Anonym (Maja) skrev 2020-05-14 10:54:28 följande:
På något vis skönt att höra om andra i liknande situation även om det såklart eg är något positivt. Jag har ju alltid haft distans så i och med den tightare relationen som min sambo har så känner jag mig även trängd. Det blir dubbla känslor. Nu träffas ju vi dagligen pga att dom bor granne, några min bort och den rörelse dom driver tillsammans. Jag är otroligt tacksam men känner samtidigt en sorg och ibland att dom kliver innanför mitt personliga space. Jag är ju van med distans och att vara självständig. Helt plötsligt har man människor inpå sig som gör allt för en vilket jag inte är van vid. Sambon och jag har haft gräl över detta där jag får höra att jag har en familj här nere som älskar mig och som bryr sig om mig och att jag måste lära mig att hantera och acceptera detta istället för att skjuta bort dom.
Det är svårt när man inte är van. Och det är otroligt blandade känslor. Men det blir också samtidigt så påtagligt eftersom tomheten efter ens egen familj blir desto mer påtaglig.. "varför bryr inte dom sig"?
Jag skulle inte vilja träffa mina svärföräldrar varje dag. Inte heller vilja ha dom springandes i mitt hem.
Det har ingenting med att göra att man är otacksam
