alla när det är den andra förälderns vecka. Jag bara hoppas vi kan komma överens för barnens skull. Just nu är allt väldigt infekterat då han har valt att gå vidare med en annan kvinna. Jag hoppas innerligt att vi ser på barnens bästa på samma sätt. Annars får jag trösta mig med att dom alltid kommer få minst 100% av mig iallafall den tiden dom är hos mig.

Jag håller helt med, tycker folk ska gå i terapi och acceptera att dom inte har fjärilar i magen eller tycker att partnern är deras ideal. Gjort är gjort när man skaffat barn. Ha hellre diskreta affärer, jobba på äktenskapet, stanna kvar.

Min farmor och farfar var väldigt omaka men höll ihop, med skilda sovrum och allt, gnabbandes. Dom var ändå lyckliga som äldre, trots att farmor anförtrodde sig om fd kärlekar hon ännu tänkte på. Farfar var hennes klippa de sista 20 åren och dom höll ihop in i det sista. Tror mina föräldrar ångrar att dom skiljde sig, särskilt min pappa.