lövet2 skrev 2020-05-16 23:55:22 följande:
Jag fick lära mig en mycket bra och enkel regel en gång, när man har ett barn i trotsåldern; "Bråka aldrig om mat, sömn eller toaletten, för du kan aldrig vinna!". Mycket sant.
Sedan är det ofta så, att det är föräldrarna som startar de flesta bråken. En massa onödiga bråk dessutom. Så hur gör man?
Bråk om pyjamasen - onödigt. Vill hon inte ha pyjamas, så strunta i den. Sover du själv i pyjamas? Det gör inte jag i alla fall. Blöja/trosor räcker om hon inte vill ha något mer.
Bråk om tandborstning - nja, hon måste ju borsta tänderna, men du kan försöka göra det roligt i stället för att bråka. En batteritandborste, en rolig tandkräm, sjunga till tandborstningen osv.
Bråk om läggning - varför? Ta henne till sängen, läs en saga och stanna kvar. Vill du inte ligga eller sitta på sängen, så ta en stol. Låt en nattlampa vara på, så hon slipper vara mörkrädd. Då kan du sitta och läsa eller lösa korsord. Annars kan du ha hörlurar och lyssna på podd eller musik. Försök inte tvinga henne att sova. Du kan säga att hon måste ligga i sängen men inte att hon måste somna. En vacker dag (kväll) slår hon sig till ro utan gnäll, och då kan du börja fundera på att vänja henne vid att somna själv.
Varför har du ett straffställe och kallar henne elak? Hon är inte elak för att hon är arg. En arg unge i den åldern kan inte behärska sig. Om hon försöker kasta något, så tar du av henne det hon vill kasta. Spottar hon, så ta henne till badrummet och låt henne spotta i tvättstället. Tala om att det är där hon får spotta. Annars kan det räcka bara att resa sig och gå när barn vill slåss, sparkas eller spotta. Du drar gränsen för vad du kan acceptera. Du vägrar att bli misshandlad, och därför går du därifrån. Det begriper barn väldigt fort.
Du har jättebra råd tycker jag. Men det här med att barn fattar fort att det inte funkar att slåss om man bara går därifrån kan jag säga har inte funkat på mitt barn (men jag gör så ändå för jag har inte kommit på något bättre). Samma vad gäller att det funkar om man säger att de måste ligga i sängen men inte måste sova. Det är ju det som är problemet. Barnet vill inte ligga i sängen och det skyr inga medel för att slippa. (Slåss, slår sönder saker, skriker så att hela huset tappar öronen.)
Många av tipsen i den här tråden är jättebra, men vissa barn är argare än andra. Vi har provat allt det här och jag kan säga att det enda som jag märkt gjort skillnad är mognad, att hon blivit äldre. Det vi gjort under tiden har mest varit att hantera humöret på ett sätt som varken hon, syskonet eller vi vuxna tar skada av. Vi jobbar mycket efter samma idéer som jrockteaccon. Men har man ett barn som mitt i en rolig lek med föräldern kan börja skrika hysteriskt och slå omkring sig för att ena strumpan hasat ner pyttelite så hjälper de här råden inte. Eller rättare sagt, det blir ett sätt för familjen att ta sig igenom det hela, men det förbättrar inte barnets beteende, det bara ser till att det inte blir värre. Vilket kanske är gott nog. Och med tiden blir barnet äldre och får färre utbrott. Så har det i alla fall varit för oss.
(Om någon undrar så har vi haft mycket samtal med förskolepersonalen om det här och de har inte bedömt att det finns behov av barnpsykolog tex.)