• Fri 24 Apr 2020 21:33
    441 visningar
    4 svar
    4
    441

    Utredning

    Hej! Detta är en rätt lång text, jag har bestämt mig att en gång för alla kunna få rätt hjälp så jag skulle vara oerhört tacksam om någon vänlig och hjälpsam själ skulle vilja sträcka ut en liten hand.

    Jag har sedan några år tillbaka velat gjort en utredning men känt en ångest att ta tag i det då det är enklare att bara försöka leva på. Jag har de perioder då det blir ohållbart då jag djupdyker mig ned i diagnoser och annan psykisk ohälsa. Dessa är väldigt jobbiga perioder eftersom jag intalar mig själv att jag har en viss psykisk sjukdom, personlighetsstörning eller diagnos. Har nästan haft allting och får då en liten kort manisk period då jag läser mig in på och utgår mitt liv från den intalade diagnosen. Jag har gått i KBT- terapi som då mest var inriktad till en jobbrelaterad stress så kände att jag endast skrapade på ytan av mina problem. I samband med detta så ville jag prata med en psykolog för att kunna göra en utredning för att jag var fast besluten att göra en ADHD- utredning. Psykologen på den vårdcentralen var nästan lite dömande och ville inte göra en utredning på mig för att hen ansåg det inte skulle göra mig gott. Hen skickade dock iväg en remiss till psykiatrin och den var väl utförlig då jag fick läsa den när den kom tillbaka till mig. Psykiatrin nekade dock mig att få göra en fullständig utredning då de ansåg att jag inte hade tillräckliga problem. Jag antar att de prioriterar de fall som inte har en ytligt fungerande vardag.

    Nu har jag lagt detta ett år på is och det är väl främst ADD/ADHD som känns relevant att göra en utredning för. Även om jag har jobb, studier, bostad, vänner och en bra fysisk hälsa (Utåt sätt lever jag ett fungerande liv) så präglas min vardag av social fobi, ångest, oro, sömnproblem och relationsproblem och i vissa perioder en uppgivenhet, depression, droganvändande och självmordstankar. Vet inte hur länge jag orkar hålla upp min fasad och jag brottas ofta med tankar om vem jag egentligen är vilket tär på mitt psyke och välmående. 

    Jag har tänkt att skicka in en egen remiss till psykiatrin för att formulera mig lite tydligare om min vardag. Har ingen erfarenhet av detta och känner att det är ett stort steg. Någon som har tips inom detta område? Jag funderar också på hur ärlig jag kan vara och om mina självmordstankar och drogbrukande kan komma att bli till min nackdel i framtiden. 

    Tack för att du tog dig tid att läsa!

  • Svar på tråden Utredning
  • Fri 22 May 2020 22:16
    #1

    Puffar denna tråd, skulle vara oerhört tacksam för lite tips. Glad

  • Anonym (C)
    Fri 22 May 2020 22:44
    #2

    Jag har inga råd att ge men är nyfiken på vilka vägar du har hittat för att få göra en utredning, och har du teorier om vilka diagnoser du ev har som du vill utreda?

    Jag tror spontant det är dumt att nämna något om drogmissbruk i kontakten med sjukvården. Dels för att du inte ska bli stämplad som drogmissbrukare, och dels för att man tyvärr blir så enkelspårig så fort droger finns med i bilden i Sverige - istället för att kunna se drogbrukets roll i ditt mående på ett objektivt och sansat sätt, kommer samtliga dina problem att bara hänföras till drogbruket som då blir syndabock till allt. Så håll tyst om den lilla detaljen - tyvärr, eftersom drogbruket kanske snarare är symtom på dåligt mående och kanske självmedicinering och det vore en viktig detalj för läkaren att få veta men sånt måste mörkas tyvärr. Särskilt om du har barn, annars kommer orosanmälan och problem med soc som ett brev på posten.

  • Fri 22 May 2020 23:05
    #3

    Hej och tack för svar! Om jag förstår dig rätt med din första fråga så är svaret att jag aldrig fick göra en utredning. Jag har blivit tipsad av ett fåtal människor att försöka göra en utredning. Det jag gjorde, som jag beskrev var att prata med en läkare på vårdcentralen som skrev en remiss till psykiatrin. 

    Det mest relevanta är ADD/ADHD men kan också relatera till Borderline (emotionell instabil personlighetsstörning, Asperger, Bipolaritet. Det kan också vara så enkelt som att det är en dålig självkänsla och oro i kombination med en högkänslig personlighet. Jag har många frågor om mig själv och stundtals så brinner det i huvudet på mig när jag försöker diagnostisera mig själv. Jag skulle ha behövt prata med någon redan som tonåring, att försöka hjälpa sig själv har både gjort mig lite visare men också satt käppar i hjulet för min personliga utveckling. 

  • Anonym (C)
    Fri 22 May 2020 23:40
    #4

    Tycker det är jättebra att du tar tag i utredningen själv om du vill att den sks bli av. Jag tror du kan ha nytta av att försöka formulera för dig själv vilka problem du själv tycker att du har. Tänk inte diagnoser utan beskriv dig själv, hur ditt liv ser ut och de besvär du har t.ex social fobi, depression, ångest. Skriv ner det och ta med dig till mötet med psykologen så har ni en bra utgångspunkt att börja nysta i. Hoppas det går bra för dig!

Svar på tråden Utredning