Att inte gå ner i vikt trots hårt kämpande

Det är så grymt. Har själv gjort detta, drack enbart Nutrilett under en månad och gick ner ett par kilo första veckan och sen stod jag helt still. Inte ett smack hände och då är jag betydligt tyngre än mig. Inte ett gram ner på tre veckor. Min smala kompis som är "expert" på vikt, eftersom hon verkligen lever för det, vägrade tro mig och hon tror fortfarande att jag åt saker men icke. Därför blir jag se ledsen när jag ser Biggest loser och experterna elakt säger att deltagarna har smygätit för att det är givet att man måste gå ner varenda vecka. Men det vet jag själv att det inte stämmer.

Jag gav upp. Självklart skulle jag ha gått ner om jag fortsatte, till slut gör man det. Men det kan ta en bra tid innan något händer.

Det är så grymt. Har själv gjort detta, drack enbart Nutrilett under en månad och gick ner ett par kilo första veckan och sen stod jag helt still. Inte ett smack hände och då är jag betydligt tyngre än mig. Inte ett gram ner på tre veckor. Min smala kompis som är "expert" på vikt, eftersom hon verkligen lever för det, vägrade tro mig och hon tror fortfarande att jag åt saker men icke. Därför blir jag se ledsen när jag ser Biggest loser och experterna elakt säger att deltagarna har smygätit för att det är givet att man måste gå ner varenda vecka. Men det vet jag själv att det inte stämmer.

Jag gav upp. Självklart skulle jag ha gått ner om jag fortsatte, till slut gör man det. Men det kan ta en bra tid innan något händer.

Som fler skrivit. Lyssna inte på dom som proppar på att du gör nåt fel. Jag är ett levande bevis på att kalori in kalori ut inte alltid stämmer.

Jag jobbar natt och under dessa två veckors perioder äter jag vääääldigt lite.

Och då har jag provat LCHF, lågkalori etc.

Jag har full koll på vad jag stoppar i mig, hur stor andel fett, protein och kolhydrater nåt innehåller då jag dessutom har diabetes typ1.

Jag tror helt enkelt att vissa människor ar svårare att gå ner och det behöver inte alltid ha med låg ämnesomsättning att göra. Jag tror på hormoner, hur man når psykiskt osv.

Sen att gå in i svältläge tror jag inte ett skit på heller. Då skulle inte alla i Robinson tex gå ner då så mycket som dom gör.

Jag har märkt dock att jag kan gå ner om jag äter typ 500 kalorier per dag, men det håller ju inte i längden.

Att röra på sig, må bra psykiskt, äta små och många portioner per dag. Det är förutsättningen. (och vara stabil i sköldkörteln)

Jag har ätit strikt lchf sedan 1 januari och trots att jag står still på vågen så har jag tappat fyra cm i midjan och kroppen ser helt annorlunda ut. Den ser mer vältränad och fit ut. Jag tränar också fem gånger i veckan, mest styrketräning. Och har en stegräknare som visar hur mycket jag rör mig på dagarna (försöker gå 12000 steg utöver träning). Det tar tid att forma kroppen och få den slankare (om man inte vill svälta). Tid och ihärdighet. Det handlar ju om att förändra sin livsstil till en smalare livsstil, och det är ju både stort och svårt. I perioder fuskar jag och då går jag upp. Är 36 år och 171 cm lång, väger 68 kg. Skulle vilja väga 63, som jag gjorde före barn.

Jag är 169 lång och vägde för två år sedan 86 kg. Kan tänka mig att jag såg ut ungefär som dig, mina kilon sågs inte som övervikt utan jag var bara större med en hel del muskler... Sprang en del men inte särskilt seriöst! När jag insåg hur mycket övervikt jag faktiskt hade bestämde jag mig att det var nog. Jag ville bli mindre för att orka mer och leva längre!

Började att dricka naturdiet i 5 veckor och gick ner 12 kg, sedan började jag löpträna varannan dag och tänkte på vad jag åt. Uteslöt bröd, pasta, potatis, ris, kakor, godis och läsk helt. Efter totalt 3 månader hade jag gått ner 20 kg! Trodde inte min kropp skulle svara så bra då jag inte kunnat gå ner tidigare. Idag löptränar jag någon/ett par gånger i veckan, äter fortfarande åt lchf-stuket och håller vikten :) Egentligen rekommenderar jag inte denna metod men vad fasen ska man göra när inget annat funkar??? Lycka till!

Fast det är den otrevliga verkligheten att om man är en förhållandevis liten, ej ung kvinna med ett ganska stillasittande liv då har man inte då mycket marginaler om man vill gå ned långsamt. Kanske bränner din kropp 1500-1600 kalorier normalt. Om du då skär ned på 300 kcal per dag och håller det strikt varenda dag så kommer du ändå inte ned mer än 1.2 kg på en månad. Fuskar du då en eller flera dagar så blir det ännu mindre.

Sen är det där som du talar om med svältläge en myt eftersom när det nämns så brukar det användas som anledning att man trots att man äter jättelite över lång tid inte går ned i vikt, vad dom däremot är helt sant är att om man drar ned födointaget så försöker kroppen mycket riktigt hushålla med energin men det är på sätt du själv kan påverka. Du kan känna dig kall så att du klär på dig lite mer och kroppen förbränner mindre på att hålla fig varm, du kommer att känna dig lite tröttare så att du kanske inte går lika mycket eller är lika aktiv generellt under dagen etc

Men om du istället går ut lite hårdare med neddragningen på kost så hamnar du i ren ketod vilket inte alls är ett sparläge, snarare kan det beskrivas som kroppens nödläge där de flesta plötsligt blir väldigt energiska. Fungerar ungefär som adrenalin och är troligtvis kroppens försvarsmekanism för att se till att du har ork och energi att ge dig ut och leta mat. Hade man bara blivit trött så hade urmänniskan inte överlevt.

Så det är oftast mycket lättare att gå ned om du går ned i kalorier så mycket att du kan rida på ketosenergin. Men sen måste man ju kombinera med att hitta en vardagsbslans för kosten i längden också.

Jag känner flera personer som gått ner i vikt och behålla den nya vikten. (10-30 kg). Gemensamt för dem är att de testade många olika sätt tills de provade viktväktarna som funkade för dem alla. (Har inte behövt gå ner i vikt själv så jag kan inte ge förstahandsuppgifter.)

Viktväktarna låter tråkigt (och jag tror det är ganska dyrt?) men det verkar faktiskt fungera på alla möjliga olika personer. Många tycker att VV är lite som om man skulle äta efter Livsmedelsverkets rekommendationer - dvs tråkigt, för lagom, som mellanmjölk... men i själva verket så kan det vara mer verksamt än dieter som känns mer moderna.

På tal om det, i Norge gjordes ett försök där man döpte om deras livsmedelsverks rekommendationer till nåt tjusigt namn som om det vore en diet och även det funkade för folk att minska i vikt. Läste en roligt artikel om det för flera år sen. Många har en massa fördomar om rekommendationerna som är felaktiga så om man förpackar dem på rätt sätt tror folk att det är en bantningsdiet.

Testa att byta app, testa Viktväktarnas app för uppenbarligen funkar inte den du använder nu så bra på dig. Med WW-appen slipper du väga och räkna kalorier och kan enkelt se vad det är som kostar många poäng på en dag. Jag var ganska normalviktig när jag började men 4-5 mån senare hade jag ändå gått ner över 10 kg för jag åt mig mätt på rätt saker.

Ja köp ett måttband och mät runt midja, överarmar, lår. Strunta i vågen i några månader. Köp en billig stegräknare. Enligt rekommendationer behöver man gå 12000 steg om dagen för att behålla vikten. Och styrketräning är superbra, ju mer muskler man har ju mer förbränner man. Man ser även smalare och tightare ut om man styrketränar regelbundet, midjan blir markerad och hållningen blir bättre vilket gör mer än vad man tror. Men muskler väger mer än fett så vågen lär stå stilla. Kosten är klurigare, det funkar så olika för olika människor. För mig funkar det bra med strikt lchf, jag håller mig mätt och får äta god mat. Men tex fasta funkar inte så bra för mig, kroppen blir stressad och trött av det. Jag tycker att Mamma-fitness ger bra råd, tex på Instagram. Jag försöker att ha tålamod och hotta en livsstil som gör att jag mår bra, känner mig stark och snabb, håller mig frisk och håller vikten. For life!

Om du är så pass oroad skulle jag rekommendera att besöka endokrinolog. 

Min väninna kunde inte gå ner i vikt på ett år, så till slut fick vi veta att hon hade en stark hormonbrist och problem med sköldkörteln.