• Wed 6 May 2020 21:18
    264 visningar
    3 svar
    3
    264

    Depression eller annat?

    Har levt särbo med av kvinna i två år. Jag har ett barn I övre tonåren, medan hon har några som är tio år yngre. Vi bor på var sin sida i en medelstor stad. Sedan ett halv år tillbaka har vi umgåtts allt mer sällan, men vi älskar varandra. Det är nästan uteslutande jag som bjudit in till umgänge i olika former. När jag ringer svarar hon inte, men det kan komma ett SMS där hon skriver att ?... är inte på humör att vara social...? och ringer inte upp mig. Hon tillbringar barnfria veckor i soffan hemma, slutat träna (som jag vet att hon tyckt om tidigare) och verkar ta en social distans till inte bara mig, utan även andra. Hon har för ett tag sedan sagt att hon behöver vara ensam ett tag, tar avstånd från närhet och att hon känner sig ?låg?. Vi har formellt inget förhållande idag och vill det inte heller, just n, men om och när hon vill in i ett förhållande, är det med mig. Jag börjar misstänka att hon drabbats av depression och vill hjälpa henne, men hon anser sig inte vara drabbad av depression. Vad kan jag göra? Har erbjudit mig att hjälpa henne med vad det än kan vara för att underlätta för henne och vara en avlastning. Följa med henne till Hälsocentral, för att utreda varför hon känner som hon gör. Är det hon uppvisar vanliga tecken på en person som drabbats av depression? Hur kan jag på bästa sätt hjälpa henne? Vi bor som sagt inte tillsammans, hon släpper inte in mig i sina tankar och undviker umgänge, även med mig och svarar senaste tiden inte ens på telefon. 

  • Svar på tråden Depression eller annat?
  • Sun 10 May 2020 14:40
    #1

    Det låter som att hon har problem med sin självkänsla och därmed även depression därav att hon inte vill dela med sig av sina tankar och åsikter utan skjuter dom framför sig istället för att de är lättare än att måsta prata om saker som hon mår dåligt av. Hon måste få självinsikt att hjälp skulle behövas.. Min sambos bror beter sig exakt lika och hans föräldrar ger han åsikter vad han ska och inte ska göra hela tiden vilket kryddar på hans depression mer efterssom han inte törs göra någon besviken eller ledsen. Och då tror han att genom att bara skjuta problemen framför sig och inte svara i telefonen så ska allt bli bättre.? Jag har börjat prata alvar med honom och förklarat hur de ligger till och att ja förstår att de är jobbigt.. Har även sagt till hans föräldrar att dom måste sluta ha åsikter om hans beslut i livet. Han är helt enkelt för svag för att säga vad han tycker och tänker och håller därför med va dom säger. Sen nästa gång då dom ringer är han rädd att samtalet ska tas upp vilket leder till att han inte svara.. 

    Typiskt tecken på låg självkänsla. 

    Folk med låg självkänsla måste få veta rakt ut att dom har de och bli förstådd och måste få veta att man förstår situationen. 

    Men jag förstår din frustration för du vill ju bara hjälpa men att komma med tips om tex psykolog skapar bara en rädsla och en suck i hennes huvud vilket leder till att hon håller sig borta.

    Jag hoppas att ja är till någon hjälp! Styrke Kram!

  • Sat 16 May 2020 21:14
    #2

    Tack för svar och tankar. Hon har berättat att en livshändelse för över tio år sedan, gjorde att hon drabbades av depression och åt antidepressiva under åtminstone ett års tid. Min oro för henne och frågor till henne, gör henne irriterad (kan komma svar via SMS). Är det vanligt att man tar avstånd från de man älskar, när man drabbats av depression? Hur ska jag som befinner mig på distans hantera en sån här situation? Jag har, som jag upplever det, inte pressat henne, utan frågat hur hon mår, erbjudit henne hjälp och avlastning i olika former för att hon ska komma tillbaka till den som hon var tidigare och att jag finns tillgänglig 24/7 men vad det än kan vara. All känns mycket märkligt, då hon även sagt att hon älskar mig, men vill inte ha ett förhållande. Inte nu, men om hon ville det, är det med mig. För sex månader ville hon absolut vara med mig, men något har hänt under det senaste halvåret. Hon säger att hon vill vara ifred, inte bara från mig, utan för alla. Någon som känner igen sig i ovan mönster och har råd att ge mig? Hur ska jag hantera situationen? Ska jag lyda hennes uppmaning att lämna henne ifred och invänta att hon kontaktar mig? Fått höra att människor som drabbats av depression kan ?tänka fel? och inte alltid gör det som är bäst för dennes hälsa? Tips och idéer mottages tacksamt.

  • Thu 21 May 2020 08:51
    #3

    Har inte pratat med henne på snart tre veckor, trots försök att få en dialog med henne. Har bestämt mig för att inte ta kontakt med henne mer, utan överlåter det till henne istället, då hon uppenbarligen vill vara ifred, inte bara från mig, utan från alla. Vet inte om det är rätt eller fel beslut, men känner att jag inte kan göra så mycket mer. När hon är redo, står dörren öppen. Svårt för mig att hjälpa henna, då hon inte är mottaglig. 

Svar på tråden Depression eller annat?