Klädval och åsikter - barns bestämmanderätt eller vuxnas åsikter? Hur går man vidare?

Visst bestämmer jag till viss del över vad barnen ska ha på sig; kläderna ska passa (rätt storlek), vara lämpliga för vädret, samt hela och rena (om det inte gäller ute/arbetskläder).
I övrigt får de bestämma själva, och de har massor av olika preferenser; någon gillar jeans, någon hatar jeans, någon vill bara ha blått, någon vill bara ha glitter och enhörningar, någon älskar ylle och en annan tycker att det är hemskt och "sticksigt", ett barn vägrar strumpor helt och hållet. Jag har få synpunkter på detta, och barnen vet att jag bara kommer med påpekanden om det i första stycket i mitt inlägg.

Vad gäller dig, TS, kan det vara en helt legitim anledning till att er son inte får ha kamouflagekläder, ni kanske har flytt från krig och konflikt och får obehagliga associationer av militärinspirerad klädsel. Då får ni förklara det för er son, och det förstår en 7-åring!
Är det "bara" en personlig klädpreferens hos er föräldrar, är det läge att fundera över om den ska omfatta även ert barn. Det kanske räcker med att ni vuxna själva avstår från att gå i kamouflagemönster?

Då får du förklara det för din son, jag tror säkert han förstår! Att bara säga att det är onödigt att han har kamouflagekläder är lite för luddigt för att en 7-åring ska acceptera det uppenbarligen....såvida det inte är så ni tänker runt kläder i er familj; "att matcha kläder är onödigt, jag blandar gärna prickigt och randigt, eller rött och rosa".