Ständig kamp med vår 2,5-åring

Tar fortfarande allt mellan 0,5-2 timmar att lägga vår treåring. Han ligger lugnt i sängen så länge vi är med i rummet, men får panik om vi går. Mellan 2 och 3 år var vidriga. Mycket humör och känslor som inte fick plats i kroppen. ALLT skulle testas, varenda gräns testades för att se om den höll att luta sig mot.

Min "lycka" är att jag har en äldre med aspberger och lillebrors värsta är som en promenad i parken i jämförelse (äldsta var fruktansvärd, och vi behövde mycket avlastning vilket vi också fick)

Vi väljer våra strider. Vi testar andra vägar när något inte går. Vi har 4 mössor för det är en lätt lösning istället för att bråka. Vi strider. Jag bryter ihop. Men jag avslutar alltid med att vi sitter ner, kramas och pratar. Min är tidig i sin talutveckling, så jag glömmer ofta hur liten han faktiskt är, iom att han kan ge rimliga (i ett barns värld) motiveringar och så.

Det som hjälpt mig är att acceptera att nu är det så här. Detär (skit)jobbigt men det kommer att bli bättre.