Skolutflykt f-klass

Åh hjälp, det låter helt galet i mina öron! Min dotter går i ettan och jag har aldrig hört om en F-klass som åkt på cykelutflykt här i stan. Jag ser hur besvärligt det är när de ska försöka hålla ettorna (för att inte tala om F-klassarna) i led när de går någonstans, ungarna är ju helt galna. Tänk på cykel då! Flera av eleverna är bara sex år och några månader gamla troligtvis och i den åldern är man inte en bra cyklist. Min man och jag brukar cykla med vår 7-åring och 5-åring och det är fullt sjå att hålla ordning på dem i trafiken, och då är vi en vuxen per cyklande barn.

Jag förstår att du är bekymrad.

Det är klart att det är lite bättre om det är ute på landet, men samtidigt: i bästa fall har en vuxen hand om fem cyklande barn, det är mycket. Om de möter en bil och en av sexåringarna vinglar till så är det ju kört. Mina barn vinglar som fyllerister på sina cyklar. 5,5-åringen som börjar F-klass till hösten cyklar rakt fram i korsningar utan att titta åt sidan (vi pratar jämt med honom om titta höger/vänster osv men han är för liten för konsekvenstänkande), han kan lätt sväva iväg två-tre meter åt sidan på nån sekund osv. Och då är han ändå en van cyklist och har cyklat länge.

Ibland tycker jag att skolorna chansar med säkerheten. Jag vet en skola här i närheten som ligger nära en sjö. Fritids brukar gå till stranden med F-klass och ettor och då är de 2 personal på 25 5-7-åringar. Jag tycker att det är helt galet. Jag har fyra barn själv och jag drar mig för att gå till stranden med dem ensam. Det är jobbigt nog när vi är två föräldrar på fyra barn.

Det beror nog på vem det är som kör bilen du möter. Innan barn bodde jag och min man långt ut på landet precis intill en smal 70-väg. En granne promenerade ofta med sin barnvagn längs vägen pga att det inte fanns gångstigar i närheten och jag var livrädd för hennes skull för bilisterna som körde förbi eller mötte henne körde alltid minst i 90 km/h. Ofta snabbare. Det var delvis därför vi valde att flytta till stan. Trottoarer är guld!

Jag låter lite som en olyckskorp förstår jag, men jag tycker inte att så små barn hör hemma på cykel i trafiken utan en vuxen per ett eller max två barn. Det är lite gambling med barnen tycker jag, att cykla med så många ovana cyklister längs bilvägar. Skulle något hända så skulle det bli ramaskri och alla skulle fråga hur skolan tänkte när de tog F-klassarna ut på cykelutflykt.

Även i de mest kontrollerade former händer det saker när barn är inblandade.

Vingelutrymmet är en sak. Beroende på vart de kör så är det inte speciellt djupa diken eller så utan de kommer vingla ut i en åker om de inte vinglar ut i vägen. Den största olycksrisken som jag ser är att de cyklar in i varandra. När jag cyklar med äldre elever kör jag alltid först och vi har ett knäpptyst led för att de ska höra om jag ropar något och jag ska höra om de ropar att någon t ex har behövt stanna. De ska ha en cykellängds avstånd därför att när jag signalerar, med handen upp i luften, att vi ska stanna så ska de inte råka cykla in i varandra. Lik förbannat så är det nästan alltid någon som inte får stopp på cykeln, tittar åt sidan och råkar cykla in i den framför alternativt kör ut i vägen för att väja. Hittills har det gått bra, inga större olyckor men då går mina elever i 3:an och uppåt. Jag har väldigt svårt att tro att 6- åringar fixar detta. Det räcker att en av barnen inte orkar upp för en av uppförsbackarna och stannar tvärt så kommer det ligga ett gäng på backen.

Jag är ingen orolig person och tycker att man ska ha tilltro till skolan i princip alla lägen men i denna situation tycker jag att de är ute och cyklar, hehe...