Rädd att bli gravid

Den enda varningsklockan jag ser är att du redan nu har problem med humörsvängningar. Är det kopplat till den nya viktnedgången/ändrade matvanor, eller har det pågått under en längre tid? För småbarnstiden kommer ju innebära en ordentlig prövning när det kommer till att hålla humöret så balanserat som möjligt, både för barnets, din och partnerns skull.

Angående din övriga oro: jag kände likadant och mer därtill. Av olika anledningar ter sig en graviditet väldigt onaturlig och fel för mig, så att dessutom riskera illamående och att inte kunna utöva min (aktiva) fritidssysselsättning på flera månader såg jag INTE fram emot. Men jag kunde köra på som vanligt till ungefär 7:e månaden, hade inga cravings eller liknande utan gick bara upp nåt kilo under hela graviditeten (men då är jag å andra sidan tjock till att börja med), och sista veckan jobbade jag i princip dygnet runt... så kollegor och vänner glömde liksom bort/kände inte ens till att jag var gravid, vilket var PERFEKT för mig.

En vaginal förlossning var otänkbar för mig, för att det alltid har känts fel och äckligt och... motbjudande. Ända sedan jag var mycket liten har det varit totalt otänkbart, och det var en stor anledning till att vi sköt upp barnskaffandet så länge. Fick beviljat snitt av humanitära skäl, och även om återhämtningstiden är längre så var det en fantastisk upplevelse. Allt jag drömt om och mer därtill.

Amning var lika otänkbart för mig. Ersättning funkar lika bra. Finns för- och nackdelar med bägge alternativen, amning är inte ?tveklöst bäst? för barnet oavsett vad alla säger. De blir mer mätta av ersättning, och alltså generellt nöjdare. Vårt barn sov hela nätter direkt och grät i princip aldrig. Dessutom kunde jag och pappan dela på allt 50/50. Så du behöver inte känna att du måste amma för barnets bästa. Vill man amma, så gör det. Vill man inte så är ersättning verkligen ett fullgott (om än dyrare) alternativ.

Håller med ovanstående. Han utsätts inte för något av det och kommer aldrig att göra det, alltså ska han bara pipa igen och acceptera hur du känner. Dessutom känns det generellt som att män inte har någon större inblick i endera fallen. De bildar väl som vanligt sin världsbild av vad de själva har sett och hört (ofta en mycket begränsad variant), och har inte läst på djupare i ämnet eller tagit del av okända kvinnors historier.

Dina känslor är inte konstiga eller ovanliga. Om en vaginal förlossning och amning på något sätt skulle vara ett villkor för ett gott föräldraskap skulle ju över hälften av världens föräldrar vara diskvalificerade från start. Det spelar ju INGEN SOM HELST ROLL. Det enda som betyder något är hur man agerar när barnet väl är här.

Jag såg definitivt graviditeten som ett nödvändigt ont trots att den i det närmaste var parodiskt problemfri. Räckte att jag sa till barnmorskan att jag inte ens kommer försöka amma, så sa hon bara ?jamen följ med så visar jag hur du förbereder ersättningen, det är väldigt smidigt!?

Men om du verkligen vill att han ska förstå så kan du ju börja med att visa honom #alltserfintut på instagram.

Angående ersättningen så är de nackdelar jag kommer på att:

- Barnet blir lättare förstoppat.

- Man får inte den automatiska hud-mot-hud-upplevelsen, utan måste anstränga sig extra för den.

- Den är inte gratis

- det är inte automatiskt portabelt

- det går snabbare

Fördelar:

- Båda två kan mata barnet = mamman får mer avlastning, pappan är inte ett överflödigt bihang den första tiden

- Barnet får äta tills det är mätt, vilket resulterar i att de oftast är betydligt nöjdare

- Tycker man det är jobbigt att amma offentligt så slipper man det

- Det finns ingen jobbig period när amningen inte fungerar

- inga såriga, smärtsamma bröstvårtor

- mamman får äta vad hon vill