Har vi råd?
Har ni 25 tusen i räkningar varje månad, eller förstår jag fel? Om ni har det har ni i vart fall stora möjligheter att få mer pengar över genom att se över era utgifter.
Inlägg från: Anonym (Julle)
|
-
-
Vad synd, då blir det inte lika lätt att spara. :)agge20 skrev 2020-04-30 18:49:10 följande:
Vet inte riktigt hur du räknade men nej vi har inte 25 tusen i räkningar varje månad :)
Men 16 000 över skulle jag bedöma som fullt tillräckligt för att försörja ett barn. Men som andra skrivit, kolla att ekonomin funkar under bådas föräldraledigheter och eventuell sjukskrivning för dig. Jag var sjukskriven under slutet av graviditeten och sen bra tag efter förlossningen och min man var då föräldraledig. Det är så klart inte vanligt, men det kan ändå vara bra att ha en plan som tillåter sånt att hända. -
...och tänk på att du behöver kunna försörja dig och barnet om ni skulle bli ensamma.
-
Men hur hade det gått för er om du eller din man hade blivit sjukskriven när barnen var små? Hade ni klarat er på föräldrapeng och sjukpenning? Så fick vår familj leva ett bra tag.Anonym (Ja) skrev 2020-04-30 22:14:08 följande:
Vi var i en betydligt sämre sits, men det gick. Jag var student utan SGI, min man fick ut typ 18 000, hyran låg på 10 000 för vår trerummare, sedan el, hemförsäkring, internet o.s.v. ovanpå det. Jag fortsatte plugga på distans även med bebisar och fick därmed ut 10 000 (maken jobbade). När allt var betalt hade vi kvar ungefär 14 000 kr. Maken pendlade, vilket åt ca 2500 kr = 11 500 kr kvar. Med barnbidraget blev det m.a.o ca 12 000 kr.
Det gick UTMÄRKT. Så bra att vi skaffade ett till barn. Sparade till en kontantinsats till ett hus, och flyttade så snart jag fått tillsvidareanställning (6 månader efter examen, barnen var ca 1,5 och 2,5 år då).
Ni har redan boendet, och har mer kvar efter allt är betalt än oss, och givetvis vettiga SGIer - kör på! Det är underbart att skaffa barn hyfsat ungt, då hinner man skaffa så många man vill utan stress. Tänk de som får första vid 34-35 och vill ha 3 barn - då är det bråttom! Vi väntar istället fjärde nu vid 30 Så är man inte jättegammal sedan när barnbarnen kommer heller tänker jag.
-
Ja, just det! Pendlingen åt ju upp en hel del för er. Vad hade ni fått ut om du blivit sjuk och han föräldraledig?Anonym (Ja) skrev 2020-05-01 18:20:01 följande:
Ja, absolut. Jag hade ju fortsatt få csn på samma nivå om han blev sjukskriven, och han hade fått ut 80 % av sin lön - men sluppit pendlingen vilket handen på hjärtat hade gett oss mer att leva på. Bisarrt va?
Jag tycker så klart att det är skitbra att ni fixade det! Försöker bara lyfta fram att som förälder har man en skyldighet gentemot sitt barn att skaffa både hängslen och livrem. Och resårband.
Att kunna försörja sig och barnet om man blir ensam tex är viktigt. (Gäller både pappor och mammor.) Vore så hemskt att sitta i ett dåligt förhållande och inte våga/kunna flytta av ekonomiska orsaker. Jag har läst för många såna trådar här på FL för att tro att det inte kan hända. -
Ja, det lät ju som en supersmidig lösning...Anonym (Ja) skrev 2020-05-02 09:24:08 följande:
Det är irrelevant för TS tråd då hon inte är student, men nåväl, trots hyperemisis och försäkringskassan var villiga att sjukskriva mig på 50 %(jag hade då fortsatt få 100 % studiemedel) ville jag inte sjukskrivas och bli färdig senare. Så en period låg jag inlagd på sjukan och spydde och skrev hemtenta hahaha
-
Det är så jag också känner. Så länge allt går bra funkar det med små marginaler. TS som familj har marginaler, men inte hon själv. Om TS tex blir lämnad under graviditeten (hände min kompis efter 10 år långt förhållande) får hon det bra knapert. I synnerhet om hon behöver sjuka sig i samband med graviditet eller förlossning, vilket ju faktiskt inte är särskilt ovanligt.Anonym (Mamma vid 32) skrev 2020-05-02 09:40:10 följande:
Nä men om båda vill vara lediga länge med barnet och man vill slippa sätta ett litet barn på förskolan 40h /veckan så underlättar det. Pengar köper både tid och trygghet. Barn överlever oftast även med en ensamstående mamma och 45h/veckan på förskolan från 1 års ålder men inte alla vill ha det så för sina barn.
TS, en sak som en bra att tänka på när man planerar hur man ska ta ut FL-dagar är att det, om det går, är bra att spara dagar. I skolan är det tio veckors sommarlov, höstlov, sportlov och jullov, plus stängningsdagar. Vill man inte ha barnet på fritids under alla lov är det bra att ha dagar kvar att ta ut. -
Och det går ju jättebra att göra så så länge alla är friska och förhållandet håller. Det är när det inte gör det som det blir svårt. Ni hade tur, men alla har inte det. TS får riktigt låg föräldrapenning. Tänk om hon blir lämnad, som min kompis blev.Anonym (Ja) skrev 2020-05-02 10:16:07 följande:
Våra barn har f.ö. börjat förskola vid 3 år, först 40 %, sedan ca 25h/vecka (vi har saxat), så trots mindre marginaler från start måste det inte bli skit Vi har varit hemma lika mycket också, om någon funderar på det.
-
Jag tror att de flesta litar på sin partner och satsar på att ha tur. Och många har ju också det och bildar lyckliga, fina familjer som mår bra!agge20 skrev 2020-05-02 11:33:15 följande:
Ja, jag kommer få väldigt låg fp. Men förstår samtidigt inte hur alla andra gör. Det är väldigt många som får sån "skit"lön som jag får (jobbar som barnskötare). Räknar de då kallt med sin partner? Sen vill min sambo om möjligt ha barn mer än vad jag vill och jag litar 110% på honom och att vi kommer hjälpas åt. Vet att jag inte är den första som säger så och att det värsta kan hända även mig...Tack för råd :)
Min fördom (ja, det är pinsamt men nu outar jag den!) är att de som gör den här satsningen inte sällan är unga kvinnor utan eftergymnasial utbildning som är ihop med några år äldre killar utan eftergymnasial utbildning. De här paren väljer ofta könstraditionella jobb (tex han bygger hus, hon jobbar med omsorg), och då har han ofta högre lön. Det är mao oftast kvinnan som pga lönesättning och lägre ålder tar den största ekonomiska risken och det är också hon som löper risk att bli sjuk eller skadad vid graviditet/förlossning OCH det är i 99,9% av fallen hon som blir ensam med barnet om förhållandet spricker (en bebis bor ju inte varannan vecka). Inte sällan tar kvinnan i de här paren ut en större del av föräldraledigheten än mannen vilket, statistiskt sett, ökar risken för separation.
Ska man gräva ner sig mer i statistik löper de kvinnor som blir föräldrar före de fyllt 25 dubbelt så stor risk att bli ensamstående än de som blir föräldrar efter 25. Hälften av de unga mammornas förhållandena spricker inom tio år, de flesta av dem inom tre år efter barnets födelse. Så det är ju något som kan vara bra att ha i bakhuvudet också.
Ja, det är förklaringen till att jag vill uppmana dig att vara rädd om dig och försiktig med din ekonomi. :) Det bygger på egen observation, statistik och fördomar också förmodligen.
Och statistik betyder inte att det går på ett visst sätt för alla, utan att sannolikheten är högre eller lägre.