Barn som delar rum, praktiska tips någon?

Ni märker nog vad som funkar just för er.

Vi hade tre barn o två rum. Ett av rummen blev lekrum, ett sovrum. Vi körde på en våningssäng och en loftsäng.

För oss funkade det att lägga alla samtidigt. Om barnen inte är så kinkiga med att det ska vara mörkt när de ska sova kan man ju låta den äldsta läsa längre. Jag tror vi körde på ljudböcker i mp3 i stället, så kunde det vara mörkt och tyst.

En period tror jag att någon la sig tidigare, övriga läste i soffan innan de la sig.

Det gäller att alla är med på att respektera varandras behov av att sova. Tex smyga upp på morgonen, inte väcka de som sover.

Den yngsta har varit ca 2 år när de börjat dela sovrum.

Städa hjälptes de åt med, alla efter sin förmåga... Med mycket vuxenhjälp när de var små. Att alla saker har bestämda platser, som alla vet om, underlättar.

Tack för svar

När det gäller läggningen gäller det att vara flexibel. Det finns flera bra sätt och det kan variera vad som funkar bäst just för tillfället. Gemensam läsning är underbart och effektivt när det funkar, men samtidigt så kan lite tid med var och en vara nödvändig emellanåt. Svårast tyckte jag att det var vid 3-4-årsåldern, då de börjar få lite självständighet, men samtidigt är så oresonliga, impulsiva och ofta kräver mycket handfast föräldraskap. Vi fick emellanåt gå tillbaka till att stanna hos barnen tills de somnat under just den perioden, för att undvika kaos. Enda regeln är att välja ett sätt som är smidigt och inte leder till bråk (eller mer bråk).

Ett annat tips är att ha en hylla eller ett skål för speciella saker som är bara deras och sedan ha allt annat gemensamt eller att dela med sig av. Dels är det viktigt att få ha sina favoriter och mest älskade saker och dels är det viktigt att de förstår att man delar med sig i en familj. Det blir lite hårdträning i att turas om innan de inser att det är roligare att leka tillsammans.

Finns det lite äldre barn är det också viktigt att de har någonstans de kan förvara projekt och små pilliga saker säkert från småsyskon eller separat från varandra. Det behöver inte vara i rummet, bara de har en rimligt stor och säker plats.

Kom ihåg att det inte bara är uppoffringar med att dela rum utan också många fördelar. När vi flyttade till större valde våra söner, då 5 och 7, att fortsätta dela rum fast det inte behövde det och när de nu, nästan 3 år senare, ville ha egna rum så tillbringar de ofta tid i varandras rum och sover över hos varandra. Och vi läser fortfarande ofta gemensamt för alla vid läggdags.

Tack för bra input!

Ska helt klart fundera på detta med mitt och ditt och det gemensamma.

Om jag fattar dig rätt så är det två år mellan dina, hur gamla var de när de började dela? Här skiljer det mer, äldsta blir fem och yngsta har fyllt ett år. Vet inte om det är för- eller nackdel.

Stackars barn... varför skaffar ni fler barn än ni har plats för?

Mina barn har flyttat in hos storasyskon vid ca 1 år. I början har de då sovit i spjälsängen (med en sida borttagen).

Jag har gjort så att den stora haft sina saker i rummet medan den lilla haft sina leksaker i köket. Den lilla har alltså bara sovit i rummet, inte lekt. Det är ju liksom den där grejen med småsaker och kvävningsrisk. Men det har gått jättebra att göra så här och det har inte heller blivit några problem med städningen.
Vid läggning har jag haft skilda sovtider för dem. Beroende på hur kvällspigg den lilla varit, så har jag lagt den ena eller andra först. Den större har somnat i sin säng själv, kanske med en musiksaga på CD. Den lilla har somnat i famnen på mig, och så har jag burit in barnet sovandes till sängen.

När barnen blivit lite större, så har de sovit i våningssäng och haft sina saker i rummet båda två.

Vadå stackars barn?? Det är faktiskt inte någon nödvändighet att ha eget rum, det är en relativt ny norm som folk tutats i för att hyra större och köpa större i takt med att vårt ekonomiska välmående ökat. Förr i tiden delade hela familjer på ETT sovrum, det har varit norm i tusentals år att bo tätt så det är knappast frågan om något stort psykologiskt lidande man utsätter barnen för.

För övrigt har du inte med att göra hur många barn någon annan skaffar.

Tack

Kanske kan testa att ställa in spjälsängen redan nu. Våra barn sover inte så gärna själva så risken är väl iofs att det ändå blir barn i vår säng haha.

Våra barn har nu tagit över vårt sovrum. Däremot sover de tillsammans och det finns gott om plats att ligga bredvid. Började med att den ena kom in och sen den andra och det blev trångt. Så nu efter barnen har somnat i vår säng kan vi lägga oss i den andra dubbelsängen. När barnen sedan vaknar under natten finns det gott om plats att lägga sig hos dem. När de sen sover bättre på nätterna båda två så kommer de få sova i egna sängar. Är mer att det är bekvämt att ha det såhär just nu. Jag ville natta mina barn ihop men det gick inte då den lilla ryckte den stora i håret. Det är först för någon månad sen som den lilla slutat med det så att det nu går att lägga båda samtidigt.

Vi tänker så att det är ett sovrum och leksakerna är ännu vardagsrummet. Barnet är 2 år. Blir de fler barn kommer de få dela och vilär ha leksaker i vardagsrummet länge. Tycker om att ha barnet nära.