Pappan vill behålla?
Anonym (Hon...) skrev 2020-05-04 16:18:13 följande:
Tycker inte alls det är obekvämt. Tycker mer att du är en idiotisk faktiskt men det är en annan fråga :)
Inlägg från: Anonym (det är barnets kropp)
|
-
Är jag en "idiotisk"(vad är det förresten?)? För att jag har en annan syn? Jag tycker inte att du är en idiot eller liknande för att du inte är som jag.
-
Att "anse" att ett barn är ett barn eller inte gör det ju bara ännu värre. Någons tyckande avgör om en människa är en människa och har något värde... Ja, du hör ju...GGN skrev 2020-05-04 18:08:52 följande:
Det förutsätter ju att man anser att det är ett barn.
Man tar hand om situationen om man avbryter graviditeten.
Man dödar sitt barn, att skriva om det som att "avsluta graviditeten", för att det ska låta bättre, förändrar inget. -
En människa är en människa är en människa. Du kan kalla den för cellklump eller spunk, fakta kvarstår. Du kan definiera människans olika utvecklingsstadier, det är ändå samma människa med samma värde, som dessutom ÄR livsduglig i sitt rätta element. Du var inte samma människa i vecka 17 som i vecka 21? Hur gör några veckor hit eller dit någon skillnad? Varför var du ett "ingenting" en vecka, men inte två veckor senare?Anonym (Hon...) skrev 2020-05-04 18:33:15 följande:
Ja men om du menar på att jag blir obekväm och att en cellklump som lika gärna skulle kunna vara ett missfall är ett barn. Det tycker jag är rätt idiotiskt synsätt. Hade vi däremot snackat om en den abort runt vecka 20. Då skulle jag hålla med om att det är ett barn och aldrig kunna göra en abort övht- kanske om det är extremt missbildat. Men tycker att man har en lite märklig inställning isåfall om man ser en abort av en cellklump skulle vara ett mord.
Du kan inte heller tro att "det lika gärna kan vara ett missfall". Med den logiken kan jag mörda någon och ursäkta mig med "men han kanske ändå skulle dött imorgon". -
Om det vore så väl... Tänk om barnet själv fick bestämma. Men nu är det inte så. Nu beror hela barnets existens på om huruvida dess mamma anser att det har något värde, är en människa och om denna människa är önskad eller inte.Anonym (Hon...) skrev 2020-05-04 18:34:56 följande:
Cellklumpen kan gärna få bli ett barn om den vill. Men just nu i detta läge så blir det inte i min livmoder så isåfall får den inackordera sig någon annanstans.
-
Nej, det är faktiskt inre vad jag anser. Detta är inte en åsikt. Det är konkret fakta. Lagen är något helt annat.GGN skrev 2020-05-23 13:44:53 följande:
Det är vad du anser, inte jag. Inte heller lagen.
-
Prick överallt. Det enda du(inte) kommer att märka att att det förekommer försköningar, omskrivningar och definitioner. Att definiera dig som ett "embryo", dvs ett ingenting, bara för att du var i en viss fas i din utveckling gör inte dig till mindre människa, mindre värdig eller mindre dig.GGN skrev 2020-05-26 14:15:54 följande:
Okej, jag förstår. Var kan jag läsa om det?
-
Du läste uppenbarligen inte var jag skrev? Visa gärna var du inte kan läsa om fosterutveckling? Det är bara det att det där fostret(som benämner ett visst stadie i utvecklingen) är en människa. Det är du. Det är ditt barn.GGN skrev 2020-05-27 11:03:13 följande:
Uppenbarligen inte överallt eftersom jag inte sett det. Länka gärna.
-
Tror du att en person som skjuts till döds i sömnen och dör på stubben lider av det? Det handlar inte om det fysiska lidandet utan om människovärde och -syn. Om mord.Anonym (Hon...) skrev 2020-05-27 13:05:38 följande:
Tror dock inte att jag skulle ha lidit speciellt mkt om mina föräldrar valde att göra en abort på mig när jag var ett embyro. Tror jag helt ärligt tog mer skada i att växa upp i en otroligt rörig relation mellan min mamma och pappa som gick ifrån varandra och som därefter använde mig som slagpåse i 18 år och utan en endaste stabil punkt i hela uppväxten.....
-
Det är en människa. I ett visst utvecklingsstadie.GGN skrev 2020-05-30 12:33:17 följande:
Ja, det är ju inte en häst...
Det är ett mänskligt embryo.
-
Det vore fint. Nu funkar ju dock inte naturen så.Anonym (Hon...) skrev 2020-06-01 07:36:18 följande:
Isåfall kanske man skulle börja ordna så att pappor kan bära sina egna barn om inte mamman vill genomgå en graviditet och det ansvaret som följer därefter? Är mkt enkelt å tycka å tänka om hur andra ska göra med sina kroppar. Hade för mig varit mkt enkelt också att ta ett beslut om det var pappan som bar på barnet och gjorde alla fysiska uppoffringar och jag själv kunde ta "guldkanten". Inte få min kropp förvanskad, inte att mitt jobb blir lidande. Inte min pension. Inte jag sp, ska behöva få fula ärr över hela magen som jag ska må dåligt av resten av mitt liv för japp, jag är mkt missnöjd å obekväm i min egen kropp. Får panik av tanken att något ska leva där inne. I mig. I min kropp. Och jag vill inte vara hemma. Jag vill inte genomgå en förlossning. Jag vill inte amma.. Jag vill inte ta det ansvaret som förväntas "av en mamma"... Hade pappan gjort allting det som en mamma förväntas och SKA göra. Det hade varit no problems för mig.
Nej, vad är en människa, ens, barn om inte en enda stor uppoffring...
Vill man inte ha barn är det okej. Skapa då inga.