Hur får jag min partner att förstå?

Du måste väl vetat att han var så här även innan? Han är inte mogen för att bli pappa. 

Flytta hem till mor och far igen så får de stötta dig fram till förlossningen. Honom kan du tydligen inte lita på 

Flytta hem till dina föräldrar under resten av graviditeten och förbered att hitta en egen lägenhet i den staden.

Det är såklart otroligt jobbigt beslut. Men jag rekommenderar, likt de andra, att flytta hem. Du behöver hjälp och stöd under sista tiden, inte slita ut dig! Det är tufft ändå för de flesta med spädbarnstiden, så skulle verkligen rekommendera dig att få stöttning i graviditeten framöver. Det verkar inte som om han ändrar sig så mycket trots att ni pratar kring saker.

Börja se honom för vad han är, och också sannolikt kommer vara framöver, spermadonator med begränsat konsekvenstänk. Inte planerad graviditet och ung man är i regel en dålig kombo dessvärre. Börja tänk på dig själv och barnet och ta dig hem till familjen och ditt nätverk. Någon större stöttning från honom ska du nog inte räkna med. Har ni tur skärper han till sig såpass att han kan vara en vettig farsa så småningom.

Tror du klarar dig bättre som ensamstående än med en tonåring som ska leka pappa

Ge grabben en chans.
För dig finns redan erat barn, du känner den och tar ditt ansvar.
Kanske blir han en bra far så fort han får hålla babyn.
Alla pappor gillar inte att grotta ner sig i all into som finns och att handla och planera är det inte heller alla som gör.
Alkohol är svårt, dyka upp bakfull på BB är oförlåtligt men att sitta med dig på uteservering i sommar och fråga om han får beställa en öl kan vara ok.
Men
Tycker du ska be dina föräldrar om stöd, någon släkting eller vän som du kan ringa när det är dags att föda. Någon som du kan lita på.

Tycker också att du bör flytt hem till dina föräldrar om det finns möjlighet till det. Kan han inte fixa käk till dig innan han går ut med polarna så ställer han ju inte upp. Om du väljer att bo kvar med honom så köp hem färdigmat som du kan värma och gör matlådor till dig själv som du kan värma på när du inte orkar laga mat. Ha också en backup vem som kan skjutsa dig till sjukhus om han inte kan köra. Försök ha några reservplaner som gör dig mindre stressad. Även om det tar 40 min eller så att först komma hem till dig och sen ytterligare 40 min från dig till sjukhus så kommer det troligtvis inte hinna hända så mycket på den tiden. För mig tog det ett bra tag innan värkarna började komma igång efter att vattnet gått så då hann jag få min mamma att komma och ta hand om äldsta barnet innan vi åkte till förlossningen, totalt 4,5 timme. Det är klart att det är olika för olika personer men tror att man i regel känner några timmar innan att man behöver åka in och att det är på gång. Med mitt första barn började jag få mensvärk under natten, tog en tablett och somnade om och vaknade när värkarna kom tätare. Och det kan vara ganska skönt att ligga med värmepåsar i sängen någon timme innan man åker in. Så även om du har lite avstånd till sjukhus och att det blir längre resväg om någon familjemedlem skjutsar dig så ta det lugnt, det ordnar sig. Men du gör nog klokt i att inte förlita dig på pojkvännen vilket är synd, så ska det i bästa av världar inte behöva vara.

Jag gjorde dumheten att flytta till min dåvarandes hemstad o det har jag ångrat många gånger.
Tänk på att när barnet väl är fött, så får du inte flytta hur som helst.
Flytta hem nu så du har hjälpen o omtanken du behöver nu o i framtiden.
Risken är annars att du sitter där själv med barnet o inte kan flytta.

Grattis till graviditeten! Vad jobbigt att du inte får det stöd du behöver från din pojkvän. Till hans försvar så har han nog inte riktigt förstått att han ska bli pappa och därför kanske inte har motivationen till att läsa på om saker osv.

Däremot är det oroväckande, tycker jag, att han inte verkar ha någon förståelse för dig trots att det verkar som du har pratat med honom. Kan du prata med barnmorskan? Hon kanske kan ha ett eget samtal med honom om vad som är viktigt att tänka på som partner.

Skulle det inte funka efter samtal med dig och/eller barnmorska så tycker jag att det låter klokt att du försöker ta dig tillbaka till staden där ditt kontaktnät finns. Kan du,?och tycker att det skulle kännas ok, så flytta hem till dina föräldrar igen. Ha med någon mer, din mamma, en kompis, ett syskon till förlossningen. Om din pojkvän är nykter och hemma och, återigen, det känns ok för dig så kan han följa med. Men säkrast låter det att fråga någon annan om hon/han kan vara med under förlossningen och även delta i förberedelser inför förlossningen tillsammans med dig.

När barnet är fött och din pojkvän får träffa bebisen så kommer du nog väldigt snart att märka om han är redo att ta sitt ansvar som förälder. Är han inte det så lägg inte onödig energi på att försöka få det att funka, att ni ska vara en familj. Utan använd ditt kontaktnät. Prata med dem redan nu och var inte rädd för att be om hjälp. Ni kanske kan börja fundera över ett upplägg direkt? Vem/vilka följer med till förlossningen? Vem kan ta bebisen en stund på dagarna så du kan sova/vila? Vem kan hjälpa dig med hushållssysslor? Handla? Osv. Antagligen är det inte en och samma person som kan hjälpa till varje dag så gör ett schema om det går. Det är lätt att det bara blir prat annars. Bäst tror jag också att det blir om du kan träffa alla potentiella hjälpare samtidigt, kalla dem till ett ?möte? så kan ni säkert tänka ut något bra tillsammans. Och återigen kanske du kan be barnmorskan om stöd i hur du kan ta upp detta, och vad du kan tänkas behöva hjälp med, om det känns jobbigt att ta upp.

Du kan klara det här utan din pojkvän. Just nu verkar han ta mer energi än vad han ger och det är inte vad du behöver.

Men sa han inte att han inte ville bli pappa? Jaja, han visar det ju tydligt. Separera, bättre att göra det innan barnet kommer.