Sorg efter min Hund
För drygt 1 vecka sen somnade min älskade hund in och saknaden är enorm. Hade veterinär tid för undersökning och vid den framkom det att min lilla skulle behöva två operationer för att få ett drägligt liv, jag sa då till veterinären om det inte var lika bra att han fick somna in (han var 13 år) och veterinären sa att det vore nog det bästa för honom då frågade jag när det kunde ske och hon sa att det kan ske nu då bröt jag ihop och tänkte att här är jag med min glada hund, jag gick ut med honom för att sen gå in igen då fick han den lugnade sprutan och en liten filt lades på golvet där satt jag mej, under några minuter gick han omkring i rummet och sen kallade jag på honom och då satte han sig vid mina knän och bara en liten stund senare la han sig ner och andades lite konstigt. Veterinären kom tillbaka efter ca 15 min och satte då en kanyl och gav honom det blå medlet så somnade han in, jag pratade, klappade honom och grät så han blev blöt. Det hela var inte dramatiskt men oerhört svårt.
Nu när det gått drygt en vecka har jag så dåligt samvete att jag inte lät honom bli opererad istället, och det känns som jag har tagit hans liv, det är så tyst och tomt utan honom och jag är ärligt rädd för att förlora mitt förnuft och bli totalt knäpp, har overklighetskänslor, sover dåligt och orkar inte äta så mycket, har dom senaste dagarna tvingat mej att gå ut och gå då får jag mjölksyra i benen nästan med en gång och det kanske låter knepigt men jag pratar fortfarande med honom som att han är bredvid mej.
Ångrar mej och önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan samtidigt är jag tillfreds med att han slapp lida.
Hoppas verkligen dikten regnbågsbron stämmer så vi träffas igen,
nu blir det en promenad och dom känns konstiga när inte plutten är med.