Ja de kan ju vara så att hon faktiskt ångrar sig. Har kommit på att hon älskar dig och vill ha dig tillbaka.
Säger inte att otrohet är rätt. Har ingen åsikt i huruvida du ska förlåta henne eller inte. Men hon kan ju fortfarande genuint ångra sig oavsett hur fel hon än gjort.
Men det spelar ju ingen roll om hon ångrar sig. Ett för de flestas fel/svek är gjort och det går inte att göra ogjort.
Hade hon älskat TS tillröäckligt mycket så hade hon inte riskerat förlora honom genom att vara otrogen. Så ditt antagande är ganska långsäkt, eller så har du en udda definition av kärlek.
Oj, förlåt att jag skrev som jag gjorde...
Ser inte någonstans att ts funderar på att ge en ny chans. Han har slängt ut henne och undrar varför hon håller på som hon gör.
Det min fundering är...Varför ge en ny chans? Hon har ju redan missbrukat deras förhållande en gång. Inget håller dom tillsammans...Inga barn, vad vi vet...Hans lägenhet (inte delad). Alltså inget som håller dom samman som inte ts kan få bättre någon annanstans. Räcker liksom inte att hon kommit på andra tankar och helt plötsligt kommit på att..."Oj, har jag svikit min pojkvän???", eller?
Förresten svarar du på din egen frpåga i din sista mening. Oavsett vad personen känner så är ju agerande fel och det enda jag bryr mig om är agerandet och inte vad personen tänkte eller kände under sitt agerande.
Jodå, livet är precis så svart eller vit om man utgår ifrån handlingar. För handlingar är ganska ofta svarta eller vita. Om man istället utgår ifrån människors borförklaringar och dåliga ursäkter så blir det såklart mycket mer förggrannt och komplicerat.
Personligen föredrar jag att bedömma människor efter vad de gör och inte deras ursäkter för vad de gör. Så när en person beter sig sig som ett arsel men påstår sig vara jättesnäll så utgår jag ifrån handlingarna och bedömmer att personen förmomidliegen är ett arsel och någon jag måt bäst utan
Japp men det är inte vilka anledningar, ursäkter och avsikter personen har som påvekar mig utan personens handlingar alltsp skiter jag högaktingsfullt i vad personen har för ursäkter utan utgår enbart ifrån vad personen gör.
EN handling är allt som spelar någon roll för mig när det gäler svek och lögner för det säger mig att personen inte går att lita på och det är allt jag behöver veta. För det spelar ingen roll om personen har andra bra sidor, är hon/han falsk så går det inte ha ett förhållande med personen. Varför slösa bort tid och energi på att försöka förstå sig på idioter när man bara kan gå vidare och omge sig med trevligare människor?
Oavsett vad personen kände eller tänkte så var det hon gjorde fel. Och om man går efter handlingar och inte bortförklaringar och ursäkter så kvittar det ju vad personen kände och tänkte, fel var det oavsett och man vill ju givetvis inte leva med någon som säger en sak men gör något annat för en sån person är falsk.
Och som sagt vad spela känslorna för roll om handlingarna suger?
Hon kan väl älska bäst hon vill så länge hon väljer att bete sig som as så spelar ju inte det någon roll.
Om hon sen ångrar sig spelar heller ingen roll för genom sina handlingar har hon redan visat vad hon går för.
Nej det finns inga "bra" anledningar till otrohet. Det finns säker massor med löjliga ursäkter och förklaringar för varför man gjorde så men hur man än vrider och vänder på det så hade man ett val och man valde att vara otroge. Det kan inge förklaring i världen ta bort.
Varför det allt det är den som är otrogen som får skulden, enkelt. För att vara en dåligt partner är något som sker öppet och ger dig chansen att välja om du vill vara kvar eller inte. Medan otrohet är ett fegt sätt att förhindra sin partner att göra ett val. Väldigt stor skillnad. Dessutom har den som är otrogen flera val men väljer att vara otrogen och det kan man aldrig skylla på någon annan. Alla ansvarar alltid för sina val oavsett omständigheter.
Har du en dålig partner så kan du alltid dra, det är upp till dig, har du en otrogen partner så kan du bli lurad och manipulerad i många år och du har ingen chans att göa något åt det. Att sitta och se sin partner i ansiktet varje dag och ljuga personen rakt i ansiktet gång på gång, planera och manipulera är oändligt mycket vidrigare än något som sker öppet tycker jag.
Ledsen att din pappa gjorde så. Men ska man vara ärlig (jag hoppas inte du tar illa upp) så hade din mamma alla chanser i världen att dumpa din pappa först och skaffa sig en ny gubbe SEN. Hon hade inte behövt vara otrogen för att bryta upp eller träffa någon ny. Det var ett val hon gjorde. Han misstag var säkert värre för dig eftersom det fick mer konsekvenser för din uppväxt än din mammas. Men som sagt din mamma hade kunna sätta stopp för det lång tidigare men valde att inte göra det och skaffade sig istället en gubbe vid sidan av, det tycker jag var fegt av henne.
Att dumpa någon som är otrogen handlar inte om att man tycker personen är otrevlig rakt igenom. För bevisligen har man en gång valt ett förhållande med personen för att man tyckt personen haft bra egenskaper. Vad det handlar om är att en otrogen person aldrig går att lita på eftersom man får det bekräftat att personen hanterar siruationer så (kärlek, kåthet, frestelse, mnissnöje, vad det än må vara) samt att personen inte drar sig för att hellre ljuga och gå bakom ryggen är ta en konflikt. Jag kan ta vilket skit som helst så länge man är rak och ärlig, men börjar man svika, ljuga och gå bakom ryggen så finns ingen återvändo. Jag kan inte leva med någon jag inte kan lita på.