Forum Barn 1-2 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ständig kamp med vår 2,5-åring

    Tor 14 maj 20:06 Läst 0 gånger Totalt 19 svar
    Tor 14 maj 20:06

    Vår 2,5-åring blir mer och mer trotsig. Just nu är hon i en riktigt jobbig fas.. Det värsta är på kvällen när allt som har med läggningen att göra blir en kamp. Det blir bråk med pyjamas, bråk med tandborstning och bråk med läggningen.

    Ikväll rann bägaren över. Hon börjar kasta sin toffel på mig flera gånger och när jag säger till henne spottar hon på mig. Jag blir då arg och sätter henne på en stol som är hennes ?straffställe? när hon är elak. Men hon bara fortsätter spotta och skrattar trots att jag är arg på henne. Jag blir så otroligt provocerad av detta! Efter ett tag sa hon förlåt men det verkade inte som att hon förstod att hon gjort fel.

    Sen kommer vi till läggningen då.. detta ständiga NEJ! Lägger man henne i sängen springer hon därifrån. Det tar typ 1 timme varje kväll att lägga henne och oftast med låååång övertalning och bråk. Detta är så jobbigt och jag börjar komma till bristningsgränsen.

    Hur tusan gör man!?

  • Tor 14 maj 20:23 #1

    Tar fortfarande allt mellan 0,5-2 timmar att lägga vår treåring. Han ligger lugnt i sängen så länge vi är med i rummet, men får panik om vi går. Mellan 2 och 3 år var vidriga. Mycket humör och känslor som inte fick plats i kroppen. ALLT skulle testas, varenda gräns testades för att se om den höll att luta sig mot.

    Min "lycka" är att jag har en äldre med aspberger och lillebrors värsta är som en promenad i parken i jämförelse (äldsta var fruktansvärd, och vi behövde mycket avlastning vilket vi också fick)

    Vi väljer våra strider. Vi testar andra vägar när något inte går. Vi har 4 mössor för det är en lätt lösning istället för att bråka. Vi strider. Jag bryter ihop. Men jag avslutar alltid med att vi sitter ner, kramas och pratar. Min är tidig i sin talutveckling, så jag glömmer ofta hur liten han faktiskt är, iom att han kan ge rimliga (i ett barns värld) motiveringar och så.

    Det som hjälpt mig är att acceptera att nu är det så här. Detär (skit)jobbigt men det kommer att bli bättre.

  • Tor 14 maj 22:15 #2

    Förstår att din energi, ork och ditt tålamod börjar ta slut. Ett vanligt misstag som många vuxna, inklusive jag själv, gör är att tjata. Om ALLT. Så försök undvika detta. Jag lyssnade nyligen på ett avsnitt av rulla vagn podden där de berättade att barn i genomsnitt får 17 uppmaningar i HALVTIMMEN ?borsta tänderna? ?gå ner från soffan? ?skynda dig? ?ät upp maten? ?ta på dig kläderna? osv. Självklart blir barnet trött på detta och slutar lyssna till slut. Jag skulle verkligen rekommendera dig att sätta dig ner och fundera över vilka av uppmaningarna du ger ditt barn du kan skippa. Det kanske inte är hela världen om barnet inte plockar undan efter sig varje gång, behöver ni bråka om vantarna eller kan hon slippa dem. Det handlar inte om att curla barnet eller inte ha några gränser. Men när det allt oftare blir en maktkamp mellan förälder och barn så tror jag att man som förälder tjänar på att backa och försöka hindra sig själv INNAN man säger till om något. Och då tänka efter ?är det här en strid som jag måste ta? varför kan jag inte låta det gå??

    En annan sak som jag tror att många föräldrar gör, i all välmening, är att ge barnen för många valmöjligheter. ?Vad ska vi äta idag? Vill du sitta bredvid mamma eller pappa? Vilka kläder vill du ha?? Barn kan välja saker till en viss gräns men blir det för många val så blir de stressade/arga/ledsna. Vill man låta barnen vara delaktiga så får man förminska det ?ska vi ta makaroner eller spagetti till köttbullarna? Vill du ha den röda eller gröna tröjan?? Vissa barn, inklusive mitt, tycker ibland att även detta är jobbigt och det behöver man försöka läsa av så man gör valet åt barnet.

    Så kort sagt, välj dina strider och prova gå med barnet lite mer.

  • Anonym (Jo Frost)
    Visa endast
    Tor 14 maj 23:39 #3

    Ser ofta på Supernanny Jo/Yo Frost

    Många har problem med att barnen ska sova. Det hon gör då är ett schema som ska följas varje kväll.

    När man sagt god natt och går ut så ska man inte prata med barnet när det kommer upp. Kommer barnet upp så lyfter man upp barnet och lägger barnet och går ut.

    Börjar man prata så får de mer energi och de vet att de kan vara uppe längre.

    Om man hela tiden får svar så blir det ännu roligare. Men får man inga svar och blir buren till sängen hela tiden så blir det snart tråkigt. Ett annat alternativ är att sitta på en stil utanför dörren och sedan bära in barnet om det kommer upp.

    Behöver barnet gå på toa så tar man med barnet till badrummet och sedan in till sängen.

    Lycka till

  • Fre 15 maj 19:36 #4

    Är hon antingen för övertrött eller inte tillräckligt trött tänker jag? Sover hon på dagen? Min son på drygt 3 år har varit svår att lägga på kvällen nu ett tag men vi slutade helt med sömn på dagen för någon vecka sedan och han somnar direkt vid 19-tiden nu på kvällen vilket är helt magiskt skönt!

    Lite tips/idéer :

    - Vänta tills hon är riktigt trött innan ni lägger henne. Vad händer om ni påbörjar läggningen 30 minuter eller en timme senare? Hellre det än att kämpa en timme.

    - "Ge upp" ett tag och låt henne somna med er i soffan eller i knät när hon är tillräckligt trött.

    - Ge henne känslan av att hon bestämmer för att undvika bråk. Tex genom att köpa flera olika tandborstar och låt henne välja, lika med pyjamas. Finns roliga appar som kan locka till tandborstning som ni kanske kan testa. Locka henne och lek istället.

  • Lör 16 maj 19:46 #5

    Knepet som är effektivast är att vara kontinuerlig i det man gör.
    Hade jag varit dig hade jag inte diskuterat eller talat med barnet. Ger henne förhandlingsutrymme bara! Det är trögt. Hon vet redan vad som gäller. 

    Men för att ge dig praktisk hjälp som hjälper till:
    När du sätter henne på straffstolen, gå! Ge henne en varnande blick och lämna rummet. Hon kommer skrika och bete sig illa. Om hon sticker, sätt tillbaka henne.
    Tillslut blir hon trött. Kolla till henne med ca 3 minuters mellanrum men skriker hon då går du inte in i rummet. Stäng dörren och var utanför.
    Du ska absolut inte tolerera  detta beteende. Du ORKA ta varje strid, annars blir det inte kul om några år...

    Vill hon inte sova?! Nähä, gäller samma. Lägg henne, släck lampan och GÅ UT UR RUMMET. Du ger henne annars förhandlingsutrymme. Barn är kloka och lär sig snabbt- på båda bra och dåliga saker. Börja hon gå upp, leka eller gå iväg. Ner med henne i sängen utan att tala med henne. Gå ut ur rummet.

    Fungerar och ger barnet trygghet <3

  • Anonym (Mummy­)
    Visa endast
    Lör 16 maj 20:12 #6

    Man tar mååånga djupa andetag. Jag vet precis hur du har det.

    Ha tydliga rutiner som ni håller er till. Förbered henne på vad som ska hända. Men rätt ofta hjälper inget. Vi har använt hörselskydd för att barnets skrik inte ska skada våra öron... Men de gör det också lättare att hålla sig lugn, för det behöver man försöka göra.

    Vårt ena barn har en evig trotsålder från födseln, men hon är sex år nu och det är MYCKET lättare jämfört med för tre år sedan. Så bara tiden gör skillnad.

    Jag har sett till att njuta av de mysiga och roliga stunderna och då också berättat för henne hur mycket jag tycker om att leka/pyssla/mysa med henne. Efter en tuff nattning är det skönt att sitta en stund och titta och klappa på sitt sovande barn. Då kommer man ihåg att man älskar dem jättemycket, trots att man egentligen ville klippa till dem (men givetvis inte gjorde!) för en halvtimme sedan.

    Välj dina strider. Låt henne få bestämma när det går. Vad hon ska ha på sig, middagen en gång i veckan etc. Ge henne lite ansvar så hon får känna sig stor, tex duka, bära varor i affären mm.

    Man måste påminna sig om att de INTE ÄR ELAKA och att de har skitdåligt konsekvenstänkande (typ inget). Det gör att straff inte funkar. Deras små hjärnor är långt ifrån färdiga.

  • Anonym (M)
    Visa endast
    Lör 16 maj 23:09 #7 +1
    elalaroné skrev 2020-05-16 19:46:37 följande:

    Knepet som är effektivast är att vara kontinuerlig i det man gör.

    Hade jag varit dig hade jag inte diskuterat eller talat med barnet. Ger henne förhandlingsutrymme bara! Det är trögt. Hon vet redan vad som gäller. 

    Men för att ge dig praktisk hjälp som hjälper till:

    När du sätter henne på straffstolen, gå! Ge henne en varnande blick och lämna rummet. Hon kommer skrika och bete sig illa. Om hon sticker, sätt tillbaka henne.

    Tillslut blir hon trött. Kolla till henne med ca 3 minuters mellanrum men skriker hon då går du inte in i rummet. Stäng dörren och var utanför.

    Du ska absolut inte tolerera  detta beteende. Du ORKA ta varje strid, annars blir det inte kul om några år...

    Vill hon inte sova?! Nähä, gäller samma. Lägg henne, släck lampan och GÅ UT UR RUMMET. Du ger henne annars förhandlingsutrymme. Barn är kloka och lär sig snabbt- på båda bra och dåliga saker. Börja hon gå upp, leka eller gå iväg. Ner med henne i sängen utan att tala med henne. Gå ut ur rummet.

    Fungerar och ger barnet trygghet <3


    Jag håller med om att det är bra att vara kontinuerlig.

    Men i övrigt håller jag inte med. Hur kan det ge trygga barn genom att man överger dem? För det är så det uppfattas av små barn när man sätter/lägger dem och tvingar dem att vara själva. En 2,5-åring är för liten för att bestraffas på det sättet. Använd en time-out stol - fine. Men lämna henne inte själv i rummet. Hur blir man trygg om man blir lämnad i ett mörkt rum när man ska sova och då får gråta/skrika sig till sömns? Även om det ger sig efter ett par kvällar så har jag svårt att se hur det skapar trygghet. Finns det någon vettig källa till det? Det kan omöjligt vara för barnets bästa som man använder en sådan metod. Kanske skönt för föräldrarna att få det lugnt på kvällarna eftersom barnet somnar snabbt, eftersom det gett upp hoppet om att få tröst. Gett upp hoppet på att föräldrarna ska komma. Nej det kan aldrig skapa någon sorts trygghet.

    Sätta gränser kan man göra på olika sätt. Jag tror inte på en metod där man som förälder utnyttjar att man är större och starkare och därför bara bestämmer rakt av. Där man inte någonstans ser barn som jämlikar, någon som är lika mycket värd som en vuxen. Det finns andra sätt. Man behöver inte mästra små barn för att de ska bli ?lydiga? när de blir äldre.
  • Lör 16 maj 23:13 #8
    elalaroné skrev 2020-05-16 19:46:37 följande:

    Knepet som är effektivast är att vara kontinuerlig i det man gör.

    Hade jag varit dig hade jag inte diskuterat eller talat med barnet. Ger henne förhandlingsutrymme bara! Det är trögt. Hon vet redan vad som gäller. 

    Men för att ge dig praktisk hjälp som hjälper till:

    När du sätter henne på straffstolen, gå! Ge henne en varnande blick och lämna rummet. Hon kommer skrika och bete sig illa. Om hon sticker, sätt tillbaka henne.

    Tillslut blir hon trött. Kolla till henne med ca 3 minuters mellanrum men skriker hon då går du inte in i rummet. Stäng dörren och var utanför.

    Du ska absolut inte tolerera  detta beteende. Du ORKA ta varje strid, annars blir det inte kul om några år...

    Vill hon inte sova?! Nähä, gäller samma. Lägg henne, släck lampan och GÅ UT UR RUMMET. Du ger henne annars förhandlingsutrymme. Barn är kloka och lär sig snabbt- på båda bra och dåliga saker. Börja hon gå upp, leka eller gå iväg. Ner med henne i sängen utan att tala med henne. Gå ut ur rummet.

    Fungerar och ger barnet trygghet <3


    Man kan fråga sig om en 2-åring förstår ens varför hon sitter på straffstolen? Jag tror inte alls på såna metoder längre (testade en del sådant då min äldsta son var liten men har nu lärt mig och läst mer och känner mig klokare). Straff som inte är direkt kopplade till det som hänt lär inte barnet någonting utan skapar bara förvirring och riskerar att kränka barnet. Nej hellre analysera jobbiga situationer varför det blir som det blir och istället ta vuxet ansvar och göra en ändring av situationen. Jag tror inte heller på hårda tuffa läggningsmetoder utan hellre mycket kärlek, vara med barnet tills hen somnar.

    Boken "Barn som bråkar" av Bo Heljskov är mycket bra och har hjälpt mig hitta nya tankar om detta.
  • Lör 16 maj 23:55 #9

    Jag fick lära mig en mycket bra och enkel regel en gång, när man har ett barn i trotsåldern; "Bråka aldrig om mat, sömn eller toaletten, för du kan aldrig vinna!". Mycket sant.

    Sedan är det ofta så, att det är föräldrarna som startar de flesta bråken. En massa onödiga bråk dessutom. Så hur gör man?

    Bråk om pyjamasen - onödigt. Vill hon inte ha pyjamas, så strunta i den. Sover du själv i pyjamas? Det gör inte jag i alla fall. Blöja/trosor räcker om hon inte vill ha något mer.

    Bråk om tandborstning - nja, hon måste ju borsta tänderna, men du kan försöka göra det roligt i stället för att bråka. En batteritandborste, en rolig tandkräm, sjunga till tandborstningen osv.

    Bråk om läggning - varför? Ta henne till sängen, läs en saga och stanna kvar. Vill du inte ligga eller sitta på sängen, så ta en stol. Låt en nattlampa vara på, så hon slipper vara mörkrädd. Då kan du sitta och läsa eller lösa korsord. Annars kan du ha hörlurar och lyssna på podd eller musik. Försök inte tvinga henne att sova. Du kan säga att hon måste ligga i sängen men inte att hon måste somna. En vacker dag (kväll) slår hon sig till ro utan gnäll, och då kan du börja fundera på att vänja henne vid att somna själv.

    Varför har du ett straffställe och kallar henne elak? Hon är inte elak för att hon är arg. En arg unge i den åldern kan inte behärska sig. Om hon försöker kasta något, så tar du av henne det hon vill kasta. Spottar hon, så ta henne till badrummet och låt henne spotta i tvättstället. Tala om att det är där hon får spotta. Annars kan det räcka bara att resa sig och gå när barn vill slåss, sparkas eller spotta. Du drar gränsen för vad du kan acceptera. Du vägrar att bli misshandlad, och därför går du därifrån. Det begriper barn väldigt fort.

  • Sön 17 maj 01:16 #10
    Sunflower88 skrev 2020-05-14 20:06:19 följande:

    Vår 2,5-åring blir mer och mer trotsig. Just nu är hon i en riktigt jobbig fas.. Det värsta är på kvällen när allt som har med läggningen att göra blir en kamp. Det blir bråk med pyjamas, bråk med tandborstning och bråk med läggningen.

    Ikväll rann bägaren över. Hon börjar kasta sin toffel på mig flera gånger och när jag säger till henne spottar hon på mig. Jag blir då arg och sätter henne på en stol som är hennes ?straffställe? när hon är elak. Men hon bara fortsätter spotta och skrattar trots att jag är arg på henne. Jag blir så otroligt provocerad av detta! Efter ett tag sa hon förlåt men det verkade inte som att hon förstod att hon gjort fel.

    Sen kommer vi till läggningen då.. detta ständiga NEJ! Lägger man henne i sängen springer hon därifrån. Det tar typ 1 timme varje kväll att lägga henne och oftast med låååång övertalning och bråk. Detta är så jobbigt och jag börjar komma till bristningsgränsen.

    Hur tusan gör man!?


    Det verkar som om ni har kommit in i en negativ spiral. Ni behöver ändra ert beteende. Ni som är vuxna behöver ta ert ansvar och hitta lösningar som fungerar och minskar konflikterna. Det är inte barnets fel att det har ett stort temperament. Er första lärdom behöver bli att barnet reagerar på ert beteende. Lägg inte ansvaret för barnets reaktioner på barnet utan på er.

    Nedan kommer några förslag på vad ni kan göra:
    * Sluta bli arg på barnet. Vad som än händer, se till att behålla lugnet. Är ni lugna kommer barnet att känna sig trygg och känslan av lugn smittar över till barnet. Känslor smittar. Tänk positiva tankar för att inte hetsa upp er i onödan. Exempel: Om barnet skrattar och spottar er i ansiktet, inse att ett så litet barn inte har förmågan att förstå vad "spott i ansiktet" betyder för mamma. Hon spottar inte för att provocera, utan sannolikt för att det är en kul grej. Hon kommer inte spotta som tonåring när hon har lärt sig vad det betyder.

    * Släpp fördomar om hur barn borde vara eller borde göra. Om barnet hatar pyjamas, så strunta i det. Om barnet vill ha en viss tandkräm, låt barnet få använda den. Man kan inte låta barnet bestämma allt, men enkla anpassningar som underlättar livet och minskar konfliktnivån är bra och ska tillämpas.

    * Starta positiva spiraler. Försök att hitta sätt att göra läggningen till en mysig och fin stund. Det är ju bättre att ni läser i en eller två timmar än att ni bråkar den tiden, exempelvis. Funkar det inte att hon ligger ensam, kanske hon kan ligga tillsammans med er. Hitta ett sätt att göra sovrutinen till en mysig stund.

    * Bryt kedjan av negativitet. Om hon kastar en toffel på dig, så behöver du inte gå igång. Du kan ju säga till henne på ett vänligt sätt att det är fel. Fortsätter hon kan du testa att avleda henne. Ibland kan man behöva ta en strid och markera för ett barn att något är fel eller farligt, men om man gör detta för ofta är det inte bra. Då riskerar man att lära barnet att hemmet är en negativ plats där det mest bråkas och skriks, och att barnet är fel och att mamma inte tycker om det. Låt hemmet istället bli en plats där man berömmer barnet, ger det kärlek och omsorg, där det är 10 gånger mer skratt än tårar. För att det ska vara möjligt med vissa barn, behöver man ibland hålla tillbaka tillrättavisningar som inte är jätteviktiga.

    * Avled barnet. Avledning är ett väldigt bra knep med små barn, och kan ofta vända negativa situationer till något mer positivt. Det handlar om att vända barnets uppmärksamhet mot något annat, exempelvis vad barnet gjorde på dagis idag, eller att det flög en häxa förbi fönstret eller egentligen vad som helst som inte har med den aktuella konflikten att göra.

    * Använd LAB - lågt affektivt beteende. Gå med i LAB-grupper på Facebook och få tips och råd där. Att använda LAB handlar om att inse vilka krav man kan ställa på ett barn, och att inte ställa krav på ett barn som det inte klarar av.

    * Testa tills ni hittar saker som fungerar (och som får barnet att må bra). Alla barn är olika, det kan vara så att ert barn blir lugn av att leka med dockor innan det somnar, eller att läsa böcker, lyssna på dammsugarljud, eller att få prata om hur dagen har varit. Man får försöka pröva sig fram i det avseendet. 

    * Försök att berätta mer för barnet hur ni uppskattar det och att ni älskar det. Det är viktigt för barn med en hög konfliktnivå, så det inte tappar sin självkänsla.

    * Sök förklaringar till barnets beteenden. Får barnet för mycket stimuli? Behöver barnet en långsam nedtrappning innan det blir sovdags? Reagerar barnet väldigt negativt på arga röster?   
  • Sön 17 maj 08:42 #11
    lövet2 skrev 2020-05-16 23:55:22 följande:

    Jag fick lära mig en mycket bra och enkel regel en gång, när man har ett barn i trotsåldern; "Bråka aldrig om mat, sömn eller toaletten, för du kan aldrig vinna!". Mycket sant.

    Sedan är det ofta så, att det är föräldrarna som startar de flesta bråken. En massa onödiga bråk dessutom. Så hur gör man?

    Bråk om pyjamasen - onödigt. Vill hon inte ha pyjamas, så strunta i den. Sover du själv i pyjamas? Det gör inte jag i alla fall. Blöja/trosor räcker om hon inte vill ha något mer.

    Bråk om tandborstning - nja, hon måste ju borsta tänderna, men du kan försöka göra det roligt i stället för att bråka. En batteritandborste, en rolig tandkräm, sjunga till tandborstningen osv.

    Bråk om läggning - varför? Ta henne till sängen, läs en saga och stanna kvar. Vill du inte ligga eller sitta på sängen, så ta en stol. Låt en nattlampa vara på, så hon slipper vara mörkrädd. Då kan du sitta och läsa eller lösa korsord. Annars kan du ha hörlurar och lyssna på podd eller musik. Försök inte tvinga henne att sova. Du kan säga att hon måste ligga i sängen men inte att hon måste somna. En vacker dag (kväll) slår hon sig till ro utan gnäll, och då kan du börja fundera på att vänja henne vid att somna själv.

    Varför har du ett straffställe och kallar henne elak? Hon är inte elak för att hon är arg. En arg unge i den åldern kan inte behärska sig. Om hon försöker kasta något, så tar du av henne det hon vill kasta. Spottar hon, så ta henne till badrummet och låt henne spotta i tvättstället. Tala om att det är där hon får spotta. Annars kan det räcka bara att resa sig och gå när barn vill slåss, sparkas eller spotta. Du drar gränsen för vad du kan acceptera. Du vägrar att bli misshandlad, och därför går du därifrån. Det begriper barn väldigt fort.


    Du kommer med väldigt kloka råd Lövet. Jag brukar också hantera nattning på det viset att jag finns där men ser till att sysselsätta mig själv under tiden barnet ska somna.
  • Anonym (Mamma till 2-årin­g)
    Visa endast
    Sön 17 maj 10:00 #12
    lövet2 skrev 2020-05-16 23:55:22 följande:

    Jag fick lära mig en mycket bra och enkel regel en gång, när man har ett barn i trotsåldern; "Bråka aldrig om mat, sömn eller toaletten, för du kan aldrig vinna!". Mycket sant.

    Sedan är det ofta så, att det är föräldrarna som startar de flesta bråken. En massa onödiga bråk dessutom. Så hur gör man?

    Bråk om pyjamasen - onödigt. Vill hon inte ha pyjamas, så strunta i den. Sover du själv i pyjamas? Det gör inte jag i alla fall. Blöja/trosor räcker om hon inte vill ha något mer.

    Bråk om tandborstning - nja, hon måste ju borsta tänderna, men du kan försöka göra det roligt i stället för att bråka. En batteritandborste, en rolig tandkräm, sjunga till tandborstningen osv.

    Bråk om läggning - varför? Ta henne till sängen, läs en saga och stanna kvar. Vill du inte ligga eller sitta på sängen, så ta en stol. Låt en nattlampa vara på, så hon slipper vara mörkrädd. Då kan du sitta och läsa eller lösa korsord. Annars kan du ha hörlurar och lyssna på podd eller musik. Försök inte tvinga henne att sova. Du kan säga att hon måste ligga i sängen men inte att hon måste somna. En vacker dag (kväll) slår hon sig till ro utan gnäll, och då kan du börja fundera på att vänja henne vid att somna själv.

    Varför har du ett straffställe och kallar henne elak? Hon är inte elak för att hon är arg. En arg unge i den åldern kan inte behärska sig. Om hon försöker kasta något, så tar du av henne det hon vill kasta. Spottar hon, så ta henne till badrummet och låt henne spotta i tvättstället. Tala om att det är där hon får spotta. Annars kan det räcka bara att resa sig och gå när barn vill slåss, sparkas eller spotta. Du drar gränsen för vad du kan acceptera. Du vägrar att bli misshandlad, och därför går du därifrån. Det begriper barn väldigt fort.


    Håller med alla råden!

    Till TS

    Vår dotter har alltid varit en kreativ virvelvind och vi har aktivt rannsakat oss själva sedanntidig ålder för att undvika en massa onödiga nej, stopp, sluta. Vi går in och avlider om det är farligt för antingen henne eller om något riskerar gå sönder. Det är väldigt lätt att hamna i en ond spiral där man bara säger nej till såna här barn annars.

    Klä på sig tex, här har vi slutat bråka. Hon får gå på förskolan med byxorna bak och fram. Hon vägrar vår hjälp och vill klara sig själv. Då får hon ta på sig byxorna själv även fast det blir fel för då slipper vi starta ett storbråk strax innan lämning på förskolan.

    Vägrar hon mössa så tar jag fram två nya och frågar vilken av de två nya hon vill ha och då väljer hon en och är helnöjd.

    Vid val av kläder vill hon gärna vara med och bestämma, jag tar fram 2 alternativ och frågar vilken hon vill ha. Osv osv.

    Vid nattning så får det ta den tid det tar. Det går i perioder hur lång tid det tar men vi lämnar henne aldrig innan hon somnat. Vi har även en strikt varannan kvälls-ansvar så vi är "fria" och kan göra vad vi vill varannan kväll. Det hjälper med tålamodet.

    För oss fungerar inte time out utan vi säger ifrån när hon gör något fel utan tar av henne den leksak hon inte hanterat på ett bra sätt (typ kastat mot ett vattenglas på bordet) direkt i anslutning till situationen är hon gjort fel på så sätt avbryts beteendet på ett effektivt sätt. Det fungerar för oss men alla barn är ju olika.

    Det här är de strategier som vi hittat för att få vår vardag att fungera lite bättre men hon driver så klart även oss till vansinne ibland. Vi har även märkt att när jag blir arg då skrattar hon bara åt mig och fortsätter. Hur man ska hantera det vet jag inte men jag har insett att jag inte alltid kan vinna så jag försöker avleda till någon annan aktivitet.
  • Anonym (Mummy­)
    Visa endast
    Sön 17 maj 10:13 #13
    lövet2 skrev 2020-05-16 23:55:22 följande:

    Jag fick lära mig en mycket bra och enkel regel en gång, när man har ett barn i trotsåldern; "Bråka aldrig om mat, sömn eller toaletten, för du kan aldrig vinna!". Mycket sant.

    Sedan är det ofta så, att det är föräldrarna som startar de flesta bråken. En massa onödiga bråk dessutom. Så hur gör man?

    Bråk om pyjamasen - onödigt. Vill hon inte ha pyjamas, så strunta i den. Sover du själv i pyjamas? Det gör inte jag i alla fall. Blöja/trosor räcker om hon inte vill ha något mer.

    Bråk om tandborstning - nja, hon måste ju borsta tänderna, men du kan försöka göra det roligt i stället för att bråka. En batteritandborste, en rolig tandkräm, sjunga till tandborstningen osv.

    Bråk om läggning - varför? Ta henne till sängen, läs en saga och stanna kvar. Vill du inte ligga eller sitta på sängen, så ta en stol. Låt en nattlampa vara på, så hon slipper vara mörkrädd. Då kan du sitta och läsa eller lösa korsord. Annars kan du ha hörlurar och lyssna på podd eller musik. Försök inte tvinga henne att sova. Du kan säga att hon måste ligga i sängen men inte att hon måste somna. En vacker dag (kväll) slår hon sig till ro utan gnäll, och då kan du börja fundera på att vänja henne vid att somna själv.

    Varför har du ett straffställe och kallar henne elak? Hon är inte elak för att hon är arg. En arg unge i den åldern kan inte behärska sig. Om hon försöker kasta något, så tar du av henne det hon vill kasta. Spottar hon, så ta henne till badrummet och låt henne spotta i tvättstället. Tala om att det är där hon får spotta. Annars kan det räcka bara att resa sig och gå när barn vill slåss, sparkas eller spotta. Du drar gränsen för vad du kan acceptera. Du vägrar att bli misshandlad, och därför går du därifrån. Det begriper barn väldigt fort.


    Du har jättebra råd tycker jag. Men det här med att barn fattar fort att det inte funkar att slåss om man bara går därifrån kan jag säga har inte funkat på mitt barn (men jag gör så ändå för jag har inte kommit på något bättre). Samma vad gäller att det funkar om man säger att de måste ligga i sängen men inte måste sova. Det är ju det som är problemet. Barnet vill inte ligga i sängen och det skyr inga medel för att slippa. (Slåss, slår sönder saker, skriker så att hela huset tappar öronen.)

    Många av tipsen i den här tråden är jättebra, men vissa barn är argare än andra. Vi har provat allt det här och jag kan säga att det enda som jag märkt gjort skillnad är mognad, att hon blivit äldre. Det vi gjort under tiden har mest varit att hantera humöret på ett sätt som varken hon, syskonet eller vi vuxna tar skada av. Vi jobbar mycket efter samma idéer som jrockteaccon. Men har man ett barn som mitt i en rolig lek med föräldern kan börja skrika hysteriskt och slå omkring sig för att ena strumpan hasat ner pyttelite så hjälper de här råden inte. Eller rättare sagt, det blir ett sätt för familjen att ta sig igenom det hela, men det förbättrar inte barnets beteende, det bara ser till att det inte blir värre. Vilket kanske är gott nog. Och med tiden blir barnet äldre och får färre utbrott. Så har det i alla fall varit för oss.

    (Om någon undrar så har vi haft mycket samtal med förskolepersonalen om det här och de har inte bedömt att det finns behov av barnpsykolog tex.)
  • Anonym (kanin­)
    Visa endast
    Sön 17 maj 10:59 #14

    Läs boken "Kaninen som så gärna ville sova" (tror jag att den hette) Jag lovar att barnet somnar innan man hunnit läsa klart boken!

  • Sön 17 maj 15:38 #15
    Anonym (Mummy) skrev 2020-05-17 10:13:36 följande:
    Du har jättebra råd tycker jag. Men det här med att barn fattar fort att det inte funkar att slåss om man bara går därifrån kan jag säga har inte funkat på mitt barn (men jag gör så ändå för jag har inte kommit på något bättre). Samma vad gäller att det funkar om man säger att de måste ligga i sängen men inte måste sova. Det är ju det som är problemet. Barnet vill inte ligga i sängen och det skyr inga medel för att slippa. (Slåss, slår sönder saker, skriker så att hela huset tappar öronen.)

    Många av tipsen i den här tråden är jättebra, men vissa barn är argare än andra. Vi har provat allt det här och jag kan säga att det enda som jag märkt gjort skillnad är mognad, att hon blivit äldre. Det vi gjort under tiden har mest varit att hantera humöret på ett sätt som varken hon, syskonet eller vi vuxna tar skada av. Vi jobbar mycket efter samma idéer som jrockteaccon. Men har man ett barn som mitt i en rolig lek med föräldern kan börja skrika hysteriskt och slå omkring sig för att ena strumpan hasat ner pyttelite så hjälper de här råden inte. Eller rättare sagt, det blir ett sätt för familjen att ta sig igenom det hela, men det förbättrar inte barnets beteende, det bara ser till att det inte blir värre. Vilket kanske är gott nog. Och med tiden blir barnet äldre och får färre utbrott. Så har det i alla fall varit för oss.

    (Om någon undrar så har vi haft mycket samtal med förskolepersonalen om det här och de har inte bedömt att det finns behov av barnpsykolog tex.)
    Intressant vinkel som förstås är väldigt sann. Det går inte att släcka alla konflikter helt och hållet med vissa barn. Ibland behöver man hoppas på att de kognitiva funktionerna utvecklas och försöka göra det bästa av situationen. Då handlar det kanske mer om att lära sig att hantera situationerna som uppstår på bästa sätt, avleda och att inte låta situationerna löpa amok mer än nödvändigt.

    Låter som ni har kämpat väldigt mycket och gjort många bra saker.

    En tanke bara: Kanske är det just ert arbete med att hålla en positiv atmosfär i hemmet som gett utslag på barnet och fått att det att fungera bättre när ert barn blivit äldre och har utvecklat fler kognitiva förmågor. De insatser ni gjorde tidigt kanske bäddade för en mer hållbar situation några år senare.
  • Anonym (Mummy­)
    Visa endast
    Sön 17 maj 18:05 #16
    jrockyracoon skrev 2020-05-17 15:38:49 följande:

    Intressant vinkel som förstås är väldigt sann. Det går inte att släcka alla konflikter helt och hållet med vissa barn. Ibland behöver man hoppas på att de kognitiva funktionerna utvecklas och försöka göra det bästa av situationen. Då handlar det kanske mer om att lära sig att hantera situationerna som uppstår på bästa sätt, avleda och att inte låta situationerna löpa amok mer än nödvändigt.

    Låter som ni har kämpat väldigt mycket och gjort många bra saker.

    En tanke bara: Kanske är det just ert arbete med att hålla en positiv atmosfär i hemmet som gett utslag på barnet och fått att det att fungera bättre när ert barn blivit äldre och har utvecklat fler kognitiva förmågor. De insatser ni gjorde tidigt kanske bäddade för en mer hållbar situation några år senare.


    Ja, det är det vi hoppas på. Jag pratade just om den här tråden med min man som påminde mig om att vi föräldrar också blivit bättre och bättre på att hålla oss lugna och att det säkert också kan vara en del av att hon är lugnare. Man lär sig ju knep med åren.
  • Sön 17 maj 18:16 #17
    lövet2 skrev 2020-05-16 23:55:22 följande:

    Jag fick lära mig en mycket bra och enkel regel en gång, när man har ett barn i trotsåldern; "Bråka aldrig om mat, sömn eller toaletten, för du kan aldrig vinna!". Mycket sant.

    Sedan är det ofta så, att det är föräldrarna som startar de flesta bråken. En massa onödiga bråk dessutom. Så hur gör man?

    Bråk om pyjamasen - onödigt. Vill hon inte ha pyjamas, så strunta i den. Sover du själv i pyjamas? Det gör inte jag i alla fall. Blöja/trosor räcker om hon inte vill ha något mer.

    Bråk om tandborstning - nja, hon måste ju borsta tänderna, men du kan försöka göra det roligt i stället för att bråka. En batteritandborste, en rolig tandkräm, sjunga till tandborstningen osv.

    Bråk om läggning - varför? Ta henne till sängen, läs en saga och stanna kvar. Vill du inte ligga eller sitta på sängen, så ta en stol. Låt en nattlampa vara på, så hon slipper vara mörkrädd. Då kan du sitta och läsa eller lösa korsord. Annars kan du ha hörlurar och lyssna på podd eller musik. Försök inte tvinga henne att sova. Du kan säga att hon måste ligga i sängen men inte att hon måste somna. En vacker dag (kväll) slår hon sig till ro utan gnäll, och då kan du börja fundera på att vänja henne vid att somna själv.

    Varför har du ett straffställe och kallar henne elak? Hon är inte elak för att hon är arg. En arg unge i den åldern kan inte behärska sig. Om hon försöker kasta något, så tar du av henne det hon vill kasta. Spottar hon, så ta henne till badrummet och låt henne spotta i tvättstället. Tala om att det är där hon får spotta. Annars kan det räcka bara att resa sig och gå när barn vill slåss, sparkas eller spotta. Du drar gränsen för vad du kan acceptera. Du vägrar att bli misshandlad, och därför går du därifrån. Det begriper barn väldigt fort.


    Bara för att förtydliga: menar förstås inte att hon är ett elakt barn. Men för mig är det elakt att slåss och vara fysisk. Jag sätter henne då på stolen för att hon ska lugna sig. Jag sitter bredvid henne hela tiden!

    Vid läggningen ligger jag alltid bredvid henne och har alltid gjort. Lampa har hon alltid på. Men hon vill aldrig gå till sängen. Bra tips med att säga att vi behöver inte sova, det ska jag prova.

    Angående pyjamas ser jag helst att hon har det på sig då hon aldrig vill ha täcke eller filt.

    Håller helt med att man själv är källan till de flesta bråk. Dessutom helt onödiga!! Det kan jag själv komma på i efterhand. Jag måste helt enkelt träna på att ta tre djupa andetag.. tack för tips!
  • Sön 17 maj 18:19 #18

    Tack för alla tips!

    Ska även tillägga att hon är extremt mammig och jag är den som ska klä på, borsta tänder, alltid natta. Därför tror jag att jag blir mer frustrerad på nåt sätt..

    Pappan har såklart testat men det slutar alltid med att jag får gå in för det går enklast.

  • Tor 21 maj 13:11 #19

    Ett straffställe för att hon är elak? Inte konstigt att hon protesterar när du behandlar henne på det sättet.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll